PUSS

Påskafton.
Har jag letat påsk-ägg i trädgården? Har jag målat ägg och ätit sönder mig på dom? Har jag följt med mamma för att köpa massa sill och annat gott? Dricker jag massa påsk-must?
Nej nej nej, och jag är faktiskt trött på att berätta vad jag gör. Det har aldrig varit meningen med den här bloggen. Så ni, jag pausar nu. För tillfället eller för alltid, jag vet inte. Just nu är det inte kul bara, kan inte lägga upp bilder och det enda jag kan skriva om är mina dagar. Jag vill berätta tankar, men jag kan inte. Har några beslut att ta, men jag håller dom för mig själv den här gången.
Så, då kan jag fortsätta mitt liv i solen ett tag till.

Fatta att jag får betalt för det här då

Vaknar upp halv tio, äter frukost och öppnar MIN mini-klubb. In studsar 5 barn på en gång, dom har till och med suttit och väntat på mig. Hör att tre av dom bara pratar spanska. På nåt sätt får jag fram att vi ska gå ut i solen och spela mini-golf. När vi spelar går fler barn förbi och tillslut står jag där med 15 ungar som skrattar, håller mig i handen, sitter i mitt knä och gör high five hela tiden. Vi blir varma och kastar oss i poolen för att leka i en timme. Har siesta och sen sitter ännu fler barn och väntar vid mini-klubben. Dom frågar om vi kan ha en tecknings-tävling och vi kan göra vad vi vill så varför inte liksom. Segraren ur den tävlingen var jag, för jag fick två av teckningarna och mitt hjärta slår sönder snart. Jag börjar verkligen bli någon här, någon barnen känner igen och tycker om. Ikväll har ett gäng 11-åriga killar lovat mig att dansa på mini-discot, allt för att vi ska spela fotboll imorgon. Rätt bra deal tycker jag.
Just nu sitter jag och laddar för att vara clown. Har gått runt hotellet, tittat på allting och insett att det är rätt sjukt att det här är min arbetsplats. Ta två steg och du är ute på strandpromenaden, ta ytterligare två och du har sand mellan tårna. Lägg till palmer och människor och parasoll och cocktails. Vill inte skryta eller så, men livet på Lanzarote känns helt okej just nu.

Honey, I'm home

Idag då? Behöver ju inte skriva om varje dag i igår-form, så nu kör jag. Blev upphämtad av Lucky kl.8 imorse och sen körde han runt hela ön med mig för att fixa med alla papper. Nu vet jag hur det känns att vara utlänning, och jag vet också hur det känns att ha ett spanskt personnummer. Den ni. Nu ska jag umgås med min roomie och sen är det på med clowndräkten och ha mini-disco med 60 barn, JAJAJAJAAAAAA!! Adjöken adjöööööö.

Burn baby burn

Igår fick jag en karta så att jag skulle kunna hitta till Therese alldeles själv. Tog strandvägen och hade en helt fantastisk miljö hela vägen. Och hittade jag? Alltså JAAAA! Bonusen blev chokladdryck och chips på stranden. Vi fastnade helt i vårt snack och insåg lite försent att vi hade suttit på en handduk i typ 4-5 timmar. Resultatet? BRÄND SOM FAN!! Har aldrig varit såhär röd, och det svider och jag smörjer in mig med en kräm som får min chef att säga "När jag luktar på dig så blir jag sugen på Chupa-Chups". Bra sa jag, då kommer barnen gilla mig. Höhö, ja vi är jätteroliga här.
På kvällen hade jag några dejter på Skype, och där vill jag passa på att tacka Kimsan för hennes ord. Bara så att du vet så har hela denna dagen varit helt fantastisk. Jobbet har gått precis som jag ville, allt för att jag tog in det du sa och började tänka mer positivt. Du har hjälpt mig att göra min dag, så: ♥

Från inatt

"Klockan är 4.51 - 1 timme här och jag kom precis hem från en grym kväll med Therese och resten av världen. Vi har sjungit Walking on Sunshine och skålat i Strongbow. Det är verkligen något speciellt med att festa i Spanien. En sak som slog mig är att vi var en mix på dansgolvet av människor från alla hotell och nationaliteter samt lokalbefolkningen och det där med språken försvinner liksom och mattas av när musiken sätts igång. För vi har alltid musiken, genom den förstår vi varandra. På Lanzarote sjunger vi "Tonight I'm fucking you" och i Sverige tror jag att det låter likadant. Och vi dansar. Blir så glad.

