Jag säger då det

Att aldrig känner man av ensamheten så tydligt som när någon man har haft nära sig stänger igen dörren och sticker till jobbet kl.3 på natten. Det är som att hela världen plötsligt börjar visa sig igen.
Jag säger då en sak till. Den här fina helgen fick världens finaste fina kvällar. Dagarna har mest varit STRESS inför det som händer snart. Men kvällarna... Lördagens och söndagens sådana är något som kommer att hålla mig vid liv därborta, eller ja, nere på jorden. Det är sånt som jag kommer att gråt-le över när jag väl sitter där på vår franska balkong med blicken över "mitt nya liv" och undrar hur jag hamnade där. Shit, det är verkligen nu varje litet steg tillsammans blir minnen så fort man är borta.

Den vackraste bilden för att visa att det är dom två som gör det. Hehe.