Jag ändrade humör i alla fall för en sekund efter att ha gått den bästa promenaden hem med Bea, och få avsluta den med ett busigt samtal. Det var en fnittrig Josephine som lunkade hem i sin egna lilla takt i det underbara vädret. Vädret... idag känner någon med mig.
Känner mig mindre ensam i åskan, konstigt nog.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)



1 kommentar:
FYLLO-ÄLSK!!! ska kimsan komma och leverera chips till bakismonstret?
Skicka en kommentar