Jag har tappat mitt sätt att skriva lite, vet inte vad som har hänt. Önskar att jag hade hittat tillbaka just nu när det här ska ut. Istället får jag bara fram: Vilken otrolig berg- o dalbana jag har åkt. Upp och ner, loopar och 90 graders stup rakt ner.
Inatt stänger Lunarstorm ner. Ni kanske inte bryr er, men jag gör. En gång i tiden var det mitt liv. Inte mitt liv på så sätt att jag levde för det, utan det är helt enkelt något som har betytt så otroligt mycket under flera år. Idag har jag alltså suttit och sparat bilder och dagboksinlägg för två personer. Jag har gått igenom mitt förra förhållande från dagarna innan till tiden efter. Jag har kvävts, gråtit och skrattat brallorna av mig. Just nu känner jag mig bara tom. Slutet på en era. Slutet på flera eror just nu förresten. Här kan jag börja svamla om alla möjliga känslor och tankar som äter upp mig. Den allra största är tanken på att min storasyster snart sticker. Ibland bara slår det mig mitt i allt mitt shit att hon ska åka bort, jättelångt bort. Hur gladast jag än är för att det händer henne, så kan jag inte låta bli att ta en egotripp och bli ledsen. Okej, jag orkar inte ens skriva om det. Istället tänker jag stänga ner och försöka få bort mina tankar genom en säsong av SATC.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)



1 kommentar:
naaaaaaw...ja kommer sakna daj me....men du de finns skype typ dagligen lr så ofta man hinner;)
2 veckor kvar helt sinnes sjukt....älskar daj min knäppa syster puss
Skicka en kommentar