Utan dina andetag

Starten

Okej, jag började precis asböla när jag såg filmen på Katrin, Bingo och lille Ringo som ligger uppe på Katrins blogg. Herregud vad fint.
Dags för sista hundratjugotimmarspassetpålääääängetack.

Ut i det underbara sommarregnet!

Nu har jag låtit det ta tillräckligt av min energi. Det sista jag har att säga är att livet är för kort för att jag ska tänka onda tankar, gå runt med klumpen i magen och låta tiden gå på det här viset. Det är äntligen sommar och jag ska leva upp till alla tankar och drömmar som gjordes i vinter. Det är nu vi ska leva. Det är nu vi ska stråla. Det är nu vi ska ha så jävla kul, och skapa minnena som ska slå allting annat som har hänt. Det är nu jag ska ta vara på allting i Sverige, för när sommaren försvinner gör jag det med den.

Livet är alltså för kort för att sikta på något annat än lycka. Dåliga dagar kommer och går, men lyckan är den som ska bestå. Det är mitt nya motto. Och jag börjar redan idag med att bara göra sånt som gör mig glad. Med start nu och till jag somnar.

ps.

Om och om igen gnager det i min hjärna hur man kan göra såhär mot varandra, och agera så respektlöst mot en relation som brukade vara viktig. Bråk, och ibland hårda ord, är oundvikligt i en relation. Man måste inse det efter den här tiden på jorden. Ju närmre varandra man kommer, desto närmre kommer man en explosion. (Jag tänker: Så många hinder vi, tillsammans, har kämpat oss över. Men oj, vi har stött på ett som vi inte kan ta oss över tillsammans, för vi tänker inte likadant gällande hur vi ska ta oss till andra sidan. Då får vi klättra själva och möta varandra efteråt, stolta och glada över att vi klarade det.) Men har vi inte lämnat stadiet där vi väljer att hålla tyst i månader fram istället för att bara ta att lösa det så fort som möjligt? Har vi inte blivit bättre på att lägga fokus på hur bra vi får varandra att må, istället för att se till en enda sketen händelse? Jag kan verkligen inte få in i mitt huvud hur man kan vilja ha en klump i magen istället för ett leende. Jag kan verkligen inte förstå hur hundra bra saker inte betyder något när en dålig dyker upp. Hur kan man inte bara sträva efter att vilja ha det så bra som möjligt, vara så glad som möjligt, må så bra som möjligt. Hur klarar ni av att bara skita i det? Det blir mycket upprepningar nu ja, men jag kan bara inte förstå...

Om "stolthet" är orsaken till er tystnad så har jag en sak att säga er:
Det finns ingen stolthet i att bråka med någon som betyder något för en. Stoltheten lämnade man kvar innan bråket ägde rum. Det är en av anledningarna till att det blir bråk överhuvudtaget.

Här har ni

Vad finns det för mening med att verkligen vilja, och kunna, göra allt för en annan människa (som betyder hela världen) när den människan ändå väljer att fokusera på en dålig händelse?
Ni lyckades, nu har ni fått ner min energi. Jag tänker på er och känner mig förstörd. Hur kan allting man har gått igenom tillsammans, tagit sig ur tillsammans och gjort för varandra inte betyda någonting för att relationen råkar få en dålig dag? Var är världen påväg när det onda övervinner det goda?
När "no matter what" tappar sin betydelse, och min lilla solstråle bestämmer sig för att sluta skina över mig, trots allt positivt som vi faktiskt ger varandra.

Jag blir helt snurrig av alla tankar i mitt huvud. Det känns som att fel är det nya rätta. Allt känns upp och ner, och jag undrar om det är dags att sluta höja alla människor (som jag tycker är världsbäst och underbara, jag gör det) till skyarna och komma ner på jorden igen. För på jorden betyder ett mirakel ingenting alls.

Hinner inte mer än en snabbis

Menar man allvar med att det är dags för party-musik klockan 8 på morgonen? Jaha, men dåså. Då tar jag en tablett mot min huvudvärk, springer in i garderoben och byter om till något färgglatt. Sen är det dags för KALAS. Det betyder knäckebröd med ägg. Och salsa, om jag fortfarande hade kunnat movesen som Ac spenderade hela förra sommaren på att lära mig. Vilken tur att hon kommer tillbaka idag.

