Jag har världens längsta flätor

Jag har suttit i ungefär fem timmar och pratat, böjt huvudet upp och ner, druckit té.
Resultatet blev en helt ny människa.
Tydligen ser jag ut som en porrstjärna.
Josie Blondie är mitt nya namn.

Jag har världens finaste vän i Malin.
Jag sa det till henne idag; Jag kan inte se någon annan göra detsamma för mig som hon har gjort dom senaste dagarna.
Att först se när jag behöver hjälp.
Sen ta tag i det, fixa det, och som pricken över i:et, sitta med mig under hela tiden, OCH komma med uppmuntrande ord och beröm.
Jag kan inte beskriva med ord.
Men jag tror att idag var andra gången jag verkligen kände att jag har en vän, på riktigt.
Nu har jag två vänner som förstår det där med att ge och ta.
Jag visste det om Malin innan, men jag kände det verkligen igår/idag.
Förstår ni skillnaden?
Hon lyssnade när jag grät igår. Hon tog det på allvar.
Nu ligger jag här i min säng med porrstjärnehår och mår bra igen.

Hon är min Pippi

Jag vaknade. Ville lägga mig ner och sova ett liv, tack.
Jag körde. Ville köra ner i diket och stanna där ett liv, tack.
Åkte till Center Syd.
Fick en verklighetschock när jag såg mig själv i spegeln.
Började gråta.
Ville lägga krokben på mig själv.
Fick världens bästa sms från världens bästa vän.
Tack vare henne kommer jag inte behöva gråta mer.

Fan, inget vettigt

Jag tänkte bara smita in och ge er en skön snabbis.
Livet leker. Allt är på topp.
Eller inte.
Men ni kan det här nu, tror jag.

Jag har en resa till Danmark och Tyskland att se fram emot nu i alla fall (behöver ni sprit så säg till!).
Det, och nyår.
Inte för att jag vill fira nånting.
Men jag vill träffa mina favoriter.
Och...
Det kan bli så att 9 av 10 favvisar kommer samlas under samma tak på torsdag.

Nu ska jag iväg och få snabbisar på riktigt.
Ha ha ha.
Eller inte, igen.

God fortsättning, säger jag.

Gogodod Jojulol

Jag har ont i ryggen efter att ha jobbat och slagit in julklappar till nu ("ettponatten").
Men jag älskar det. Inte mitt jobb. Men att slå in julklappar.
Jag sökte faktiskt jobb som "presentinslagare" en gång för länge, längesedan.
Tror dock inte att det blev någonting av den affären.

Det var inte det jag skulle säga, som vanligt.
Jag ville bara önska mina älsklingar en GOD JUL.
Jag älskar er. Att få ha er i mitt liv är värt mer än alla materiella saker i hela världen.

Nu ska jag somna bredvid lillasyster, och vakna upp till min favoritdag.

Jag är våt

Jag har fått blåsor på fötterna efter att ha gått runt med en plaskdamm i skorna hela dagen.
Fattar ni att jag har haft "russin-fötter" i stort sett sen igår (med undantag från inatt)?
Men det var det värt.
Igår var det värt det för att i slutändan fick jag några mysiga timmar med Ricky, Malin och Teddy.
Glögg och underbara människor är underskattat!
Idag var det värt det för att jag fick världens bästa underhållning i form av Ac, Sabina, Johan (och en fin ungefärlig timme med Péter också såklart).

Jag har inte mer att säga.
Jag får snart sällskap. Något som jag verkligen behöver.
Och jag har planer som ska smidas.
Som vanligt efter att jag har träffat Ac så är jag jättepeppad på att ta tag i mitt liv.
Den tjejen borde ni lära känna, ni som kan. Hon har en fruktansvärt grym och beundransvärd syn på livet, som smittar av sig otroligt mycket.
Med henne känner man att allt är möjligt, att man är kung över sitt eget liv.
Och fan vad bra det här ska bli!

Vem ska jag tacka?

Jag skulle somna om, men så blev jag störd om och om igen.
Är lika med att jag ger upp.
Jag tänkte att den här dagen skulle bli en depp-dag. MEN!
Jag kom på att jag fick en present igår.
Någon ville överraska mig med det godaste chokladet jag någonsin har ätit!
Och känner någon sig fint skyldig till detta så hör av dig.
Du gjorde i alla fall min morgon, och gav mig en sjukt bra start på dagen.

Visste du att...

• ... kylan inte är så fruktansvärd när du har någon som värmer dina händer?

• ... kaoset i snötrafiken inte är mycket att klaga över när du inser att ni får extra tid med varandra?

• ... det är något speciellt som ligger i luften när man sitter tillsammans och ser snön falla?

• ... det är sjukt "mysigt" att bli kysst så otroligt att du glömmer kylan, tills ni släpper taget och du börjar snörvla ordentligt med näsan?

• ... det bästa jag vet är när någon tar bort mitt hår från ansiktet och smeker mina kinder, samtidigt som jag får djupa blickar som kan få mig att drunkna?

• ... något av alla obeskrivliga saker är när någon visar att någon kommer sakna dig så mycket att någon tar ett passionerat tag om din nacke och ger dig världens bästa kyss när ni säger hejdå?