Just nu linger jag i min ing size-säng och njuter av att jag hann fore min roomie. Det gör att jag kan gräva fram resterna av Rickys Hemmakvällsgodispåse och sätta igång en bra film på datorn. Imorgon är min lediga dag. HEJ SOLEN!"

Önskar att jag kunde stava lite bättre och få fram den riktiga betydelsen av musik på ett bättre sätt, men det där var jag när jag var på topp imorse.
Så det så.

ÄLSKAR "SVENSK" MAAAAT

I Spanien hade jag inget sötsug alls, inte mer än efter den äckligt färska Haribo-lakritsen. Köpte två påsar jamón-chips, men åt aldrig upp någon av dom. Lägg till det mest aktiva livet som någon kan ha och ni får en (NYTTIG!) viktnedgång på fyra kilo på tre veckor. Hemma i Sverige såg det ut att hålla i sig, åtminstone tills jag fick veta att jag ska iväg igen. Helt plötsligt måste jag äta det och det och såklart det där, innan jag åker bort från det och absolut måste ha ätit mig mätt på allt för att jag ska täcka min ranson för flera månader fram, eller nåt. Igår var det räkmacka, idag curry-nudlar. Och såklart: HEMMAKVÄLLS-GODIS!!! Äter precis vad jag vill när jag vill, för på fredag kommer jag ändå igång med det där aktiva livet igen. Då ska ungarna hjälpa mig att studsa bort all majonnäs.

Det här händer

Hamnade på det tredje bästa hotellet i hela världen. Så fint att nu i helgen ska Fredrik Reinfeldt ta med sig familjen och semestra där. Önskar honom lycka till och hoppas att han hittar i hotellet som var som en egen stad, med slott och regnskog. Jag jobbade helt ensam en dag och lyckades hitta till restaurangen helt själv, kan läggas till på toppen av listan på det mäktigaste jag har gjort. Fast det där tog all min energi och jag fick panik, eller nåt. Ville till Sverige, trodde jag. Kom och såg och ville bort igen. Att jag inte fattar att jag faktiskt alltid har velat det, vad jag än säger och försöker inbilla mig själv. Så ett samtal senare landade jag ännu ett drömjobb (på papper <-- VIKTIGT!, och just det där "vilket paradis!!!" är något jag ska akta mig för i framtiden). På fredag åker jag tillbaka till den annorlunda ön, Lanzarote. Där bosätter jag mig på det här hotellet:
KLICKA JA JA JAAA!
Kommer ni och hälsar på där så hittar ni mig lekandes med spanska barn. Har fått i uppgift att just uppdatera min spanska. Nu måste jag nämligen veta hur jag ska säga om ungarna vill gå på toaletten. Ja, alla ni som älskar mig. Håll era tummar för att det här blir bra nu. Jag vill, jag vill, jag viiiiiiill!!!!!!!

Vill inte vara den som är den

men om 7 timmar lämnar jag Lanzarote för Gran Canaria och detta:
KLICKA OM DU VILL SE MITT NYA JOBB
KLICKA HÄR MED
OCH KANSKE ETT LITET KLICK HÄR OCKSÅ

Har blivit varnad för att chefen kommer att vara en bitch, och antagligen kommer ni snart höra mig gråta i mail och i bloggen. Jag och förändringar, you know. Eller inte bara förändringarna, utan för att jag kommer sakna mina människor här på Lanzarote Garden så otroligt jävla fetmycket. Går inte att beskriva. Känns som att vi har gått igenom ett halvt liv tillsammans, och jag är kär i dom allihopa. Aldrig upplevt något liknande. Och att somna nu för att lämna det om några timmar... WOW. Hade önskat att jag fick veta det här åtminstone lite längre tid i förväg. Igår hamnade jag i en superstressattack och ville bara hem, dagen efter blir jag ivägskickad på jobb redan efter två veckor för att jag anses vara redo och ändå inte kan lära mig mer här. Får väl tacka och ta emot, men fy fan vad läskigt det här är... NATTI NATTI

Hjärta

Och så blev jag sjuk mitt i alltihop. Men det gör ingenting, för jag har haft hela kvällen att spendera med han som mitt hjärta slår för. Det var över två veckor sen, kan ni förstå det? Inte jag. För mig känns det som en evighet. Helt sjukt vad jag saknar att somna i den där varma famnen just nu...