JUMP AROUND

Jag smekte hårvårdsprodukter från kl.14 - 03 inatt. 13 timmar av inlärning, lära känna, ont i magen, massa skratt, inga tankar överhuvudtaget, övertrötthet och en fin felkörning till Fields som avslutning för att sova från och till i sammanlagt 2 timmar. Snart ska jag på det igen, och i normala fall hade jag börjat gråta. Men jag gjorde något dumt precis. Jag räknade ut pengarna det här ger om jag klarar av hela veckan. Hur jag kände för det?
HOPPELIHOPPHOPP för NUUU KÖR VI!! kaffe kaffe kaffe

En favorit i repris

Jag fick för mycket tid över och började bläddra i min blogg. November och en tid framåt.
Alltså vad hände..?
Jag kom hem från Mallorca och mitt liv slogs i spillror. Tänk att det krävdes en resa till samma (underbara!!) land för att få mig på rätt sida av livet igen. Det, Michael Jackson och mina fina vänner. Jag tänker särskilt på en speciell. Jag kommer ihåg hur jag såg dig som mitt ljus i mörkret och som axeln jag kunde luta mig på. Tro aldrig någonting annat. Jag såg. Jag har fortfarande mina ögon öppna.

LYCKAN

Jag ligger inne med öppet fönster och lyssnar på vädret. Ena stunden regnar det, andra skiner det. Alltså, en metafor till livet eller vadå?!
Nu har det spruckit upp igen, och pepp-musiken spelas utifrån någonstans. Kim sitter på msn och gör uppgiften som vi har fått i läxa av Ac. Från ingenstans fick jag ett sånt glädjerus att typ hela min ryggrad hoppar. Det händer verkligen. Vi har hittat en väg ut, och vi ska fucking gå den om bara ett par månader.

Just nu

är jag fast i en bil och har svettparty. Det är nu jag borde börja klaga, men jag tror att jag lägger det åt sidan. Det är ju sol, kvavt och kråkorna skriker mig rakt i öronen. Skulle jag tycka att solen var så jobbig så hade jag inte älskat mina solglasögon på riktigt. Skulle jag tycka att kråkorna är för högljudda hade jag tryckt upp fönstret. Skulle jag tycka att det var så jobbigt att svettas så hade jag rakat av mig mitt hår och gått omkring naken. Men det här, det har jag ju väntat på. Dessutom passar jag på att njuta medan jag kan. För när gråbon blommar, då jävlar ska ni få höra på klagande big time. Då kan solen och värmen och svetten bara dra åt helvete. Tills dess kör vi en roadtrip i fina Skåne. Jag ska ha mjukglass i Bjärred och sillamacka i Kåseberga. Det är fint att få göra det man vill med den man vill ibland. TUUUUUUUUUUUUUT!

Sunshine

Det är galet vad livet går framåt just nu. Jag vet inte om det beror på träningen, att jag strävar efter att få så mycket positiv energi som möjligt, eller om det bara kan vara den enkla lösningen att det är vädret. Oavsett vilka av dessa tre faktorer det kan vara, eller om det är allihop, så är jag lycklig över vilket som. Det smids nämligen fina planer på att förlänga det där. Jag kommer att leka med solen här, sen tänker jag förfölja den. För om värme och alla glada människor som kommer med den gör en så hel, varför ska man då ge upp det där så fort hösten kommer? 2010 är året, vi har ju sagt det. HEJDÅ

Upp och ner

Dagar som denna är jag glad över att jag lärde känna Kim.

OjojojOJOJ

Hade jag varit 15 år så hade jag följt honom jorden runt. Jag hade inte fått för mamma och pappa, men jag hade varit så kär att jag hade struntat fullständigt i det och rymt hemifrån. Alltså, lillekillensjungerminfavoritkärlekslåtsåbraattjagtrorattjagkansvimmanuochbaranjutaavfallet. Och alla andra låtar också för den delen. Lilla söta hjärtat alltså. Det får nog bli så att min son får heta Justin. Killarna med det namnet har ju gett mig mest och bäst gåshud av typ alla killar som finns. Det är väl sånt man döper sina barn efter? Ja, men dåså. Saken är biff.