Ja, jag är på f*ttigt humör

Jag hatar, HATAR, när folk kör med världens sämsta bortförklaringar.
Jag hatar att man inte kan göra sig det där lilla arbetet att verkligen tänka efter om man egentligen har en vettig anledning.
Istället gör man valet att komma med skit.
Jag fick den värsta precis. "Det är snö ute".
Det är sådana människor som ändå bara kan sitta inne.
Det är ändå inte den typen av människor som jag vill ha kul med.

Och ni ska veta en sak, mina älsklingar...
Jag vet alltid när ni ljuger/hittar på.
Till 99% av gångerna så ser jag igenom er. Jag lovar er.
(Ni skulle bli överraskade om ni visste hur många av era nära som faktiskt hittar på små lögner för er.)
Och då tar vi en sak till när vi ändå är igång.
Hädanefter vill jag ha ett: "Nej Josephine" med sanning i.
För jag börjar bli riktigt jävla astrött på stilen många av mina vänner kör med.

Jag skriver det här för att det inte ska slå in (så vidskeplig är jag)

Jag drömde att min lillasyster blev jagad av ett gäng.
Det var fruktansvärt.
Jag offrade mig själv och agerade skydd.
Jag var kaxig när jag bad dom att lämna henne ifred.
Jag slog dom efter minnena av det gröna bältet i Taekwon-Do.
Jag sprang för mitt liv, med lillasyster framför mig.
Tillslut lyckades vi lura bort dom någonstans, och satte oss på tåget hem.
Där rabblade jag upp en lång predikan om att hon inte skulle skriva var hon befann sig i sina facebook-statusar.
Jag var arg, men bara för att jag var så jävla rädd och orolig.
Hemma trodde jag att jag hade fört henne i säkerhet. Tills...
Det ringer på dörren.
Vi utbyter blickar som hade kunnat ge en gammal gubbe hjärtinfarkt.

Jag slår upp ögonen, och inser att det var det verkliga livet som ringde på.
Tror ni för fem öre att jag gick ner och öppnade dörren? Aldrig.
Jag skulle gärna vilja veta hur fort mitt hjärta pumpade precis.
För nämnde jag att jag dessutom är helt ensam hemma, och att dörren var olåst?
Fy i helvete säger jag. Och så ska jag försöka somna om.

Hej, och hejdå

Jag tog igen alla missade blogginlägg och hamnade av en slump på min egen blogg.
Hur sjukt?
I vilket fall som helst så såg jag att jag har varit bad bad på att uppdatera den här skiten.
Orsaker?

• Julklapps-shopping

• Det pirrar lite igen
  

• Back to work

Ja, där har ni tre bra orsaker.
Ikväll är jag trött och ensam. Och gud vad jag känner mig ensam.
Det är nu jag märker att det inte alls var så bra som jag trodde. Jag har bara inte tänkt på det.
Eller så har jag helt enkelt varit upptagen med att trivas på grund av någon annan.
Någon annan som håller mina tankar borta på skit, piss och mög.
Men när någon annan inte är här, så hoppar allt upp och biter mig hårt igen. Typ.

Nej, fan. Ska vi somna istället, och låta denna fruktansvärda dagen övergå till historia?
Let's! Nighty night.

We used to be R(omeo) and J(uliet)

(Han visade mig ännu en låt om oss)

You can fall for chains of silver, you can fall for chains of gold
You can fall for pretty strangers and the promises they hold 
You promised me everything, you promised me thick and thin, yeah
Now you just say, "Oh Romeo, yeah, you know I used to have a scene with him"

Juliet, when we made love you used to cry
I said "I love you like the stars above, I'll love you till I die"
And there's a place for us, you know the movie song
When you gonna realize, it was just that the time was wrong, Juliet?

I can't do the talks, like they talk on the TV
And I can't do a love song, like the way it's meant to be
I can't do everything, but I'll do anything for you
I can't do anything 'cept be in love with you

And all I do is miss you and the way we used to be
And all I do is keep the beat, 'n the band company
And all I do is kiss you, through the bars of a rhyme
Juliet, I'd do the stars with you, anytime

We can still touch the sky

Heeeeyyaa.
Jag vet att jag gjorde reklam för en låt på Rihannas nya album.
Men screw that! Ni ska lyssna på Chris Brown istället.
Crawl, So cold... Det är guld.
Och basattnivet, jag är i "Team Chris".
Fine, han har smällt sin tjej, men Rihanna har varit på både Justin Timberlake och Pharrell.
Alltså förstår ni..? Jag tar inte det, så enkelt är det.
Jag älskade henne när hon sjöng Pon de replay.
Men jag tycker att hon har fått lite väl mycket hybris nu.

Nej, jag vet. Det går inte bra just nu. Hah.
Dags att göra sig snygg. Kvällen är ung...

Är det rätt så är det lätt, är det lätt så är det rätt

Min favorit-bloggare genom tiderna, BB, briljerade ännu en gång med ett inlägg (ja, jag är seriös, jag tycker om henne jättesuperdupermycket).
Hon skriver om hur bra det är att sakna varandra. Och vet ni vad?
Är det något jag har lärt mig det här året så är det att sakna.
Jag har saknat den ena när jag varit med den andra, och tvärtom.
Men allra mest har jag saknat på avstånd, precis som Blondis skriver.
Och trots att det har varit en jävla plåga, så är det en erfarenhet som jag aldrig vill vara utan.
Därför pushar jag så mycket på vänner som vågar resa bort trots pojkvän, systrar som planerar år utomlands trots hus och förlovning.
Jag gör det för att jag faktiskt vill se dom tillsammans med sina lovers föralltid. Och här har ni min förklaring till varför:

• Om man inte klarar av att låta varandra andas, att låta varandra sprida sina vingar och förverkliga sina drömmar, då kan man inte vara rätt för varandra.