Animation team - no problem

Idag:
09-10 Aerobics
10-11 German/Spanish
11-13 Lekar till mini-klubben (om jag är hemma till midsommar så har jag världens roligaste lek till er, om någon bjuder mig på kalas då vaaa)
13.30-14.30 Övning på dansen inför showen ikväll
15.30-17 Dans
19-22 Mini-disco och Show (med massa dans)
22-? PR och städning av alla kostymer till vi är färdiga
Om man inte kommer i form här så vet jag inte... Pricken över iet är att vi alltid måste vara leende och trevliga och energiska. Inte konstigt att man blir helt jävla slut i rutan...

FUCK OFF

TRÖTT PÅ LÅNGDISTANSRELATIONER NU

Blahahahahaa

Okej, helt plötsligt har internet bestämt sig för att blockera alla bilder som jag försöker lägga upp här. Too bad, för nu missar ni min karnival-outfit. Ja, det är karnival i lilla staden och vi ska ge oss ut i paraden och vara utklädda. Efter det blir det hem och byta om till nästa outfit (med peruk hihi) för att ge sig ut och dansa hela natten. Imorgon är vi lediga. Lycka. Hejdå.

Med glasögonen på sne

säger jag hej från balkongen innan jag sticker iväg för att göra min scendebut här. Ikväll spelar jag en palm. Fast tro inte att jag inte är viktig, för då har ni fel. Ni vet i Djungelboken när Baloo kliar ryggen mot ett träd? JAG ska vara det trädet...
Autografer skickas vid förfrågan.
HÄR SKA DET VARA EN TREVLIG OCH SOLBRÄND BILD PÅ MIG I MINA ROSA SOLBRILLOR NÄR JAG STÅR PÅ BALKONGEN OCH HAR PALMERNA I BAKGRUNDEN, MEN INTERNET ÄR INTE DET BÄSTA SOM FINNS HÄR PÅ LANZAROTE.

En dagens

Idag hade jag min första "sminka dig som en clown-lektion". Tycker ändå att jag gjorde det grymt bra för att vara oskuld. Vet ni vad jag också gjorde bra? När jag förhandlade om mini-discona. Jag dubblade mina pass och ska vara clown med barnen två gånger den här veckan. Finfint. Nu ska jag iväg och prata sönder alla gäster. Inte alls min favoritdel av det här jobbet nej nej nej. Men vi har varit grymma och fixat internet på rummet, så problemen känns lite mindre just nu. JUST NU.

Dag ledig

Idag var jag ledig, och wow vad jag har varit ledig. Det jobbigaste jag har gjort idag var att gå ner till Czilla för lite "gonattmys" för typ en kvart sen. Resten av dagen har jag spenderat antingen i lägenheten eller i vår underbara supermarket. Jag behövde den här dagen, för den har varit som en stor inandning inför imorgon. Då börjar nämligen den andra veckan. Och med det vill jag be för att alla mina små bekymmer bara löser sig av sig själv under natten, och så kan jag vakna till världens bästa vecka. Japp, det låter bra. Godnatt.

Dag whatever

Jag har jobbat i solen hela dagen. Fast inte ens solbrännan är värd det jag känner just nu. Jag vill åka till pappa i Alicante och bara stänga av livet ett tag. Bara för det så ska jag, Therese och Cecilia fortsätta vara utstötta svenskar och stänga in oss på rummet med nudlar och jamónchips. Livet alltså, upp och ner som en jävla berg-odalbana. Tur att jag passar på att njuta när det går bra.

Dag fyra

Idag har dessa människorna dansat sig svettiga till alla låtar till barnklubben, fått varandra att skratta så fort som möjligt genom att använda fula uttryck med ansiktet, gjort sig så jävla löjliga att om ni hade sett dom så hade ni undrat VAD FAN DOM HÅLLER PÅ MED. Vi har dansat som clowner och gjort oss så fjantiga som vi bara kan för varandra i flera timmar. Ska man få betalt för det där? WOW, faaaaaaaaaaaaaaaaaan vad vi har roligt.

