Matrix-maraton på en måndag

I Sverige igen. Och jag blir sjuk. Såklart.
Fast den här gången gör det ingenting, för jag är inte sjuk ensam.
Vi samlar på snorpapper, svettas under det rosa kaoset i soffan, överdoserar thé och nudlar, gör upp värsta planerna för "när vi blir friska igen", och frågar varandra hur vi mår varannan minut. Hans famn är feber-varm och jag burrar in mig mer än någonsin.

Idag ska jag leva livet med dessa två:

Her sidder jeg og spiser nudler og taler dansk

Älskar ni livet idag?
Va va vaaaa? Gör det, för fy faaaaaan vad fedt det är!
Imorgon ska jag pakke min kuffert, ha prøve (situationsbestämt ledarskap (på dansk)), sen är det fest i byen, handboll mellan Sverige-Danmark, och på onsdag tar jeg så hjem igen.

Jag börjar bli skandinavisk

Åååh. Idag har jag och roomiesarna tagit paus från den seriösa matlagningen. Alltså står mina nudlar på spisen. Äntligen ska jag få spise middag framför datorn igen. Bloggvärlden - jag har saknat dig!
Resten av kvällen kommer ni att hitta mig i 112. Där har Louise filmkväll för världens härligaste tjejer från Lloret de Mar. Mer har jag inte att säga. Eller jo, höhö. Jag är en dominant ledare, och det fick två människor känna på inatt när jag kom hem från byen och var pissestiv. Aaaah vad jag älskar känslan av att nya människor upptäcker att den här lilla blondinen kan säga ifrån. På tal om det så har jag fått lära mig dom bästa sätten att sparka folk på idag.
OKEJ, KNUS MINA ÄLSKLINGAR!

Paradise Hotel

Vi springer i skogen. Har lerkrig och smutsar ner oss. På kvällen dansar vi på Crazy Daisy. Så som vi dansar tillsammans har jag aldrig dansat förr. Vi spisar rågbröd med kniv och gaffel, stövsuger hela lägenheten och snackar bollar och ballar runt middagsbordet. Livet i Kolding är underbart, och jag ska på intervju hos Solresor. Jag heter Josephine, och jag är glad liksom.
Fast man blir trött av att ha 12 timmars lektioner på danska hela dagarna, så nu ska jag sova. Utan min roomie. För det här är Paradise Hotel live. Och det är min lägenhet dom skriver om i alla tidningar.

Fjong på det!

Jag befinner mig i en situation som faktiskt kan räknas som ganska orealistisk, och snudd på absurd i min värld. Danmark, en söndagkväll med 4 danskar och 1 svensk kille. Vi ska dela lägenhet i 10 dagar, och i mitt rum ligger det en söt dansk blondin. Fast just nu sitter jag i vardagsstuet med handboll på tvn och lyssnar på ett gäng reseledare som berättar om allt. Var dom har varit, var man inte ska, smaskiga hemlisar och massa annat reseledar-snack. Det är nu jag inser vad jag har gett mig in på. Det är nu jag förstår att jag är på väg in i det bästa jobbet jag kan ha.

En kompisbild (hoppas inte Lupe börjar gråta nu)

I love you

Jag älskar The best of N.E.R.D. på Spotify. Jag älskar att min fot hyllar det bästa jag vet. Jag älskar att Fredric höll mig sällskap hela natten, och visade mig världens knäppaste sex-scener. Jag älskar hur han alltid hoppar upp från soffan, ställer sig rakt upp, tar sig för ansiktet, spärrar upp ögonen och säger "Ååååh" när han blir exalterad över något vi pratar om. Jag älskar att det räcker med att jag säger "Heeeeeej" i telefonen till Stefanie för att hon ska brista ut i sitt söta fnitter. Jag älskar myset i "min" lägenhet med henne, Sara, Malin och Ida. Jag älskar att trängas i en bil med dom härligaste tjejerna. Jag älskar att spendera mina sista hundralappar på att äta middag med tre av dom. Jag älskar att det inte är tyst i en sekund, utan att vi istället pratar i munnen på varandra för att vi ju faktiskt har hela världen att prata om. Jag älskar hur vi brister ut i dom värsta gapflabben. Jag älskar hur man kan hitta så fantastiska människor när man minst anar det. Jag älskar att dom kommer befinna sig under min rosa filt om bara någon timme igen.
Jag älskar att min storasyster mår så himla bra. Jag älskar att se henne visa nya shoppingfynd i webcamen. Jag älskar att min lillasyster är så knäpp och unik, och att dom två gör mig gladast i världen. Jag älskar att min familj är så stor och ger mig så många att älska. Jag älskar att det går så bra för Ac just nu. Jag älskar att hon gick på arbetsintervju och 40 sekunder efter stod utanför min dörr. Jag älskar att Kim har fått internet igen, och att hon lever loppan i staden L. Jag älskar att min killbästis kommer hem till mig ikväll för att lämna mitt kvarglömda skärp, och för att ge mig hur många kramar jag vill. Jag älskar alla som någon gång har funnits i mitt liv och skapat minnen, som har gett mig glädje och kärlek tillbaka.
Jag älskar att älska, och kommer aldrig att sluta göra det.