Det är att njuta av en kopp makaroner efter en hel dags hålligång

Energigivande vänner tar med mig ut för att svettas både på gymmet och i fina parker. Det är att prata om en överraskande, men bra framtid. Det är att planera, önska och vilja så jävla mycket. Det är frustrerande samtidigt som det är spännande. Det är att titta på sötaste ankungarna. Det är att diskutera en ank-dokusåpa med ank-mobbare. Det är mys under solen. Det är en sprallig, lycklig hund och vi med för varma kläder. Det är att ta en väg man aldrig har gått förut och se att man ändå kommer fram tillslut. Det är att ta ett djupt andetag. Det är att känna hur allting löser sig. Det är att upptäcka att man klarar det man fem minuter tidigare trodde var omöjligt. Det är att öka intensiteten på en maskin och känna att man klarar det bättre än igår. Det är att se fram emot morgondagen då det bara kan gå ännu bättre. Det är peppandet från en solstråle. Det är att skratta åt alla olika människor. Det är att skratta åt väntade och oväntade händelser. Det är att skratta åt allt egentligen. Det är det finaste jag vet. Människor som lägger sina bekymmer åt sidan, eller bara mår så bra att man kan skratta åt, för och med allt. Och vet ni hur fantastiskt det känns att jag är en av dom?
Vi skrattar tillsammans.

Måste försöka hitta det positiva i allt

Att jag skulle glömma att ta i trä igår. Lyckoruset fick inte hålla i sig länge, men jag tackar verkligen för tiden vi fick tillsammans. Jag uppskattade varenda minut. Jag slog till och med en extra kullerbytta av ren glädje innan jag somnade.
Idag är en dag då jag bara ligger inne, och ska göra det resten av kvällen. Men vet ni vad? Jag låter mig ha den här dagen. För imorgon tänker jag vakna till en bättre dag. Det är det som är det fina med att vara ledsen, ha en dålig dag eller bara må allmänt konstigt. Man har alltid en förbättring att se fram emot. Dessutom gjorde jag ju som sagt en extra kullerbytta igår. Det betyder ju att jag faktiskt kan stå över en idag utan att ha ångest.

var positiv, var positiv, var positiv...

Jag vill bara inte bry mig

Idag har jag bara behövt använda min energi till grymma människor. Det pågår alltså ett sjukt lyckorus i hela min kropp just nu. Jag håller på att gå in i ett mode där jag bara inte bryr mig om saker som jag egentligen kan göra någonting åt, istället för att gnälla över.
Jag kommer att sluta bry mig om jag slår min tå i bordet. Aj aj, det kommer att göra jätteont, men smärtan går över, det gör den alltid.
Jag kommer att sluta bry mig om jag får i mig en kalori för mycket, för lyckan i att ligga här och trycka i mig den godaste vitlöksosten är värd så mycket mer än ångest. Dessutom har jag alltid ett roligt träningspass med Johanna att se fram emot.
Jag kommer att sluta bry mig om att min chef är dum. Jag kommer alltid att stöta på dumma människor, det är livet (and thank god, annars hade man aldrig kunnat sålla ut och uppskatta vilka som är bra). Man kan ändå inte styra andra människor, men man kan ta lärdom av dom till nästa gång.
Jag kommer att sluta bry mig om vad andra tycker och tänker om mig. Jag gör vad jag vill så länge ingen blir sårad eller hamnar i fara.
Jag kommer att sluta bry mig om att jag går tillbaka till mitt gamla jobb. För den här gången gör jag det av en anledning, eller flera egentligen. Anledningarna stavas härliga människor, en friare sommar och pengar till en väg ut.
Det är inte mycket som jag kommer att bry mig om, i alla fall inte just nu. För helt ärligt, om livets jävla fucking motgångar har lärt oss någonting så är det att allting löser sig alltid. Vi tar oss ur det. Dessutom vet vi väl att är man inte fel ute nån gång ibland så är man fel ute.