• Man ska aldrig stå i vägen för någon annans lycka och rätten att leva sitt liv.

• Klarar man inte av att vara utan varandra, då klarar man inte av att vara med varandra i slutändan heller. För då är förhållandet så pass ur balans att något annat kommer att blåsa omkull det.

• Man ska aldrig vara ett hinder för någon annan, man ska istället vara den som hjälper någon annan att komma förbi alla andra hinder som dyker upp. Man ska vara där och stötta. (Att stötta någon annans dröm är riktig kärlek för mig.)
  När jag hör vänner som tar tag i sitt liv, med en stöttande andra hälft bakom sig, så blir jag lycklig. Då bara vet jag att det är något otroligt starkt dom har att göra med.
  För klarar man kärlek på avstånd, då klarar man nog allt.
  

Därför står jag upp för blondinen;
Våga sakna varandra!
Det var allt förhållande-snack ni får av mig idag.
Nu ska den här hjärnan sova.

(Och rubriken... hon har rätt igen, och där fick jag så att jag teg, kan man kanske säga.)

Bara en uppdatering

Jag ligger i en soffa i Malmö och väntar på sällskap.
Ikväll blir det så lugnt. Stuvade makaroner och nya Mario på Wii.

Rihanna - Fire Bomb spelas sönder i mitt huvud just nu.
Den är utan tvekan något av det bästa hon har gjort.
Har några "vill bara ligga inne och gråta hela dagarna"-dagar förstår ni.
Men jag håller mig. Jag är så jäkla duktig. Fan vad fattigt det här blev.
Vilken tur att han kom nu...

Say hey to Josephine anno 2007

Malin, nu är du inte ensam längre.
Tydligen behövde jag också klippa av mig halva håret.
Inte för att det var mycket att klippa av. Och inte för att jag blev särskilt förvånad över att min frillör ville klippa av det.

(Och återigen fick jag komplimangen att jag är skrämmande lik Ashlee Simpson.
"Alltså riiiiiktigt lik. Särskilt när du kollar upp sådär. Alltså shit, hämta en skvallertidning!!"
Så därför bestämdes det att nästa gång blir jag redhead.
På fullaste allvar då.

)

Rebecca och Sabina

Jag har mina två systrar.
Och vet ni vad?
Dom är så unika att jag inte kan förstå det själv.
Det och att den ena drar iväg mig till frisören, och den andra köper "vilken glass jag vill ha" åt mig.
Det är fint det.

Jag ska:

• Aldrig tappa mig själv för en kille
• Aldrig äventyra kontakten med folk som jag behöver i mitt liv
• Aldrig sluta berömma när folk "bara ska ha det liksom"
• Aldrig sluta uppskatta min familj och mina vänner
• Aldrig börja ta för givet att mina vänner ska finnas där, jag ska förtjäna att dom gör det
• Aldrig sluta vara lojal, utan det är jag ingenting (känns det som)
• Aldrig tappa balansen mellan pojkvän, vänner och familj.
  Jag ska försöka att aldrig rangordna (och absolut aldrig göra det medvetet), för jag behöver allihop för att må bra.
• Aldrig nöja mig med att livet inte blev som det skulle, det ska bli precis som jag vill
• Aldrig sluta drömma
• Aldrig ge upp mina drömmar för någon annan människas skull
• Aldrig sluta ha kul!!
  
• Aldrig glömma dom som har funnits där för mig under den jobbigaste delen av mitt liv (som jag själv har "orsakat").
  Ni vet vilka ni är, och er ska jag älska förevigt.
  

Äntligen hemma

Hemma efter en heldag på stan.
Har fixat saker, pratat i telefon som en galning, och så har jag träffat fina fina Jessica.
Och återigen säger jag hejdå till en person med känslan av att vara lyckligt lottad av att ha henne i mitt liv. Hon är min att ringa, smsa, träffa och hitta på galna saker med. Det är inte alla som har den turen. Suckers! Haha.
Idag tog vi en tur på stan i alla fall. Det var så härligt att komma ut och röra på sig lite, och i mina gamla älsklings-hood dessutom.
Gågatan i Malmö brukade vara min varje dag för några år sedan.

Ikväll tänder jag 3 ljus för Cancern.
Och äter upp resten av mitt choklad.

Det bästa med vintern just nu

Jag kollar på "The last one" av Vänner.
Jag tror att jag har sett just det avsnittet 20 gånger (Och lika många gånger har jag både gråtit och undrat varförihelajävlahelvete dom slutade göra den serien).
Eller ja, jag har nog sett alla 10 säsonger runt 20 gånger. Det är Vänner och Sex and the city som går om och om igen hos mig.
Gud vad jag kan tjata om det. Men jag älskar det.
Vet ni vad jag också älskar? Alltså verkligen Ä L S K A R...
Det där chokladet...
(Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra när vintern är slut.
Gå ner ett par kilo kanske?)