Dag tre

Just nu sitter det tre svenskar, fyra spanjorer, en ungrare, en tjeck (?) och två tyskar på den engelska baren och snyltar internet. Det är mitt team, och jag är så glad för det. Vi är mitt inne i vår första riktiga dag. Det första vi fick göra var att ge oss ut bland gästerna och småsnacka. Inte riktigt min grej att dyka in under solparasollen och fråga hur läget är, om man säger så. Är ju inte den som själv vill bli störd under min semester, men det är det där jag ska få betalt för så det är bara att go for it. Det kommer jag få göra med mycket, för tydligen handlar inte det här bara om att hålla i volleyboll-lektioner eller göra en Michael Jackson-show, utan om just allting runt omkring. Kul. Ja. Kanske. Äsch, orkar inte avsluta det här på ett snyggt sätt, så jag säger bara CIAO.

Dag två

Efter att ha valt det vuxnare alternativet att inte hänga med ungdomarna ut så låg jag och Cecilia i sängen och läste tills vi somnade. Vi skrattade så vi nästan kissade på oss över situationen. Ni förstår, vi mår precis likadant och har gnällt röven av oss över allt som inte var som hemma, och då speciellt att vi inte får våra pussar och kramar ni vet. Sen lägger vi oss och läser medan resten går ut och dansar. Efter 12 timmars sömn är vi gladare och börjar bli på g. Har hängt på stranden och lekt lite i regnet idag. Sitter och dricker kaffe på en engelsk bar. Dom spelar bara 80-talslåtar här. Ni förstår att det börjar kännas lite bättre va? Och ännu bättre ska det kännas efter kvällens välkomstmöte. Då får jag träffa alla och det är då det är dags att plocka fram engelskan och damma av den. Sen kör vi igång. Läskigt, men det är precis så det ska vara. För hade jag inte gjort det så hade jag bara legat i lägenheten och läst bloggar eller nåt, undrat över mitt liv och alla i det. Här finns det åtminstone palmer.

Två tanter på vift

Dag ett

Vilken dag. Vilken början på äventyret.
Fick springa in i en closed gate och orsakade 10 minuters försening på flyget. Flög i en evighet. Kom fram och satte mig i en taxi till mitt hem den närmsta månaden.
Det allra första som hörs när chauffören sätter igång radion är tredje versen av "Love the way you lie". Alltså EXAKT den tredje versen. När den var slut kom "Just the way you are" och det satte ribban för den här dagen. Fy fan att åka ifrån någon man älskar. Det positiva är att man verkligen känner just hur mycket man älskar.

HEJDÅ SVERIGE

Okej. Han har gett mig den bästa dagen att komma ihåg. Det har varit en enda stor date med hångel i biomörkret, hångel på gågatan, hångel på restaurangen, hångel i soffan och resten av kvällen ska vi hångla i sängen. Vi beter oss som nykära 15-åringar, och jag är så jävla kär och glad och sprallig och trött och förväntansfull och lycklig.

Under middagen kom vi in på Spanien och han sa:
"Du kommer att lära dig spanska under dessa månaderna. Omringad av spanjorer, spanskt bolag, spanska kollegor..."
Om inte det kan motivera mig så vet jag inte vad. Nu åker jag!

Bara lite lördagstankar

Från igår:
Konstig helg. Konstiga dagar överhuvudtaget. Jag är jätteglad, skrattar och njuter av varje sekund. Men nu börjar jag känna på baksidan av att flytta från landet. Igen.
Tycker inte om att säga hejdå. Tycker inte om att se vilka som inte finns där för en "sista kram" och tycker inte om att ge den där "sista kramen" till dom som finns här. Det känns ju aldrig som att jag får dom perfekta hejdå:na, utan skiljs åt som att vi ses imorgon igen. Antar att man inte kan få det bättre än så, och kanske ska jag vara glad att jag har så pass avslappnade relationer att vi liksom vet att heey, vi ses igen. Det är lite jobbigt just nu, samtidigt som jag bara vill njuta upp alla millisekundrar som finns kvar av den här helgen. För supertidigt på måndagmorgon är det inte bara dags för mig att börja nästa äventyr. Det är även dags för den största "sista kramen". Fy fan alltså, kan någon lära mig att klara av att säga hejdå jättefint och sen bara gå iväg och vara grym? Jag är typen som vänder sig om hundra gånger i hopp om att få en skymt till. Jag vänder mig om för 100e gången och inser att skymt 99 blev den sista tills vi ses igen, för nu har vi gått så långt att vi inte kan se varandra längre... Just där och då så slutar jag andas för någon sekund. Måndagmorgon alltså. Dagen då mitt liv kommer att ta ett skutt på många sätt och vis. Vill/vill inte.

