Mitt fantastiska år

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

H e r r e g u d. Var ska jag börja? Jag gjorde allt som jag aldrig gjort förut, men drömt om länge. Köpte gymkort (och använde det!!), jobbade i Danmark, slutade på det som hade varit mitt jobb/trygghet i fem år, flyttade till Lissabon och hem igen, flyttade med Ricky, spenderade ca 3 månader utanför Sverige, stack iväg på MIN DRÖM/reseledarskola, tatuerade mig, åkte genom citytunneln, ja ni förstår. 2010 var MITT ÅR.

Har du några nyårslöften?

Det här året vill jag inte ge några nyårslöften. Jag vill bara önska, och hoppas. Så 31 december nästa år hoppas jag att jag har fortsatt på det här spåret som jag är inne på nu. Jag vill ha ett år bakom mig där jag har kunnat vara mer bestämd när det gäller vilken väg jag ska gå. Om ett år ska jag inte vara i Sverige, eller så ska jag vara hemma om eller på väg bort. Jag ska vara borta länge, och inte bara på semester. Det enda som kan hålla mig kvar här är om jag blir med bebis. Så, där har ni det.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Inga vänner, men bekanta.

Vilka länder besökte du?

Massa Spanien, Portugal, Danmark, Tyskland, Holland, Frankrike, och några till från roadtripen som jag har glömt nu.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

Säger såhär: Alicante-månaden, nätterna i somras, Johannas födelsedag, midsommar, början av augusti, roadtripen, valvakan i Lissabon (och allt annat med mina bästa tjejer), 14 november - 13 december.

Vad var din största framgång 2010?

Att jag tog tag i mig själv, mina drömmar och lärde om mig själv och andra. Det här året har jag verkligen tvingats inse vilka som är mina riktiga vänner, och tyvärr behövt bli besviken mer än en gång. Men det betyder ju också att jag har fått riktiga vänner ut av det. Att ha kommit närmre samtidigt som vissa har glidit ifrån liksom. 

Förresten, jag har blivit grymt positiv också (om jag får säga det själv). Ser lite lättare på saker och har blivit lite mer "shit happens". Det behövde jag.

Största misstaget?

Har gett för mycket av mig själv till människor som inte har kunnat hantera det, som tillslut har tagit mig och min hjälp för givet istället för att visa uppskattning. Allt det där är Josephine anno 2010. Nästa år tänker jag ge ännu mer, men bara till dom som verkligen ligger på samma nivå tillbaka. Ge och ta ska bli mitt motto 2011.

Bästa köpet?

Reseledarutbildningen.

Vad spenderade du mest pengar på?

Se ovan, haha.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Människorna. Jag har aldrig känt mig mer omtyckt, och haft så mycket kärlek att ge tillbaka. Jag har aldrig blivit mer inspirerad, aldrig blivit så lycklig av att se vissa vänner utvecklas, bli kära, kasta sig ut, ta sig igenom, kämpa, röra om i grytan och bara leva. Det är ofta jag har läst någonting, hört någonting, sett någonting och tänkt "Japp, det är min vän det".

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

♥Nothing♥, Love the way you lie, One, - Desert Walk, Everytime we touch, och alla andra "Service & Co-låtar"-.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag började året med att vara jätteledsen, men det var precis vad jag behövde för efter att jag tog mig ur det så har jag nog aldrig varit gladare. Det här året började jag le och skratta på alla bilder, och den glädjen har varit äkta och ska fortsätta vara.

Vad önskar du att du gjort mer?

Jag vill inte ångra någonting, för klyschigt nog så har alla snedsteg tagit mig hit. Hade inte varit densamma utan dom, så nej. Det enda kan vara att jag skulle ha sagt ifrån mer, stått upp mer för mig själv inför dåliga människor. Fast det har jag lärt mig nu, så istället för att ångra så ska jag ta med mig det in i framtiden.

Favoritprogram på TV

Lite sällskap, MER TACK!