Inget händer här

Idag är min första riktiga chill-dag under den här lilla ledigheten. Det känns så i alla fall.
Hur jag spenderar den?
På mage i sängen med ögonen på min fina älskling.
Jag tar igen alla missade avsnitt av DH, och hela tredje säsongen av Big Bang Theory.

Jag börjar som på vänsterbilden och lär väl sluta som på den högra.
En sjukt bra dag med andra ord.

Utan henne hade jag legat i sängen hela helgen

Jag hade en underbar lördagsnatt med mys, oseriösa och superseriösa samtal.
Allting börjar falla på plats. Och idag känner jag att jag börjar vakna till liv igen.
Jag har haft världens bästa sällskap i helgen.
Trots depp, ångest och massa skit så har en liten solstråle lyckats skina igenom allting.
Det räcker med en minut, ett leende och snabb ögonkontakt och så har hon lyckats få mig att glömma.
Fan vad poetisk jag blir här ibland, men hur ska jag annars kunna förklara?
Malin, du är chill. Du rockar fett. Bättre så?
Fast jag vill hellre skriva att jag inte vet hur jag hade tagit mig upp så snabbt om det inte hade varit för dig. Med dig vid min sida så känner jag verkligen att jag är någon för någon, för dig.
Du är faktiskt bäst, och det ska du ta till dig.
Att du kan få en kväll med mysig julbelysning, chailatte och fotboll att bli något att minnas säger väl bara allt. Varje dag med dig är något alldeles extra, och det menar jag.

Kvällen ska sluta bra idag.
Därför kollar jag klart på sista säsongen av mina älskade Vänner, och mumsar upp min pepparkaksburk.
Jag älskar det här mer och mer för varje år.

Fina människor

Jag säger bara fan att jag har så fina människor i mitt liv, som gör allting perfekt.
Som tar varje steg precis som man ska. Som har bäst timing med allt.
Som ser, som vet och som känner med mig.
Som gör allt, utan att det ser ut som att man försöker för mycket.
Det är ärligt, för att dom fina människorna vet hur man handskas med mig.

Jag tänkte säga att det är fan för det, för att då reagerar man när andra människor inte går och står helt perfekt.
Men så får man ett sms som säger att jag är typ mest värd för någon i hela hans liv.
Killbästis <3

Varför lyssnar jag inte på min magkänsla?

Jag visste att jag inte skulle vara mig själv igår.
Kände mig heldeppig, och absolut inte i partystämning.
Kass var jag. Just den kvällen när jag inte borde ha varit kass.
Men fan ni, det där tar jag igen så fort jag är tillbaka på benen fo shizzle igen.


Varför jag inte lyssnar på min magkänsla?
För att, trots allt, så ville jag ha en fredag med min underbara, fina vän.
Jag snackar om Malin såklart, inte alkoholen.

This bitch is going down again

Jag vill inte vara sån.
Men jag har ett "återfall". Jag har hamnat på noll igen.
Och vafan? Jag trodde det var över nu.
Jag har jobbat så jävla hårt med att bygga upp mig själv igen, och så stöter man på folk som har en otrolig förmåga att stjälpa en.

Ikväll är det fest hos min älskade Malin.
Men jag är så opepp som jag kan bli.
Jag är inte sugen på att leta upp min kameraladdare så att jag kan ha kameran med ikväll.
Jag är inte sugen på att hoppa in i duschen för att börja vägen för att bli "snygg as hell".
Jag orkar inte trängas i garderoben för att inse att jag inte har något att ha på mig ikväll. Och om jag skulle hitta något perfekt, så kommer depp-kilona visa att det inte funkar ändå. Jag vill inte gå runt och bli påmind om det hela kvällen i en tight klänning, förstår ni.
Det jag är sugen på är att träffa Malin. Men jag sätter punkt efter det.

Om inte någon vill komma hit, plinga på min dörr, tvinga in mig i duschen samtidigt som han/hon väljer ut min outfit till ikväll och hitta min kameraladdare medan jag fixar mig så måste jag väl försöka hitta motivationen på något annat sätt.
Jag hatar bara att vara såhär opepp så att det kan gå ut över att ha kul med mina vänner.
Jag vill inte vara såhär. Jag vill tillbaka till den jag var i somras.
Jag har aldrig varit gladare.

Äntligen!

People... Jag har något helt fantastiskt att berätta.
Jag har blivit med mac. Jag är en i familjen nu.
Jag är kär, åh så kär!
Jag har haft den i min famn i sammanlagt en timme, och det är redan det bästa köpet jag någonsin har gjort.

Jag vill aldrig slitas från den. Men sista avsnittet på säsong 9 av Vänner är slut nu.
Det är dags för mig att börja dagen. Vi börjar med solning.
Talk to you later.

