Vad görs?

Här äter vi semlor, tvättar och väntar på Big Brother.
Åååh vad jag älskar att tvätta (älskar avkopplingen det ger mig, nästan som terapi), åååh vad jag älskar BB (MÄNNISKORNA - vill leka psykolog och analysera resten av mitt liv), åååh vad jag älskar semlor (grädde, bulle, mandelmassa = hur kan man inte älska?!) och åååh vad jag älskar dom senaste dagarna (Vinden har vänt, och jag känner för det här permanent.).

Godmorgon onsdag

Klockan är halv 7. Jag vaknar av en dröm, faktiskt av mig själv i en dröm. I drömmen hör jag mig själv säga till mig själv att hoho, det är ju det här jag vill göra! Hur galet är inte det?
Nu ska jag läsa min bok om självkänsla tills jag somnar igen. Igårkväll somnade jag med den i handen. Det måste vara det näst skönaste sättet att somna på. För skönast är när en lillasyster ligger bredvid och vi pratar tills det helt plötsligt är morgon igen, vi vaknar och vi inser att vi somnade någonstans mitt i allt snack. Typ så.

GRATTIS

Idag fyller mina "första gången jag har fått rosor av dig-rosor" en vecka. Det firar jag med att ta hit lillasyster på pyjamasparty. Vi ska äta jamónchips, tortellini med pesto och ha SATC-maraton. Det har jag bestämt, för det vet jag att hon tycker om. Sen ska vi dela bekymmer, prata om killar och skratta lite. Det är sånt vi gör.

Älskar söndagar

Jag äter frukost i lugn och ro. Kollar igenom alla deltagarna från BB. Igår hann jag inte längre än till killen med den fulaste versionen av en PH-frilla som jag nånsin har sett (seriöst så ser det ut som att han blev rädd för saxen när halva håret redan hade blivit klippt) skulle in, för sen var det dags att sätta sig i en bil. Istället för att se fortsättningen på det bästa programmet jag vet satt jag lutad mot en axel, påväg i mörkret. När vi stannade bilen och var hemma fick jag en känsla av att vara... hemma.
Jag stoppar där, för min vecka ska bli bra. Därför tänker jag börja den med att leva lite på känslan från igårkväll. Ska tänka på den i varje tugga jag tar av min äggmacka.

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Vad gör man en fredagkväll som 22-åring?
Funderar på sin framtid (ja Ricky, jag vet att jag har en paus från det fram till söndag, men du känner mig...) och gör olika tester för att försöka klura ut den lite. Alla ger mig samma resultat:

Du Blev Humanistiska Hugo (*fnissar*):
Du är en underbar pedagog och brinner för att lära ut dina kunskaper och erfarenheter till andra. Kanske har du ledaregenskaper och ser potential i andra samt kan leda andra i sitt arbete. Du förstår dig på psykologins vikt samt har en pedagogisk och diplomatisk framtoning som gör att andra lyssnar när du talar. Människor intresserar dig. Yrken kan vara lärare, pedagog, psykolog, coach eller beteendevetare. 

YIPPIIIIIIIIIEEEE! Jag ska jobba med hjärnor! :D :D :D :D

Låt mig

High five för att sova i fyra timmar och vakna av ett riktigt gött chokladsug. Tydligen kunde jag inte släppa tanken (inte ens i sömnen) på att jag igårkväll hade rört ihop en supergod och supernyttig chokladmousse. Eller ja, det skulle vara det, men bäst som jag är i köket så fick jag ihop en smarrig chokladsås istället. Och jag skiter väl i konsistensen, choklad som choklad. 7 på morgonen eller klockan nio ikväll. Det är inte så jävla noga just nu.

Precis vad jag behöver

Jag älskar att min lillasyster kommer att påminna mig från och med igår och genom resten av livet:

What do you think, baby

På gudieskolan sa Stefanie till mig:
"Du är precis som mig, du är en tänkare"