Det här är lycka

Livet alltså. Älskar det. Tänk att en tisdag kan vara "den värsta dagen nånsin", och att morgonen efter får världens bästa start.
Idag har jag storstädat. Har skrubbat in i minsta lilla hörna, och t.o.m. kaffekokaren glänser. Så går det när jag vaknar med massa energi över att det är onsdag. För idag är dagen jag levde för igår. Om några timmar ska jag skratta och mysa med underbara, lika energiska, knäppa och galna tjejer. Jag har längtat efter det här sen jag grät själen ur mig när vi kramades hejdå i Spanien. Mina Lloret de Mar-tjejer, kollegor, stjärnor... Aaaaah på den glädjen.
(Och eeeh, finare bilder finns inte (vi var ju liksom aspackade hela tiden). På tal om det så måste jag lägga upp 800 bilder på facebook. Ge mig fler timmar på dygnet, tack.)

Älskar att det regnar ute just nu, och att jag hann komma in i värmen precis innan det började

Jag sitter i soffan med min filt som ett enda rosa kaos runt mig. Förutom regnet så är det verkligen knäpptyst. Det är något nytt för mig, eller nygammalt kanske jag ska säga. I det här huset lever mest galna tanter, snuskiga killar och operasångare, så att enbart kunna lyssna på vädret som har party utanför är unikt. Fast tystnaden skrämmer mig lite, och det skrämmer mig att det skrämmer mig.
Ni vet. Jag brukade älska det här. Njuta av varje sekund som gick förbi i stillhet. Nu känner jag lite panik över det faktum att jag hör min egen hjärna tänka högt. Den här sortens tystnad är lika med ensamhet för mig, och just nu känns det som att jag är den enda människan i världen. Känner sådär av och till egentligen, ibland även i dom stressigaste situationerna med massa människor omkring mig. Kan bara sluta lyssna och försvinna in i min värld. Jag trivs där, för i min värld förstår alla mig. I min värld finns inga själviska människor, elaka kommentarer och skitsnack om människor som man egentligen tycker om. Här ställer vi upp för varandra, inte för att det är vår plikt, utan för att vi bryr oss. Vi uppskattar det vi har, istället för att se vad vi inte har. Vi har roligt tillsammans, för vi släpper på alla krav man kan ha på varandra och slappnar bara av. Här behöver jag inte gå runt med en klump i magen, för här pratar vi om allt. Vi är positiva och varma. Att visa kärlek och olika känslor är inget konstigt.
Ja, jag tycker om att försvinna in i min värld, men ibland blir det väldigt ensamt.

Mys-måndag

Om ni bara kunde känna mysfaktorn hos mig just nu. Min rosa filt, massa tända ljus, chaithé, och så börjar jag bli redo för dagens projekt. Ska bara steka lite svamp först, sen ska jag skriva tills det är dags för jobb ikväll. Hejsålänge.

För det är en helt fantastisk värld

Av våra interna och externa instruktörer fick vi höra om och om igen: Hur ni än försöker förklara för dom där hemma så kommer ingen att förstå det ni har varit med om här, och kommer att uppleva när ni ger er ut som guider/reseledare.

Det är därför jag alltid kommer att ha ett speciellt band till dom 200 skandinavier som jag gick igenom "allt" med i en månad. Jag tänker främst på tre tjejer. Dom vet nåt som inte ni vet, liksom.

Idag ska jag åka bil med dessa två:

Jag har ropat "TJOCKEN" och fixat med Fredrics julklapp. Nånting måste ju killen ha för att han är så... snäll.
Ikväll kommer en annan kille och tar med mig till gymmet. Sen ska jag mysa. För imorgon vänds världen upp och ner i några timmar.

The last men standing

UPP OCH HOPPA

Hela natten har jag vaknat till av en liten sak som har nosat sig under täcket och krypit så nära att han i stort sett har legat på mig. Så fort jag öppnade ögonen kastade han sig på mig och överöste mig med massa doggie-kärlek. Vilket sätt att börja det här året på då. Snart kommer fina matte också, hej på det nya året!

HEJ TVÅTUSENELVA

Och så gick jag på en tre dagars-fylla. Underbart!
Den delar jag med mamma och mormor, och så lilla Leo såklart. Bättre kunde jag inte ha haft det ikväll. Snart somnar jag bredvid mamma, en snarkande svart älskling och med min låne-vovvsing som värmer fötterna.
Den här stunden ska jag njuta av tills jag spricker och somnar bättre än på länge. För jag vet att jag inte är här nästa år. Det är därför nyåret 2010-2011 har varit så värdefullt. Sista på så många sätt.
Nej, nu jävlar hörrrrni! Imorgon vaknar jag till Walking on sunshine och börjar det nya året så bra som bara jag kan.

Bara för att dom är fina. Gonatt från Ystaden.