Idag har jag:

• Lyckats sova hela natten, men var tvungen att vakna supertidigt. Allt för att jag inte ska få sova ordentligt vet ni. Hehe.
• Åkt bil
• Haft ett nyttigt samtal. Efter det har det varit kaos i mitt huvud, alla tankar rörs runt som i en torktumlare. Jag vill veta nu nu nu hur mitt liv kommer att se ut om ett år.
• På tal om hur mitt liv kommer att se ut om ett år så var jag en sväng på Infoteket. Jag är typ 100 papper rikare, och har kvällens läsning räddad.
• Åkt Skåne runt i jakten på den godaste yoghurten som någonsin har funnits. Jag vet inte hur långt jag har åkt, hur mycket tid och energi som är nerlagt. Men den där yoghurten... Äpple/Kanel/Vanilj från Valio. TESTA SÅ FORT NI FÅR CHANSEN! Det smakar riktigt god äppelkaka med vaniljsås i yoghurtform. Typ... Yummi.
• Möspöst
• Ringt hundra samtal och blivit så frustrerad att jag tog till lipen. Det händer rätt ofta nuförtiden. Skärpning, Josephine!

Det var allt för idag. Imorgon händer ingenting. Inatt ska jag sova.

Jag ska drömma om Australien. Jag tror inte att jag har velat något såhär mycket innan.

Jag tror inte att något har känts såhär rätt förr. Men jag vågar inte tänka för mycket. Jag är så rädd för att det ska skita sig. Att det ska bli alldeles för dyrt, att bidragen ska gå emot mig eller något liknande. Sånt som jag själv inte kan styra över och alltså inte kan göra något åt, ni vet.

Men skit i det nu. Nu väntar viktiga saker. Vänner säsong 8.

Jag fortsätter att drömma

Jag känner mig alldeles nykär. Det pirrar i hela kroppen, och det bubblar i magen. Jag ler inombords och jag skrattar så att det märks ordentligt. Jag är trevlig och folk undrar varför jag är på så bra humör.

Nykär, ni vet.

Vill ni veta anledningen? Varsågoda:

Dagens två sms från Malin..:

"Hej min lilla älskling!"

Trampa ner tanterna på Ullared för mig :)

Du. Jag har snackat med päronen.

Dom tycker du + jag = australien. Let's go!!

:) puss"

"... hahaha jag vill verkligen göra det..

har tänkt på det jätte mycket. Kosta vad det kosta vill!

Man lever bara en gång :)

Vi kanske stannar där sen med ;)"

Det där "kosta vad det kosta vill, man lever bara en gång"-snacket peppar som fan.

Jag känner verkligen likadant. Pengar kommer alltid igen. Pengar löser sig alltid på något sätt. Vill man så kan man. Vill man tillräckligt mycket så kan man allt.

Jag känner verkligen i hela mig att det är dags nu. Det är dags att röra på sig. Att ha Malin med sig hade varit det bästa som kan hända. Vi delar nämligen samma livsambitioner när det gäller sånt här. Vi är inte rädda, vi har drömmar och vi uppfyller dom. Vi ser möjligheter.

Vi vill, vi kan och vi ska.

Och jävligt kul ska vi ha på vägen...

Imorgon är det jag som tar tag i mitt liv, på riktigt.

Natti natti

Jag har helt fantastiska människor i mitt liv.

Mer om det blir det imorgon. Det är dags att sova nu. Ja, klockan 21 en lördag.

Jag ska upp så tidigt att det känns hemskt att skriva ut det. Sen ska jag köra hela dagen till hatkärleken Ullared.

Sååeeee sov gott.

Du gjorde min dag

Det här hittade jag i Lykkes blogg...

"10 saker jag älskar med Josephine

1. Hennes kommentarer om allt och alla

2. Att du är så uppriktigt ärlig

3. Att du får mig så jävla glad

4. Du ställer alltid upp för en

5. Ditt skratt

6. Your moves :P

7. Att du aldrig lyssnar på vad andra har att säga om en

8. Att du aldrig slutat hoppas på min dröm ( min dröm om en familj, du har varit den enda )

9. Din min du får när du inte alls gillar de man säger

10. Att du vill vara min vän och att du älskar mig

Åh, 10 saker räcker inte.. När jag skulle skriva detta visste jag fan inte vad jag skulle ta med. Det är helt enkelt så att allt med dig är underbart. Du är världens bästa vän. Bara så du vet de <3"

I really love you.

Jag kommer nog att kunna sova inatt ändå

Ikväll (jag menar torsdagskvällen) har jag spenderat massa tid med min fina storasyster.

Hon tog med mig på ett "ljusparty", lite för att jag ska se lite ljus i mitt mörker, ni vet.

Jag blev hämtad av en Saab. Jag klev ur med ett leende. Äntligen!

Jag har tagit initiativet till något som känns riktigt, riktigt bra.

Och imorgon ska jag få känna på Ac igen. Min lycka är så total som den kan bli i det här.

Jag längtar!

En dröm

Jag har hittat det jag vill göra.

Jag har hittat en dietist-utbildning i Australien.

Vet ni var universitetet ligger? På "The sunshine coast".

Hur låter det?

Och är det någon som har typ några hundratusen så att jag kan göra slag i mina drömmar?

Snälla..?

I'm gonna live my life

Jag är så trött på att gråta p.g.a. en annan människa.

Jag är så trött på att vara såhär arg.

Jag är så trött på att bli fruktansvärt sårad.

Jag är så trött på att såra tillbaka.

Jag är så trött på att vakna och känna att det kan bli en bra dag, för att förstöras bara genom ett fel sms.

Jag är så trött på att ha ångest över någon annan.