Jag har alltid tagit det som en komplimang, och jag gjorde det verkligen då. Att vara en tänkare har gett mig bäst betyg i skolan, gett mig speciella relationer till likasinnade vänner i mitt liv (som Stefanie, exempelvis), gett mig intressanta diskussioner med dessa vänner, gjort mig lite respektingivande och fått folk att berömma och se upp till mig, det har gjort mamma och pappa stolta många gånger.
Att vara en tänkare har även gett mig x antal sömnlösa nätter, för mycket krav i relationer, en depression, ångest, en rejäl dos press och osäkerhet på vad jag ska göra. Som tur är har jag haft en lång period av det positiva däruppe. Tills jag fick mitt första bakslag. Sen dess har det negativa stått starkare än på länge. Och nu vill jag ge allt för att inte vara en tänkare som ligger ensam i sin säng (för att hon har "kastat ut" en av människorna som betyder mest, men som på grund av det kan ställa flest krav i hennes lilla hjärna och tillslut orsaka en explosion) och undrar, oroar sig, får panik över småsaker och upplever att behöva sätta sig i en bil som ett krav, typ. Just nu vill jag bara förbjuda min hjärna från att säga någonting till mig, och istället bara köra på. Vill bara kasta mina regler och principer långt åt helvete. Men hur fan gör man det?

Såhär firade jag kärleken förra året

Plats: Alicante. En av dom roligaste kvällarna i mitt liv. Att jag blundar är säkert ett tecken på det. Tror att jag blev kär i livet här.

 

GODNATT

 Fatta hur jobbigt det har varit att ta en bild som tröttis. Började gäspa på en bild, och sen kunde jag ju inte sluta eftersom jag tittade på den första bilden hela tiden. Det ligger 7 gäspande bilder på mig i Photo Boothen just nu. Att skriva det här inlägget är en plåga. Eller det beror nog på hur man ser det, för jag älskar egentligen att gäspa. Det är därför jag alltid tar i så att jag nästan spricker. Lite spännande fakta som ni inte visste om mig. Nu ska jag, Carrie och Aidan sova. Klockan står på 8 imorgon, sen har jag en alla hjärtans dag att fira.

Tack för inspirationen

Vaknade och stack iväg till gymmet. Där var jag i två timmar, den sista halvtimmen spenderade jag i omklädningsrummet med en tjej, eller kvinna heter det väl när man är runt 35. Vi började först prata om hur vi tränar för att må bra, och att den snygga kroppen är bonusen (I know, Kimsan). Det ena ledde till det andra och tillslut insåg jag att jag stod och pratade med mig själv, i framtiden:
Dansk, ville bli reseledare och slutade med att hon reste runt världen på andra sätt istället, delar min passion för att åka in och ut med Sverige som bas överhuvudtaget, pratar om sina vänner som hon haft sen dom var 19 på ett så kärleksfullt, fast med glimten i ögat-sätt som jag hoppas att jag kommer göra om mina egna, 15 år från nu. Vi skrattade åt att hon var "koko" och kom överens om att det finns för få "koko-människor" därute. Sen frågade hon mig hur mitt liv har sett ut dom senaste 9 åren: "Svara snabbt, utan att tänka!" sa hon. Där och då insåg vi nog båda två att hon var jag och jag hoppas att jag en dag kommer att vara henne. En insikt jag behövde just idag.

Vad hände?

Igår var en sån dag då jag bara inte ville se han på R åka till Frankrike och sen somna ensam i lilla lägenheten. Så jag ringde mamma och tillslut var jag hemma i hennes säng och somnade som en bebis. Tänk hur det kan skiljas från dag till dag. Ikväll vill jag helst bara dra täcket över mig och vakna imorgon. Fast jag vet att det inte är bra för mig. Därför kommer Fredric snart hit. Han ska få ett stort paket med massa tomtar på, och jag ska få skratta lite.

DU

En fråga jag ofta ställer mig är: Vad hade jag gjort utan dig?

Ikväll dyker dom orden upp fler gånger än någonsin. För du är med mig när det händer. Inte alltid förste man på plats, men du är den första jag vill ringa. För du bryr dig om mig.

Du låter mig väcka dig mitt i natten och bjuda in dig till värsta konversationerna, trots att du egentligen behöver sova. Du lyssnar, lyssnar, lyssnar. Och du lugnar mig när jag är orolig över både det ena och det andra. När jag ältar mina val fram och tillbaka. Du pussar mig över hela ansiktet, ber mig komma och ge dig lite kärlek, ler mot mig. Vet du förresten hur jag ser att du är riktigt glad? Det är när du ler så att en bit av din höger framtand syns. Jag brukar tänka på det ibland och bara bli varm i hela kroppen. Du är så jävla söt.