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Jag gick som Kissie på en Halloween-fest. Det var inte min fest, men ändå sjöng man för mig vid tolvslaget. Det var himla fint och uppskattat. På själva födelsedags-dagen åt jag. OJ vad jag åt. Satt i en bil med min finaste och åt allt jag hade pekat ut. Den bästa mat-koman i hela mitt liv, minns den än idag. åååH!

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?

Färger (mest rosa, vit och svart) och lite 80-tal. Jag har varit skitcool 2010.

Den bästa nya personen du träffade?

Wow. Jag har ju träffat över 100 såna på den där skolan, ni vet. Men extra utstickande var mina två älskade 19-åringar: Stefanie och Trang. Den tredje träffade jag i Sverige, och det är Johanna. Att 2010 har gett mig människor som dessa är bara ett stort YIIHAAAAA.

Ett mitt i natten-inlägg

Hade den mysigaste kvällen på länge med underbara människor. Köpenhamn, påklätt med lager på lager, karuseller, brända mandlar, churros med smält choklad som vi bara måste kladda på varandra och sen försöka springa iväg för att undvika att bli kladdad tillbaka på (bra att jag aldrig är snabb nog, för han hinner alltid ifatt och dränker mig med pussar och choklad), air hockey (jag vann!), armkrok genom Tivolis fantastiska juldekorationer, in i värmen på Hard Rock Café, blir mys-full idag igen, åker hem och mår bra.
Resten av kvällen är ont i magen/besvikelse, precis som varannan dag brukar se ut. Det enda jag kan tänka på just nu är att jag kommer att läsa det här om ett år, för att se hur jag har utvecklats, och jag kan bara hoppas att vissa mönster inte följer med in i 2011.

SKÅL!

Mina fötter just nu

Både höger och vänster visar bevis på kärlek:

She wants to move, och Till Ricky från Josephine

BÄSTA ONSDAGEN

För jag har lekt med bra människor hela dagen. Eller, jag sov halva och resten spenderade jag hos Killbästis. Jag lyckades bli lite full och planera fester framöver. Imorgon åker vi till Köpenhamn, dubbeldejtar och äter brända mandlar. Omringad av dessa människorna så känner jag kärlek i Sverige, annars - ÖRK. 
Att ha tjock spaghetti med gorgonzola på g bidrar lite till mys-känslorna. Jag vet inte vad jag skriver här längre. Orkar inte ens bry mig om att börja meningarna bra och korrekt, eller att ens ha radbrytningar. Sånt där är inte viktigt för mig förrän jag har klurat ut mitt liv lite. Januari är fullspäckat, men sen då? Jag har absolut INGENTING från 1 februari och framåt. Ni förstår att det här är fruktansvärt - bra och dåligt. Vet inte någonting. Var jag ska ta vägen, med vem, hur... Jag kanske bara skaffar barn och tar mitt pick och pack långt härifrån.

JAPP.

Älskar just nu

Jag kom hem från tomtens verkstad för ungefär en timme sen. Inatt har jag spenderat all min vakna tid åt att tänka, lyssna på mig själv och njuta av världens bästa musik. Det här var första gången på evigheter, månader, som jag fick göra det här. Fast mest satt jag och saknade Kim och Bea. För när jag lägger den här delen av dygnet på det stället så är det ju faktiskt dom två som upptar 88% av mina tankar. Sommaren 2010 kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Det är sjukt att livet vi levde då har satt dessa spåren i mig. Jag älskar det. Hur jag och Kim jobbade för att komma bort. Mina promenader hem i sommar-morgonen tillsammans med Bea. Alla rekord i mängder godis som vi slog dagligen. Det där och allt det andra kommer att vara mina sista minnen från något som har varit "mitt liv" i 5 år.

Min slutpoäng med det här inlägget är att det inte finns mycket som slår just det här som jag upplever just nu. Kvällen och natten är över. Jag har kommit hem och ätit mig tillfredsställd. Nu väntar sängen på mig. Och idag är det extra bra, för just idag är den redan uppvärmd.