Vad gör det om 100 år när allting kommer kring

"Tänk om folk kunde uppskatta varandra som Aladdin och Jasmine, se sina barn som Zimba, låta sina vänner vara annorlunda som Snövit och de 7 små dvärgarna, bli kär i odjuret, inse att man kan dra svärdet ur stenen, att någon hjälper en att komma till balen utan baktankar osv. Men man vill själv verka så bra att man till slut bara går en stig som är trygg. Tänk hur mycket man kan lära av andra."

Gonatt min(a) skatt(er)

Efter en fullspäckad dag, kväll och natt med fina, fina människor så kan jag nog säga att jag är lite slut i rutan nu. Och mätt. Har blivit bjuden på mumsig pasta, delat sista påsen med jamónchips och sett på hur man gör kladdkaka i Lissabon. Vissa dagar är bara bättre än andra, och imorgon kommer en till. Jajaja.

Jättemeningslösa bilder. Tog dom för att jag skulle kunna skriva:
"Vid den här tiden imorgon kommer det att ligga ett skitsnyggt huvud på den där ensamma kudden bredvid mig."

"We only lose things because it make us strong"

Dricker kaffe, pillar mig i håret, snurrar min lugg och så. Lyssnar på Fredrics nya album och väntar ut tiden en halvtimme. Inser hur mycket jag älskar texter varje gång jag hör en ny låt. Jag lever lite för det där. Att sätta ord på känslor, upplevelser och livet. Får rysningar så fort en låt eller ett stycke text innehåller meningar som jag känner igen mig i. För mig och mitt djup är det inte många som förstår. Beundrar därför människor som lyckas. Människor som Lupe Fiasco och människor som finns i min inkorg (♥).

I'mma keep it cool, and I'mma do me
It is what it is and that's how it's gon' be
Until I get there
Until I get there
And yeah I got flaws, I know I'm not perfect
But all the ups and downs, will soon be worth it
When I get there

Dagens (packnings)outfit

Hans tröja ♥

Godmorgon tisdag

 

Jaha. Då var den här. Den "sista" morgonen som han åker iväg till jobbet och jag ligger kvar i en varm säng. Det var lite speciellt den här gången. Rutinerna fanns inte där, och vi gjorde saker som vi inte brukar göra istället för att dricka kaffe och säga "Kör försiktigt" innan jag stänger dörren. Det var helt klart den bästa hejdå-morgonen på länge, som världens bonus efter den här helgen. Jag svävar på moln, kan omöjligt somna om nu. På med nyhetsmorgon, koka thé, äta ägg och sen kör det igång. Bara för att jag tycker om att vara annorlunda så ska jag dra fram resväskan och börja packa inför sommaren.

Det är nu det gäller

Spanien ringde och tyckte visst om mig. Nästa måndag landar jag i SOLEN på Lanzarote. Alltså är det nu jag ska göra världens bästa vecka i Sverige. Jag börjar bra med att hänga med mannen upp i Skåne för att leka med bilar eller nåt. Det är kul:

Fast jag är inte så ledsen egentligen. Det är mest på skoj. Jag har faktiskt längtat efter den här dagen sen i lördags. För vi köpte en god yoggi just för dessa milen:

Nej ni, nu ska vi fortsätta vår lilla Skånerunda. Först tar han med mig till Gottegrisen, eller oj, Gotteboet heter det visst. En av Sveriges största godisbutiker. Bästa veckan har härmed börjat.

Charles Bukowski

"Some people never go crazy.

What truly horrible lives they must lead."

Aaaaah, svenskar...