På tisdag firar vi att vi har försökt i två år. Du borde få den största presenten av alla för att ha klarat av dessa två åren med mig. För det har ju inte varit vilka två år som helst, om vi säger så. Du har varit med när mitt liv höll på att ta slut, och du har varit med när det kom igång som mest. Du har hela tiden funnits där och jobbat bakom kulisserna, i alla lägen. Hur ger man tillbaka liksom?

Herregud, jag vill se världen med dig. Kan vi inte åka snart?

Sömnlösast i stan

Jag har haft alldeles för många såna här nätter den senaste tiden. Vaknar mitt i, hamnar i min avancerade tankeverksamhet och kan inte somna om. Inte förrän någon timme senare då jag tillslut somnar av ren utmattning, och vaknar sen upp "på riktigt" med huvudvärk. Så huvudvärken och jag har varit lika tighta som en, ja ni vet, dom senaste dagarna.
Inatt kan jag inte somna, trots att jag har fint sällskap bredvid mig. Trots att han bjöd mig på den godaste middagen jag nog har ätit tillsammans med honom, och sen gick med mig till Hemmakväll för godis. Trots att han är så varm och har en perfekt del på sin kropp som liksom verkar vara formad efter mitt huvud. Där brukar jag aldrig ha problem med att somna, men så brukar jag inte ha en fredag som denna att vakna upp till heller... I slutet av den kommer jag antingen hoppa av lycka eller skåla för min ångest. Är så rädd för att få "fel" erbjudande. Hellre inget alls, än "fel". Ställer in mig på "fel", ligger nämligen redan och försöker bearbeta och komma över. För på andra sidan hoppas jag att det går bättre för mig. Det måste det göra.
Och det var terapin jag behövde idag. Tack för att ni lyssnade.

En lång kärleksförklaring

Har en riktig sakna Kimsan-period just nu. Tänker tillbaka på den bästa sommaren med all planering inför den stora flytten, hur vi jobbade nätterna igenom och drog till stranden fyra timmar efter vi hade vaknat. Lissabon. Alla skratt, allt snack, allt hon har lärt mig. Hon har för fan lärt mig innebörden i att skratta.
Kim är en av mina riktiga vänner. Jag uppskattar att hon inte lindar in saker, utan går rakt på sak, och är samtidigt den mest optimistiska människan jag känner. Helt enkelt så är hon tjejversionen av en killkompis, och det är väl det ultimata för mig. Det är henne jag vänder mig till när jag får panik. För jag vet att det är hon som säger till mig att jag behöver ACTION och ska go for it till 150%. Jag vet att det är hennes ord jag kommer att sitta med i huvudet när jag tvekar. När någonting går bra är det henne jag vill springa och berätta det för, just för att hon blir så genuint glad för min skull. När någonting går dåligt så är det också Kim som får långa mail mitt i natten, för jag vet att när jag vaknar på morgonen så kommer hon fixa så att mitt hjärta börjar slå volter igen.
Det är inte konstigt att säga att efter min mörka vinter förra året så fann jag ljuset i dig, på riktigt. Det var du som fick mig att skratta igen.

Och nu då?

Tillåt mig att bara dra ner persiennerna, klä av mig och lägga mig under mitt rosa kaos i soffan resten av dagen. Där vill jag ligga ensam och umgås med SATC-tjejerna igen. För på några timmar har mitt liv förändrats. Jag vet inte hur, bara att just idag behöver jag det här. Imorgon är en annan dag, japp.

We are family

Har spenderat halva helgen med mina favoriter på Disponentgatan och andra halvan med min familj.
Min familj är den underbaraste som finns, och på vissa sätt kan det störa mig lite. För ju finare dom är, desto svårare kommer det bli att en dag åka iväg från dom. Jag tror att det är därför som min mage säger andra saker än "lycka till" inför intervjun imorgon. För det är en intervju som KAN ta mig långt härifrån. Den kan uppfylla mina drömmar och ge allt jag nånsin har önskat mig, men kan samtidigt innebära ett litet liv borta från dom jag älskar mest. Varför, åh varför, kan det inte bara vara lätt någon gång?
Igår kramade jag pappsen hejdå. Han flyttar till Spanien igen, och vem vet när vi ser varandra nästa gång. Det är ändå lite coolt. Och när jag kom hem från Ystad och såg soffan där lillasyster och hennes grabbsing hade spenderat natten så ville jag mest bara gråta. Inte för att jag blev ledsen, utan just för motsatsen. Jag är så glad, och jag tycker om. Finns ingenting som får mig att må bättre än min familj.