Människor

Den bästa fyrkanten i världen

Kärlek på en torsdag

Jag och min baby har bakat lussekatter hela natten. Han kör på mandelmassa och jag är lite mer normal. Nu ska vi lägga oss i sängen för att äta upp varenda en och dricka flera liter mjölk. På tvn visas alla serier som vi har missat under tiden som jag har varit borta. 
Min torsdagskväll kunde inte ha varit bättre.

Okej..

Var är alla danskar som larmar i korridorerna?
Var är alla knackningarna på dörren som betyder att det är dags för Texas?
Var är min roomie som älskar att sova i mörker? Som lämnade lappar till mig när hon stack iväg på äventyr? Som brukade låta lampan vara tänd inne på toaletten så att jag skulle se någonting när jag kom hem senare än henne om nätterna? Som delade julkalender med mig?
Varför knackar det aldrig på dörren klockan 8 på morgonen? Och varför står inte Stefanie och Trang utanför?
Varför ligger inte rum 1436 i närheten där vi njuter av solen på balkongen och två pluppar?
Varför kan jag inte gå till grannarna, knacka på och se en Ida som öppnar i trosor och en Malin som pratar sönder dagarna med sin underbara kristianstads-dialekt?
Varför ligger det inte en insmugglad Sangria i papperskorgen som vi har lekt "jag har aldrig" med kvällen innan?
Var är alla känslor av att dygnet borde ha fler timmar?
Var är alla suckar när vi inser att vi måste plugga efter en skoldag på 12-14 timmar?
Var är alla avbryt under lektionerna då instruktörerna satte igång partymusik och bad oss gå crazy på stolarna?
VAR ÄR DESERT WALK och STAMP?
Var är alla som också kan dom simpla, men oslagbara, dansstegen till Everytime we touch?
Var är min pizza med pasta, tortellini med fiskpinnar? VAR ÄR MIN BUFFÉ?!
Var är dom där känslorna av att man somnar och vet att under dagen har jag gjort ännu en sak som jag aldrig trodde att jag skulle göra/klara av?
Var är min månad i Lloret de Mar?
Och hur fan kom jag tillbaka hit?

(L)

Vi går upp för att äta samma frukost som vi har ätit varje morgon i tre veckor. Mätta i magen går vi upp till våra rum och får igång internet. Stefanie ligger och nynnar på julsånger. Trang sussar sött för att vakna upp med ett leende och sjunga "Desert Walk". Vi går ut på balkongen för att få solen rakt i ansiktet. Ryktet säger att det kan ta sig upp till 21 grader idag. Det är annat jämfört med dom 9 graderna vi har stått ut med annars (i sommarkläder, alla packade ju för värme). Jag ska iväg på möte. Efter det ska hela gänget mötas i stan. GODMORGON FRÅN SPANIEEEEEEN!

(en miljonhundratjugotusentvå bilder kommer när jag är hemma igen. Här är internet alldeles för segt, och jag upplever hellre än att sitta här)

Livet i Lloret de Mar

Idag är vi lediga för första gången sen vi kom hit. Lediga tolkar vi som att schemat är fritt från lektioner, men jag har fortfarande två gruppmöten att gå till och en utflyktsexamen att skriva. Det är ju det fina med att leva såhär. Att jag har dom sakerna att göra på "min lediga dag" har kommit att bli ett ryck på axlarna. Vad är det jämfört med att knappt ha tid att andas, äta, sova, säga hej för att vi har två examen på en dag, får ett grupparbete i sista minuten som ska vara färdigt till dagen efter, och verkligen måste hinna ut och dansa på Texas?
Vi har gått in i vår sista (och mest intensiva, roliga, bästa) vecka, och det firade vi med att gå all in igår. Jag älskar att vara här mer och mer för varje dag. Människorna är dom bästa jag har träffat på ett och samma ställe. Inte fan vill jag hem om en vecka.
Nej nej neeeeej tack.