Jag är så trött på att känna mig som en hemsk människa.

I'm done.

Dags att fokusera på mig själv igen.

Det sista jag vill säga till dig är:

Förlåt för att du kom med på bilden, Sara. Men jag orkade inte klippa och klistra idag.

Jag ska bli rik

Jag har legat och snoozat i två timmar. I TVÅ TIMMAR. Jag som snoozar i genomsnitt en gång liksom.

Men ni vet hur det är. Nu när jag för första gången på över två veckor känner att jag hade kunnat sova ut, så ska jag upp.

Och vad ska jag göra uppe? Jag ska "bara" sitta och vänta på ett telefonsamtal.

Det är fan inte någon dans på rosor att inte jobba. Tro inte att du får sovmorgon och kan göra precis det du vill bara för att du är hemma från jobbet.

Fan alltså, på söndag är det jag som spelar Bingolotto. Nu ska dom riktiga cashen rulla in.

God is too busy to help you

Så då får jag väl ta tag i det själv.

Idag var första dagen på mitt nya liv.

Ett erkännande för mig själv. Både när det gäller min hälsa och när det gäller andra delar av mitt liv; typ kärlek. Eller vad man ska kalla det.

Förresten, helvete vad dåligt det har gått att smsa mitt folk idag. Ingen täckning nånstans. Det suger. Men vet ni vad? Trots att jag har fått "kämpa" och trycka på "skicka" fleeera gånger så har smsen kommit iväg tillslut. Det låter precis som en finfin metafor för att beskriva hur mitt liv ser ut.

Och vill ni veta så fortsätter mitt liv ikväll på rygg. Med datorn på magen - inget annat, och ingen annan.

Ser ni? Jag börjar skämta lite igen. Ett steg i taget...

Hon är och kommer alltid att vara

Det är tur att jag har en vän som kan göra platsen, som jag skulle vilja kalla "det som är den största orsaken till att jag mår såhär", till ett ställe där jag faktiskt vill vara. Hon har suttit bredvid mig. Hon har stått mittemot mig. Hon har varit där hela kvällen. Hon har skrattat. Hon har lyssnat.

Hon har pratat. Hon har pushat mig till att våga ta tag i det allra jobbigaste i mitt liv just nu. Hon har hjälpt mig med vad jag ska säga. Hon har fått mig att inse. Hon har delat en godispåse med mig.

Hon är Sara. Min fina underbara.

Och imorgon väntar ett seriöst samtal med the big boss.

Smile

Jag är trött på det här nu.

Igår fick jag tillbaka svaret på en hälsoundersökning som gjordes genom jobbet. Enligt den ligger min hälsa mycket under genomsnittet. Det är inte jag. Det är inte Josephine.

Jag fick svart på vitt att jag är deprimerad. Att läsa det där i bokstäver. som läkare på Karolinska institutet har gjort, fick mig oerhört medveten om hur allt ligger till.

Nu har jag bestämt mig. Det ska inte få fortsätta såhär. Jag ska ta tag i det.

Så nu ska mitt CV uppdateras, listor med plus och minus ska göras, listor över hur jag mår ska också skrivas. Jag har mycket att göra alltså.

Under tiden ska jag ladda ipoden med massa pepp-musik.

Den bästa just nu:

Michael Jackson - Smile

14068

Det var precis så många steg jag fick tillsammans med världens bästa Malin ikväll.

Det var precis så många steg som behövdes för att jag skulle fortsätta känslan av att "må okej".

Det var precis så många steg som behövdes för att jag skulle bli tillräckligt motiverad att ta tag i saker och ting.

Det var bara ännu fler steg som visade tydligt hur otroligt bra hon är för mig.

Jag är lyckligt lottad.

Och allt jag vill är egentligen att sova sova sova

Jag sticker nu.

Jag ska äta, snacka och umgås med mina systrar. Därefter blir det bio. Efter det blir det hem till den ena systern och fortsätta umgås.

Imorgon blir det först bio med ex-kexet. Därefter blir det ännu mer mat och bio med Sara.

Så, nu vet ni var ni har mig.

2012.

Upp!

Trubbel i paradiset.

Där har ni min helg.

Varför är jag inte där NU?

Lyssna på det här då:

Jag vet att jag måste härifrån. Jag vet att det är precis vad jag behöver.

MEN! Jag "vill" inte. Och framför allt: jag orkar inte.

Det känns som att det blir för mycket jobb. Och jag behöver ett stöd med mig.

Men vem skulle åka? Alla är underbart fast i någonting här.

Och dom som inte är det, är bara alldeles för fega, eller saknar alla resurser.

Jag vet precis vad jag hade behövt. Jag hade behövt förra årets månad i Thailand NU.

Älskade, underbara, favoritlandet Thai-thai.

Då mådde jag bra som fan. Helt ärligt så uppskattade jag inte det på samma sätt som jag hade gjort idag. Jag blir arg på mig själv när jag tänker tillbaka. Jag betedde mig som att det var en helt vanlig semester. Idag skulle jag verkligen betona det där med semester.

Service med stort S?

Jag står inne på Royal i Malmö, beredd att hämta ut biljetter åt mig och mina systrar till idag. Detta hände alltså igår. Det var premiär för 2012. Filmen skulle ha börjat 17.30, så jag tänkte att jag skulle komma dit vid den tiden också. Alla måste ju ha gått in till filmen då = jag slipper köerna. Men fel hade jag!