Malin Wilson

Idag hoppar jag högt för den här underbara människan. Det är hon som är glädje, lycka och tjofaderittan, typ. Det är hon som är en bästis, hon som alltid kommer att finnas i mitt hjärta. Och faktiskt vara mitt lilla hjärta. Jag känner mig uppriktigt lyckligt lottad av att vara en del av hennes liv, för det är fantastiskt. Hon gör så mycket, säger så mycket och upplever så mycket. Jag kan sitta och lyssna på henne i timmar och ha ett leende fastklistrat under hela tiden. Hon är den som man bara vill ha mer av, för man vet att det hon rör vid blir till guld. Det är en tjej som strävar efter att vara lycklig, och hade jag haft makten så hade jag lagt den på att göra henne lyckligast i världen. Det är en tjej som kämpar för att lyckas varje dag - och lyckas, det gör hon verkligen varje dag.

Everytime he goes away

Den där tystnaden efter att ha stängt igen dörren och vridit om låset. Den märks ännu tydligare den här gången. Det har inte varit tyst på flera, flera dagar. Ibland har det varit så mycket ljud att jag har haft mage att gå runt och störa mig. Men aldrig uppskattar man ljudet av en annan människa så mycket som när den här tystnaden uppstår. Det knäppa är att jag kommer att ha glömt det här till nästa gång. På fredag kommer jag ha vant mig vid det tysta och börja gråta för att det helt plötsligt blir för högt för mina öron.
Det är sjukt hur ofta frasen "du vet inte vad du har förrän det är gone, gone, gone" går runt i mitt huvud. Det där är mitt veckoslut, mitt liv. Trots det är jag pinsamt dålig på att känna vad det är som faktiskt ligger bredvid mig, håller om mig, myser i min nacke och går runt och sjunger till morgonkaffet, förrän det är på andra sidan dörren och jag går tillbaka till en säng som har hunnit bli kall.

Lalala nr.2

Idag har det pissregnat, och jag har skrattat och myst som aldrig förr. Imorse ville jag ut och dansa i regnet, men jag satte mig i en bil istället. Där har jag spenderat typ hela dagen. Bruna ögon och massa musik i sällskap med ungefär en miljonhundratjugotusentio regndroppar har gjort min dag. Jag inser mer och mer hur mycket jag älskar att åka bil. Jag hade fan kunnat bo i en och vara lyckligast i världen. Jag hade fan kunnat bo i princip var som helst och fortfarande vara lycklig. Det är människorna som gör det, people.

Lalala

Jag har gått runt hela dagen med träningsvärk. Tack till solstrålen Johanna som släpar med mig till gymmet och gör det till något helt otroligt jätteroligt som jag bara ser fram emot sååå mycket varje dag. Ett härligt tjejsnack blandat med svett måste vara den bästa kombinationen.
Det är i alla fall skönt att för en gångs skull ha fysisk träningsvärk. Den senaste tiden har jag inte grubblat lika mycket, mitt huvud har fått vila lite. Istället har jag börjat leva mer.
Det är precis så det ska vara just nu.

Jag har växt upp

Jag håller på med ett projekt som ska vara färdigt till helgen. För att bli färdig måste jag gå igenom gamla, "gamla" och nya bilder. Jag vill inte vara den som är den, men oj. Bilderna ovanför är tagna för exakt ett år sen. Hur mycket har inte förändrats sen dess?
Jag bor inte hos Johan i Lund längre. Jag har inte längre min drömkropp. Jag är blond. Där har vi dom utseendefixerade sakerna (och maaaan är jag trött på folks fixering vid att se bäst ut, ha bäst kropp, bäst klädstil osv). Visst är det hemskt att jämföra den där kroppen med vad jag såg i spegeln i lördags innan vi skulle ut, men jag sväljer det. Vet ni varför? För att jag har växt på andra sätt än i klädstorlekar.
Det betyder mer för mig att ha en vän som ser att hon är allt för mig, istället för att ta det för givet. Det betyder mer för mig att ha en vän som ger av sig själv, istället för att bara ta av mig. Det betyder mer för mig att ha vänner som inspirerar, istället för att gnälla. Det betyder mer för mig att ha vänner som står upp för sig själva, istället för att vara tysta eller handlingsförlamade. Det betyder mer för mig att ha vänner med motivation och drömmar, istället för att gå runt i en grå vardag.
Det betyder mer för mig att ha ett år bakom mig där allt har gått väldigt mycket ner, istället för ett år där ingenting har hänt. Det betyder mer för mig att gråta över att något inte går som jag vill, istället för att inte våga leva.

