BEST FRIENDS FOREVER

Vi såg den ena börja sin resa till USA inatt. Om några timmar åker den andre på äventyr. Den tredje stannar kvar och vaktar Sverige och alla vi tycker om. Det finns inga som oss tre.

Det var fest igår

Jag vaknade upp och var såhär fin kl.9. Håret är beviset på ett galet badande i poolen, med killbästis första dopp på hela sommaren. Benen visar på att dom också hade skoj. Blåmärken och myggbett. Längtar till jag orkar ta tag i bilderna. För den här gången beskriver dom det bättre än mina ord. Det enda jag har i huvudet för tillfället är kärlek. Mina människor är bäst.

Godnatt

"Truth is, everybody is going to hurt you; you just gotta find the ones worth suffering for."
- Bob Marley

O sexo e a cidade

Jag har tråkigt. Jag har ingenting att göra förutom att pimpla oboy och gå igenom SATC för tjugotredje gången. Jag blir uttråkad av allt just nu. Att stå och trampa på gymmet har blivit en plåga. Att göra samma rörelse om och om igen tar knäcken på mig, inte fysiskt utan psykiskt. Jag orkar inte för att det är såååå tråkigt. Och den här huvudvärken då. Hur länge ska den komma och gå? Febern, när ska den bryta ut ordentligt så att jag bara kan ha mina sjukdagar istället för att ligga och lura bakom 37.5 och ta min energi varje kväll? Det är inte kul. Ingenting är kul. Jag börjar bli mer negativ än någonsin. Eller så är jag bara nere och ledsen över allt som händer, och inte händer. Jag brukar inte visa det inför andra. Jag har alltid varit duktig på att stoppa undan dom känslorna och bara vara den glada Josephine. Jag tycker liksom inte att någon annan än jag själv ska behöva ta mina dåliga dagar. Den här gången vet jag inte vad som händer. Jag vet bara att det är en jävla tur att fina pussgurkan kommer hit imorgon. Och här kommer det som jag aldrig trodde att jag skulle säga: Hur hade jag klarat mig annars?

Hon gjorde det då, hon gör det nu

Fan för framtiden

Är det konstigt att jag ser mer fram emot att träffa mina underbara vänner i Alicante än själva slutet på resan?
Om någon bara hade gett mig ett "pip" så hade jag bokat ett flyg utan att blinka, för just nu finns det ingenstans jag vill vara mer än i mitt älskade Spanien med mina älskade vänner. Det är vad jag behöver, precis vad jag behöver. Sol. Min älskade strand i Gran Alacant. Den fina strandpromenaden i Alicante. Al Campo. Det coola huset som vi alltid körde förbi och önskade oss ett liv i. Det där är bara dom konkreta sakerna. Alla känslor, alla upplevelser går liksom inte att beskriva. Runt Alicante finns i alla fall flera favoriter som just nu lever med en ÄKTA glädje över att bara finnas. Jag vet precis hur dom känner, och jag vill bara vara där och ta in samma känslor. Lycka. Ja, där hade jag varit lycklig. Kolla själv så glad man var.

Det skadar inte att vara lite artig va

Ni får ursäkta mig om jag inte känner något särskilt för att jag flyttar efter helgen. Ursäkta mig om det inte är det viktigaste i mitt liv just nu. Jag ber om ursäkt för att det är viktigare att människorna i mitt liv har det bra än jag själv. Ursäkta mig, men så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Ursäkta mig för att jag bryr mig mer om att min storasyster ska röra på sig än jag själv. Ursäkta mig om nästan all min fokus ligger på det och att jag därmed inte har energi att lägga på allt det andra. Ursäkta mig om den fokusen kommer att ligga kvar på henne även när jag själv har tagit mig härifrån. Ursäkta mig för att jag inte orkar typ skriva en bok om att jag lämnar Sverige. Ursäkta mig om jag bara vill och behöver ta allt som det kommer. Ursäkta mig, men jag måste få ta det i min takt. Ursäkta mig, ursäkta mig, ursäkta mig. Nu stänger jag av.

Skattjakt

Från en stad till en annan. Här har jag spenderat typ 40 timmar på att rensa, alltså R E N S A. Resultatet är ett ton minnen, huvudvärk, ont i ryggen, 3500 thailändska baht, 200 svenska kronor, presentkort på H&M och SF, mina älskade svarta jeans från Thailand och typ 500 andra saker som jag inte visste att jag hade. Har tackat mig själv för att jag har varit (och är!) så jävla smart flera gånger ikväll.

Sova nu? Ja tack.