Jag hamnar i en fet kö som skulle ta 30 minuter att gå igenom.

Jag: Hej! Jag ska hämta ut biljetter till imorgon.

Fitt-kassörskan: Så du ska inte se filmen idag?

Jag: Nix pix

Hon: Då får jag be dig att stiga åt sidan, för vi har folk som ska se den redan idag.

Jag: Ursäkta? Jag har faktiskt också väldigt bråttom.

Hon: Vi har utsålt för 700 personer, har du så bråttom så hade du kunnat välja ett bättre tillfälle.

Jag: Jag bor i Ystad. Jag kan inte bara komma hit hur som helst.

Hon: Jahaa jaajajajaa, då får ni alla ursäkta att ni kommer ännu senare till filmen. För den här tjejen mååååste ha sina biljetter.

Jag: Ja, för det är ju jag som har stått i kassan hela tiden...

Fitt-kassörskan blir galen. Jag ser det. Hon vill bara dra mig i håret och kalla mig "h to the o to the r to the a". Istället ger hon mig biljetterna på ett väldigt aggressivt sätt, och avslutar med ett:

"Jag tror inte att du hade velat komma försent till din film imorgon."

Jag kontrar med:

"Är jag så rädd för att komma försent så hade jag kommit hit tidigare."

Jag har det fortfarande. Mina "hugga tillbaka-tonårshormoner".

Oh, silent night

Tystnad under en timmes bilfärd.

Tystnad under ett helt Ikea-besök.

Tystnad tur och retur mellan Lykke och Malmö.

En minut innan jag skulle gå ur bilen börjar det.

Bråk.

Jag smäller igen bildörren och springer hem.

Mellan 00-04 sover jag runt en halvtimme, sen ger jag upp.

Somnar igen vid 8. Vaknar vid 10, brister ut i gråt och känner hur fel mitt liv är.

Nu har jag gett otroligt mycket av mig själv till dig bloggen, trots att du vet att jag hatar att visa mig svag inför dig. Jag hoppas så att du vet hur du ska använda dig av det här, och tar hand om mig istället för att kasta allting tillbaka i mitt ansikte.

För det blir bråk om du gör det. Sen blir det ett dygns tystnad.

Sen bråkar vi järnet igen.

Som jag älskar henne

Jag fick en välbehövlig timme med världens bästa Malin igårkväll.

Den tiden behövde jag. Det snacket behövde jag. Det skrattet behövde jag. Dom kramarna behövde jag. Dom glada ögonen behövde jag. Allt med den underbara människan behövde jag.

2 liter vaniljglass med pepparkakor behöver vi alla.

(Att bli "lämnad" runt kl.00 kom som en överraskning, och var inte alls något jag behövde.

Att vakna vid 4 med riktigt magont och svårt att somna om var verkligen inte något jag behövde heller.

Go fredagen den 13e!)

Jag har underbara människor i mitt liv som alltid lyckas få mig att skratta

Johan:

"Hur är läget med en sån tjej idag?"

Josephine:

"Upp och ner"

Johan:

"Vänd på dig då"

You gotta love it!

Ett litet bråk med en slutkommentar från mig som mynnar ut i en låååång tystnad.

Man måste älska när folk vet precis hur dom ska ta mig.

För jag har ju alltid föredragit att vara tyst framför att lösa allting med ord.

Japp japp. That's me, tydligen.

Såatteee...

Psykisk sjukskrivning?

Idag gick jag hem från jobbet.

Orsak: Jag är tom.

Att finnas utan att leva

Jag tog igen helgens bloggläsande och fastnade för ett inlägg hos Ac. Det här är kärlek.

På något sätt så blir jag glad av mer än att läsa hennes ord om hur Péter lyfter upp henne. Hon skriver nämligen på ett sätt som gör att det går rakt in i hjärtat. Jag har sagt det förut, och kommer nog säga det så länge jag kan prata, att den tjejen träffar rätt varje gång.

Idag lyckades hon beskriva precis hur jag känner mig. Jag känner mig som ett "skal". Jag är helt tom på allt som gör mig till människa. Jag känner mig som en robot som äter för att jag ska, som kissar för att jag ska, som går till jobbet verkligen enbart för att jag ska. Hänger ni med?

Det där är inte jag. Det där är min största skräck. Det är något som jag har föraktat folk för innan. Nu är jag här själv.

Jag finns utan att leva, som Ac så fint beskriver det.

(Inget illa menat med klippandet av bilden. Jag ville bara lägga all fokus på oss två.)

Jag längtar verkligen otroligt mycket efter den tjejen nu.

Jag satt i bilen påväg hem idag och tänkte på henne. Jag saknar hur hon kunde peppa mig så pass mycket att det kändes som att ingenting var omöjligt. Från att vakna upp med världens sämsta dag framför mig så är hon den som kan vända allt så pass att jag somnar som världens lyckligaste människa (med miljoner tankar i huvudet och ännu fler drömmar och framtidsplaner). Hon ger mig inte bara ord som ger mig styrkan att våga, hon ger mig även konkreta vägar att gå för att lyckas. Hon får mig att se ljusare på saker och ting. Hon visar mig att det i stort sett bara finns möjligheter, fast hon slutar aldrig att vara realistisk för det. Hon är one of a kind i mitt liv. Det går inte att säga något annat.