Bara för att jag inte vill somna med tanken om att jag skrivit 266 inlägg så kommer ett till

Det är första gången på flera dagar som jag är ensam. Hela helgen har varit full av skratt, tjejsnack, stadsliv och bara liv överhuvudtaget. Hemma är allt så tyst. Det enda jag hör är pipet som fortfarande hänger kvar från igårkväll. Jag trodde det försvann, men tji fick jag. Det enda jag tänker på är att om det skulle vara här för att stanna så kommer jag alltid att påminnas om en helt otrolig kväll med top 2 bästa showen jag har sett. Den där Gaga är magi. Hon är speciell, knäpp och annorlunda. Hon bjuder på sig själv och står för den hon är. Hon är inspiration.

... när hon sa att hon sjöng nästa låt för alla fucked up friends var jag tvungen att ställa mig upp och skrika. Allt hon sa träffade rakt in i mitt hjärta och i min hjärna.

So happy I could die

Jag lever - L E V E R.
Den här helgen uppfyllde alla förväntningar. Galna roadtrips som tog dubbelt så lång tid för oss än vad det gör för "normala, tråkiga människor". Vi lekte katt och råtta med en Peugeot som gav fint resultat. Vi fick en åktur av Ricky som lockade fram ett sånt skratt hos Johanna att jag typ nästan trodde att hon inte kunde sluta. Vi stressade till Systemet för att vi hellre ville göra det i en annan stad än i Malmö. Vi hade onormala kisspauser. Vi trängdes i en liten säng för att kolla på "Allt för min syster" (gud, se den!). Vi vaknade och letade upp närmsta H&M, åkte hem och gjorde oss heta. Vi ringde taxi, men taxin dissade oss för att vi var skåningar. Vi ringde ny taxi, fanns inga bilar. Vi ringde en till taxi, fick samma som dissade oss. Den här gången dissade vi honom. Malin var så "kissinödig" att hon gick in i fel lägenhet. Jag skrattade så att jag trodde att jag skulle explodera. Efter att ha gömt oss för taxin i en kvart tog vi lilla bilen och körde själva. Stress, bilköer och en jävla massa skratt på det, sen befann vi oss äntligen på världens bästa platser i Globen. Kvällen fortsatte, men vi var trötta och åkte hem för att bli gravida och snacka sex till vi somnade.
Imorse tog tjejerna med mig till Adidas-affären. Min lycka. Efteråt körde vi genom regnet för att hinna till Polkapojkarna i Gränna.
Jag bara älskade varenda sekund av att åka hem.

STOCKHOLM, NU KOMMER VI OCH VÄNDER DIG UPP OCH NER

Min bästa tid är nu

Jag ligger här med en kopp makaroner och känner mig fruktansvärt harmonisk. Det är nu jag mår som bäst. Jag har en vecka av fullkomlig glädje bakom mig. Mina allra bästa människor har omringat mig på ett eller annat sätt och bara inspirerat mig mer än någonsin. Ikväll har jag haft sällskap av mys och skratt. Jag har inte ens packat, utan ville bara vara med dom allra bästa och suga in så mycket energi att jag kan slå kullerbyttor hela natten. Det är något speciellt i att komma in på djupet av människor som man verkligen vill veta mer om, som man hör har något att ge. Det är en grym känsla att lära känna någon som kan rota sig en plats hos en för alltid. Och imorgon åker jag till Stockholm för en helt otrolig helg. Det blir en roadtrip dit med spontana, glada, härliga tjejer. Det är dit- och hemresan jag ser fram emot mest. Det kommer att bli så knasigt och roligt. Alltså fattar ni hur mycket det ska till för att slå ner mig just nu. Och om någon lyckas, grattis. Du ska bara veta vilka jag har bakom mig. Så come on!
Jag vet inte varför jag ger mig in på dessa inläggen, för jag kommer ju återigen fram till att jag inte har något att skriva egentligen. Jag antar att jag inte kan sätta ord på min lycka.