Just nu

Den här bilden tog jag för några månader sen när jag flyttade till Malmö. Dom där högarna har bara vuxit sen dess. Mitt mål är att få ner det till max två stycken med kläder som ska kunna rymmas i en resväska. Som underhållning visas Sex and the city med portugisisk undertext. Som tilltugg bjuds det på fin juice och sourcream & bernaise-chips. Så spenderas min sista måndagskväll i Sverige.

Vai rapariga! Yeah I do.

MW FOREVER IN MY HEART

Jag hade en långfrukost med min superwoman idag. Ett par timmar var allt jag behövde för att känna att den tjejen lyser klarare än någonsin hos mig. Idag var ett starkt bevis på att vi är och kommer alltid att vara, oavsett vad som händer. Det spelar ju ingen roll att vi har träffats en gång under hela sommaren. För när vi väl ses handlar allting ändå om samma sak. Det är ett kilo skratt, blandat med allvar och myyyycket prat, allt på samma gång. När vi inte kan ses är det allt det där i mail-form. Det ska bli något av det bästa med att flytta härifrån. Malins mail. Jag känner redan nu vilken höjdpunkt det kommer att vara i mitt liv. Hur fan kan man sakna någon redan?
Jag flyttar ju inte förrän om en vecka...

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

JAG BLEV PRECIS VÄRLDENS LYCKLIGASTE MÄNNISKA!!!!
Varför?
Klicka hääääär och bli lycklig med mig.
Melissa, Melissa, Melissa... Att avsluta ett kapitel med att uppfylla en dröm innan man påbörjar ett nytt och gör detsamma... OOOOOOOOOJ. Hur ska jag kunna somna nu då hade ni tänkt?

Jag hittade ingen bild som kan beskriva vad jag känner nu, så det fick bli fyra.

Jag säger då det

Att aldrig känner man av ensamheten så tydligt som när någon man har haft nära sig stänger igen dörren och sticker till jobbet kl.3 på natten. Det är som att hela världen plötsligt börjar visa sig igen.
Jag säger då en sak till. Den här fina helgen fick världens finaste fina kvällar. Dagarna har mest varit STRESS inför det som händer snart. Men kvällarna... Lördagens och söndagens sådana är något som kommer att hålla mig vid liv därborta, eller ja, nere på jorden. Det är sånt som jag kommer att gråt-le över när jag väl sitter där på vår franska balkong med blicken över "mitt nya liv" och undrar hur jag hamnade där. Shit, det är verkligen nu varje litet steg tillsammans blir minnen så fort man är borta.

Den vackraste bilden för att visa att det är dom två som gör det. Hehe.

Ett heltidsjobb

Jag är slutkörd idag också. Som den hemmafru, och numera arbetslös, jag är så har jag varit uppe (eller nere egentligen) och tvättat sen klockan 7 imorse. Ungefär 12 maskiner senare är jag färdig. En månads tvätt plus lite till. Inte illa alls. Min belöning blir zZzzzömn. Ikväll kommer jag att bli glad igen, och det tänker jag se till att vara hela natten.

Ikväll kom 1,5 liter till

Jag skulle vilja veta hur många liter tårar som har kommit ur mig den senaste tiden. Rätt sms kan få mig att krama telefonen och gråta av glädje, fel får mig att gråta av ilska. Oftast gråter jag över att jag inte är säker på det som händer. Trots att jag nästan kan ta på mitt mål så känner jag mig vilsen. Just nu är jag inte säker på något i mitt liv förutom min familj. Mer än någonsin tror jag.

...

Där stänger jag av datorn, hämtar vitlöksosten och min chokladmjölk som kommer direkt från Barcelona.
Resten av kvällen ska jag bara tänka på alla jag älskar. Fint.

I mitt huvud

Jag har svårt för att vara ensam just nu. Igår var det Sara, idag Sabina och i helgen kommer det att vara hela familjen. I sällskap så ler jag och mår bra. Jag får prata av mig, höra mina egna ord och ibland inse saker. Det bästa är att få höra andra människor berätta om problem, drömmar och framtid. Det gör att mitt eget bleknar. Jag tycker om att lyssna just nu. Ju mer jag lyssnar, desto mer försvinner mina egna tankar under tiden. Det är därför jag inte vill vara ensam. Ensam har jag ingen annan att lyssna på förutom mig själv. Tro mig när jag säger att ni inte vill vara i mitt huvud just nu. Jag har aldrig satt upp så många hinder för mig själv som jag gör nu. Jag undrar varför jag alltid ska göra något svårt av allt jag tar mig för. Kan jag inte bara låta mig själv vara? Kan jag inte bara släppa på alla förväntningar och låta livet gå som det vill?