Jag vänjer mig aldrig vid att hon inte är här längre. Jag tänker på det varje dag.

Fina, fina Ac.

Wow, vad det går upp och ner

Om jag lyckades somna, och sova?

Jo tack. Jag gjorde ju "tyvärr" det. Och det var ett rent helvete när jag vaknade.

Jag hade sovit mig igenom 5 missade samtal och flera sms som slet sönder mig.

Men dagen blev bra, trots en morgon med fruktansvärt obeskrivligt dåligt samvete över att jag inte fanns där när min lilla människa behövde mig.

Jag har myst med världens bästa storasyster. Hon fick mig på så himla bra humör idag.

Till middag blev det mat från mormor. Ibland är det bara så fel att klaga när man har en underbar familj och släkt (och vänner).

Min första fredag i november

Jag har precis kommit hem från jobbet. Inga kommentarer angående det.

Jag har haft en "egen" bil idag. Det var obeskrivligt skönt att köra hem till dunkande hög musik. Jag knäppte upp bältet och dansade hela vägen hem.

Jag väntade mig räkor och en myskväll när jag väl var hemma.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Så istället sitter jag och väntar på en härlig pastarätt som ska avnjutas direkt från sängen.

Och myset, det kommer det med.

Ikväll hoppas jag att kan sova. Lääääääänge tack.

Jag älskar er.

Och en till...

Jessica, som ser och som bryr sig. Det här är en tjej som alltid kommer att vara kvar. Det spelar ingen roll om det kommer att gå 20 år, hon kommer alltid att finnas där och ingenting kommer att vara förändrat när vi ses. Jag har alltid kul med henne, det spelar ingen roll var vi är eller vad vi gör eller vilka som är där.

(Förlåt för bilden åt oss båda, haha...)

Mina finaste

Att ni kan lysa igenom det som händer inom mig just nu är helt otroligt. Det trodde jag aldrig om någon, men ni är flera stycken. För flera minuter, ibland timmar, får ni mig att glömma.

Jag har aldrig fått så mycket kärlek på en och samma gång. Ni älskar mig även i motgångarna, och det älskar jag er tillbaka för.

Vi har Malin. Min fina, älskade kompanjon som betyder mer och mer för varje dag som går. Hon gör saker för mig som ingen annan har gjort tidigare. Ikväll fick hon mig att le, t.o.m. att garva, genom att posta en massa bilder från världens underbaraste skoltid. Hon gjorde det med ett enda syfte: att få mig att må bra. Och hon lyckades.

Sara, som gav mig det absolut mest personliga och genomtänkta jag någonsin har fått. Hon gav mig inte bara en minnesbok med bilder från vår underbara tid tillsammans. Hon gav mig samtidigt bekräftelse på att vi är och kommer alltid att vara. Den boken gav hon mig när jag behöver den som mest.

Lykke, som alltid kommer med peppande ord. Som lyckas få en att glömma genom att bara prata på. Som alltid får mig att skratta. Som har en kärlek för mig som verkligen känns.

Johan, som alltid lyssnar, som alltid försöker både hjälpa och förstå, som alltid vill mitt bästa. Min stöttepelare, den som får ta all skit och är den som hjälper mig att reda ut det genom att vara ärlig som ingen annan, på gott och ont såklart.

Ricky, du är bara du. Du rör om i mitt liv och ger mig alltid något att längta till. Varje dag med dig är ett äventyr.

Sabina, som lyser upp min tillvaro som ingen annan, bara genom att leva i min närhet. Hon behöver inte göra mycket. Bara ett leende från henne gör mig varm i hela själen.

Och Ac, jag glömmer aldrig bort dig. Du är alltid med mig, och du ska veta att din hemkomst betyder otroligt mycket just nu.

Mitt nya mönster

Nu har det varit såhär flera dagar i rad. Jag vaknar runt 7-8 och kan inte somna om.

Har jag blivit vuxen nu, och behöver därmed bara sova runt 6 timmar?

Jag tippar mest på att allt som händer, och inte händer, går ut över min sömn.

Jag har vänner som sover när dom mår dåligt, sover sover och sover.

Jag själv kan knappt somna på kvällarna. Sen vaknar jag flera gånger under nätterna och är alldeles klarvaken. Och allt för att vakna "på riktigt" typ nu.

Dags att börja dagen då...

Herregud, vad det syns i mina ögon...

Vad händer?

Vad har hänt?

Jag har fyllt åååååår!

Jag har haft feeeeeeeeeeeest!

Det första igår, det andra i fredags.

Jag älskade det. Det var underbart att låta alkoholen ta över och låta mig försvinna i några timmar...

Jag kan säga en sak: Jag har aldrig förr känt mig så älskad och uppskattad som jag gjorde den här födelsedagen. Jag har verkligen otroliga människor i mitt liv, och jag uppskattar varje steg jag får ta med er vid min sida.

Jag skulle lägga upp massa bilder här, men som allting i mitt liv så skiter det sig. Och jag orkar inte lägga energi på det. Jag är glad att jag fick med några av dom underbaraste i alla fall.