Glädje

Okej, förlåt. Det kommer ett till. Kvinnan är ju verkligen underbar. En väldigt nervös Maria går ut på scenen för att hålla tal. Hon möts av jubel från hela lokalen. Vilken lycka! När hon säger orden "allt jubel, det är en känsla jag aldrig kommer att glömma" så blir jag så glad, så GLAD. Hon förtjänar det där. En glad människa ska uppmuntras. Och jag vill inte sova, jag vill bli full och dansa hela natten.

Kärlek

När jag väl slår mig ner så ska jag ha Maria Montazami som min "förebild". Jag fastnade för henne i samma veva som alla andra hatälskade Anna Anka. Maria är allt som Ankan inte är, och det faller mig mer i smaken.
Med ett fungerande internet har jag äntligen kunnat kolla igenom alla avsnitt av Svenska Hollywoodfruar, och jag är på det senaste. Maria ska hålla tal på en gala och hennes man är där. Alltså det där måste vara på riktigt, alltså (igen) äkta kärlek. Hennes gubbe ser så strålande glad ut för sin tjej. Han ler med hela ansiktet och ser nästan ut att vilja hoppa lite för att visa hur stolt han är. Att han åker över halva jorden för att (med ett leende på läpparna) stå bakom sin fru är fan kärlek, om något. Jag blir så nöjd att jag nästan får ont i magen. Jag blir fan rörd, och på riktigt glad för att dom har varandra.
Kim, du vet vad jag pratar om. Shit, kommer åldern och tar oss nu?

Vinden har vänt

Det tar lite tid för mig att skriva det här, för jag håller i trä med ena handen. Jag känner att jag behöver göra det för att våga få ut det jag vill säga, och veta att jag gör vad jag kan för att livet inte ska vända nu. Men vet ni? Jag håller på att hitta ut. Jag har börjat skymta min väg att gå, och vilka jag ska gå den med. Jag har absolut noll koll på vad som väntar mig, men jag vet att när jag väl har kommit fram så kommer jag att veta vem jag är. Jag kommer att ha landat precis som Malin har gjort.
Efter flera dagar av lycka som toppar en skala på 10 så känner jag att jag lever. Jag har känt det förr, men det brukar vara i samband med att jag måste kämpa mig ur någonting. Den här gången är det något helt annat, den raka motsatsen kan man säga. Eller i alla fall att jag kommer att börja kämpa för någonting istället.
Jag har så mycket att berätta om saker som har hänt, människor jag har träffat och det jag har att se fram emot. Egentligen borde jag kunna skriva inlägg efter inlägg i 120 just nu. Fast jag kan bara inte.
Jag är alldeles för glad för att skriva.

SUPERTAGGAD

Idag vaknade jag upp, alltså mer än av alarmklockan då. Eller egentligen var det igår efter att ha hängt med Malin och Johanna hela kvällen. Självklart är jag som alla andra proffsbloggar och ber er att hålla andan tills det kommer ett eget inlägg gällande hur.
Men sätt igång och håll andan. Passa på att bli avundsjuka också, för nu skaffar jag gymkort!!!!!! Det borde egentligen vara i ett eget inlägg eftersom det är mitt allra första, något sånt förtjänar sin uppmärksamhet. Men Johanna är påväg till mig för att göra det stora köpet, och därför hinner jag inte mer än såhär. Vi ska köpa skorna som tränar rumpan också. "Jag vill se ut som hon i reklamen".

Ac, får jag en date med dig idag?

Robyn är ingen favorit, men...