Där slutar jag för idag. Det finns så mycket jag vill skriva, så mycket jag vill få ur mig. Men jag kan inte. Energin har hoppat ur mig och tagit semester eller något. Tur att jag ska träffa Malin på söndag. Söndag, söndag, söndag.

Jag har varit upptagen, alldeles otroligt underbart upptagen

Mycket i ett inlägg

Jag har tappat mitt sätt att skriva lite, vet inte vad som har hänt. Önskar att jag hade hittat tillbaka just nu när det här ska ut. Istället får jag bara fram: Vilken otrolig berg- o dalbana jag har åkt. Upp och ner, loopar och 90 graders stup rakt ner.
Inatt stänger Lunarstorm ner. Ni kanske inte bryr er, men jag gör. En gång i tiden var det mitt liv. Inte mitt liv på så sätt att jag levde för det, utan det är helt enkelt något som har betytt så otroligt mycket under flera år. Idag har jag alltså suttit och sparat bilder och dagboksinlägg för två personer. Jag har gått igenom mitt förra förhållande från dagarna innan till tiden efter. Jag har kvävts, gråtit och skrattat brallorna av mig. Just nu känner jag mig bara tom. Slutet på en era. Slutet på flera eror just nu förresten. Här kan jag börja svamla om alla möjliga känslor och tankar som äter upp mig. Den allra största är tanken på att min storasyster snart sticker. Ibland bara slår det mig mitt i allt mitt shit att hon ska åka bort, jättelångt bort. Hur gladast jag än är för att det händer henne, så kan jag inte låta bli att ta en egotripp och bli ledsen. Okej, jag orkar inte ens skriva om det. Istället tänker jag stänga ner och försöka få bort mina tankar genom en säsong av SATC.

HON LEVER (knappt)

Samma tjej. Samma dygn. Två olika tillstånd som tvunget måste höra ihop. Inte alltid för mig, men idag. Ojojoj. Att festa sjuk med en tjej som ligger på min "festnivå" kommer att ta resten av lördagen att återhämta sig från. Så vi säger tack Ica för att ni finns så nära till hands när jag behöver chips, lakrits, glass, räkor och sallad. Tack Macen för att du serverar mig Hachiko, SATC och Remember me.
Helt plötsligt så blev det mindre jobbigt. Josephine ska få äta sig tjockis och mysa sönder sig, hihihihihihihihihi. TJOFLÖJT TJOCKISBILD

Hälsa din mamma att det regnar

Jag ändrade humör i alla fall för en sekund efter att ha gått den bästa promenaden hem med Bea, och få avsluta den med ett busigt samtal. Det var en fnittrig Josephine som lunkade hem i sin egna lilla takt i det underbara vädret. Vädret... idag känner någon med mig.
Känner mig mindre ensam i åskan, konstigt nog.

Sömnlös i Malmö

Mina önskemål: hitta motivationen, inspirationen och lyckan väldigt snart igen. Bara få mig att skratta så att jag trillar baklänges igen.

Tar en paus

Idag är jag så jävla ledsen igen. Vissa dagar märks det extra tydligt att jag snart ska flytta härifrån. Det är en sån dag idag. Människor i mitt liv verkar inte förstå det, ännu mindre än jag själv alltså. Och om dom verkligen fattar att jag inte är kvar om tre veckor och fortsätter med sin stil så är det fan tusen gånger värre. Det är många som har skärpt till sig, ni gör mig så glad att det är löjligt. Ni andra, ni som beter er ganska kasst här (dvs. egotrippat ända upp till skyarna) och ändå tror att ni kan komma på solsemester så fort jag har stuckit. Till er vill jag bara säga: Uppskattar ni mig inte här så ska ni fan inte tro att ni kan börja uppskatta mig i solen. När jag åker så gör jag en automatisk rensning efter den här sommaren. Det är det som ska bli det allra härligaste med att lämna landet. Hur ont det än kommer att göra, så kommer jag att göra det. För det kan vara människor som har betytt mer än världen för mig. Alla förändras, tyvärr gör vissa det åt fel håll.
Ett tips till er som är lite vilsna gällande era vänner: Flytta, långt eller kort, bara ni visar att ni ska iväg och att ni inte kommer att finnas kvar på ett "fast plan". Där och då kommer era vänner och mindre bra vänner att visa sig.

En av dom finaste människorna dyker snart upp med en Chai-latte till mig. Sen stänger jag in (eller ute) mig med honom. Det är han som har gjort den största (positiva) förändringen, och bara för det så är det honom jag ser idag.