:D

Idag fyller Fredric (23!!!) år, och han spenderade tolvslaget med moi. Ja, mer stolt över något kan man ju inte bli. Vi hade en fin födelsedagsmiddag och gottis. En riktig sista måltid för min del alltså. Imorgon kommer jag knappt behöva gå till gymmet, för heja träningsvärken som lär gå på party i min mage. OJ vad vi har skrattat. Hahahahahahaha. Fast det var inte det bästa, för kvällens (läs: livets!) höjdpunkt var att han fick upp min stora rödbetsburk. Nu jävlar ska jag festa på det godaste som finns, och göra mig redo för att kissa rosa imorgon. Gonatt kompisar.

YIIIHAAAA!!

Jag har precis ätit min sista skål med makaroner/vitlökskrydda/ketchup/rhode island-dressing (för den här gången). Måtten är tagna och imorgon börjar min väg mot att minska dom med några centimeter. Mitt gymkort är hittat och jag är så jävla taggad att ta tag i kilona på allvar. My fat ass är inte lika putigt längre, och det ska bli en bomb igen. Så är det bara. Okej, kan jag få börja nu tack?

I love you, P

I can't take back the words I never said

Jag måste säga grattis till Fredric.
Hans Lupe har gjort något riktigt bra.


Ps. Juventus är världens bästa lag!

Älskar att vara fri (igen)

Oj, vad jag har tagit hand om mig själv idag. Scccch, inte så.
Kom precis upp från ett underbart bad med massa ljus, bubblor, inpackningar och mys-musik. Det var jag fan värd efter livet jag har haft den senaste tiden. Och resten av kvällen ska fortsätta likadant. SATC är på g, all in english eftersom jag måste öva-öva-öva inför min intervju på tisdag. Till SATC blir det dippa och... JAMÓNCHIPS! Älskar att jag alltid tar med mig en påse hem. Brukar spara till dom helt ospeciella dagarna som bara blir sådär speciella av ingenting, och idag är en perfekt dag.

Ett meddelande till Ricky

Baby, baby, baby!

Jag har städat våra 30 kvadrat nu. Det tog mig tre härliga timmar. Har hunnit lyssna till nummer 41 på Spotifys topp-lista. Och ja, tagit pauser för att dansa lite framför spegeln såklart, hehe.
Vet du vad jag ska göra nu? Vänta på mörkret, sen tända alla ljusen, lägga mig på soffan och läsa tidningen. Det där jag inte kunde göra när du åkte imorse för att det inte kändes lönt i ett stökigt hem. Känslan skulle liksom inte vara densamma, du vet.
Jag längtar redan lite till du kommer hem igen. Fast du behöver inte skynda dig, för du lämnade ju mig på bästa sätt. Med Sims och den största rödbetsburken vi kunde hitta. Och fried rice i kylen.
Jobba på! För på fredag ska vi ha roligt. Ring mig ikväll innan du somnar så ska jag berätta vad som händer, hihi :)
Massa pussar och kramar (för mer orkar jag inte efter imorse)

 

Ps. Fredric hälsar att det är så synd om dig!

Har jag sagt att jag älskar min nya bransch?

Den har gett mig världens finaste vänner, så mycket kärlek och glädje, utmaningar, utveckling och you name it. Bonusen på det hela är att få se dessa finaste vännerna höra av sig om nya jobb någonstans i världen. Senast ut är Trang, min älskade lilla boll. Hon som är precis som jag när jag var 19 år. Hon som säljer dammsugare för att komma någonstans i livet. Hon som gör allt och står för det, stencool med en attityd som bara säger "pyt/whatever". Hon som älskar att leva. Och hon som verkligen dansar för livet.
Kärlek, lycka, glädje, sprallighet och äventyr, det bara ger hon:

"WOHO SUNSHINE!! tack så mkt, din glädje ger mig ännu mera glädje, fuck va fantastiskt :D
vi kmr rocka världen tsm precis som vi brukar oavsett var vi befinner oss: i spanien, i kolding, på toan eller andra sidan jordklotet. kmr sakna ngn som sveper min mage när jag är full, HAHAHH vilka minnen!! :D loads of hearts girl ♥♥"