Jag väntar på att Spanien ska ringa (det var ju ett tag sen sist nu va), och istället för att sitta instängd på 30 kvadrat så gav jag mig själv en liten uppgift. Ut skulle jag, ut ut uuuuut! Jag gick runt i stan och bara log mot alla människor jag mötte. Jag älskar verkligen att göra sånt här, för det slutar alltid med att jag skrattar åt hela situationen. För av alla jag mötte så fick jag två vanliga reaktioner där den ena innebar att människorna såklart undvek mig med blicken när vi möttes. Det verkar vara mångas första reaktion. En människa ler, nej fy fan det vågar vi inte ge oss in i - vänd huvudet och låtsas som att du inte såg leendet som kom emot dig. Den andra vanliga reaktionen är att folk faktiskt verkar ta illa upp. För mitt leende bemöts av en surpuppa som spänner ögonen i mig, vilket gör att jag såklart ler ännu mer och personen kommer gå förbi mig och vara så förbannad över att någon i det här landet faktiskt är glad - och vågar visa det.
Några få gav mig reaktionen jag var ute efter, ett leende tillbaka. Någon blev så himla lycklig att han (ja, det brukar vara gamla gubbar) stannade upp och avfyrade ett så vackert, tandlöst leende och jag såg verkligen i hans ögon att han levde och var glad över det. Egentligen borde vi alla gå runt och le över det faktum att vi faktiskt lever. Här och nu ska jag stoppa undan mina "hittepå-bekymmer" och stå stadigt för livet. Jag vägrar bli en av er som är så elaka mot både er själva och mot resten av världen genom att gå igenom dagarna och hitta problem/fel/misstag/saker som gör att ni inte klarar av att bemöta ett leende/whatever. Från och med nu ska jag leva upp till mitt motto och verkligen WALK ON SUNSHINE!

Vill redan ha tillbaka dig

Okej, idag är det jobbigt. Just nu är det riktigt tungt.
Idag ville jag inte riktigt pussas hejdå, idag ville jag ha honom kvar i min säng. Somna om tillsammans, vakna och mysa sönder frukosten.
Idag kan jag bara bli så trött på icke 9-5 jobbande, att inte veta att han kommer tillbaka när dagen är slut.
Nej nej, här väntar vi i dagar, ibland veckor innan nästa puss. Längtar till den dagen då det där är över. När vi börjar få en normal vardag där det faktiskt är något sällsynt att inte sova tillsammans.
Faktiskt, det gör jag. Lite i alla fall.

 

Vad görs?

Här äter vi semlor, tvättar och väntar på Big Brother.
Åååh vad jag älskar att tvätta (älskar avkopplingen det ger mig, nästan som terapi), åååh vad jag älskar BB (MÄNNISKORNA - vill leka psykolog och analysera resten av mitt liv), åååh vad jag älskar semlor (grädde, bulle, mandelmassa = hur kan man inte älska?!) och åååh vad jag älskar dom senaste dagarna (Vinden har vänt, och jag känner för det här permanent.).

Godmorgon onsdag

Klockan är halv 7. Jag vaknar av en dröm, faktiskt av mig själv i en dröm. I drömmen hör jag mig själv säga till mig själv att hoho, det är ju det här jag vill göra! Hur galet är inte det?
Nu ska jag läsa min bok om självkänsla tills jag somnar igen. Igårkväll somnade jag med den i handen. Det måste vara det näst skönaste sättet att somna på. För skönast är när en lillasyster ligger bredvid och vi pratar tills det helt plötsligt är morgon igen, vi vaknar och vi inser att vi somnade någonstans mitt i allt snack. Typ så.

GRATTIS

Idag fyller mina "första gången jag har fått rosor av dig-rosor" en vecka. Det firar jag med att ta hit lillasyster på pyjamasparty. Vi ska äta jamónchips, tortellini med pesto och ha SATC-maraton. Det har jag bestämt, för det vet jag att hon tycker om. Sen ska vi dela bekymmer, prata om killar och skratta lite. Det är sånt vi gör.

Älskar söndagar

Jag äter frukost i lugn och ro. Kollar igenom alla deltagarna från BB. Igår hann jag inte längre än till killen med den fulaste versionen av en PH-frilla som jag nånsin har sett (seriöst så ser det ut som att han blev rädd för saxen när halva håret redan hade blivit klippt) skulle in, för sen var det dags att sätta sig i en bil. Istället för att se fortsättningen på det bästa programmet jag vet satt jag lutad mot en axel, påväg i mörkret. När vi stannade bilen och var hemma fick jag en känsla av att vara... hemma.
Jag stoppar där, för min vecka ska bli bra. Därför tänker jag börja den med att leva lite på känslan från igårkväll. Ska tänka på den i varje tugga jag tar av min äggmacka.

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Vad gör man en fredagkväll som 22-åring?
Funderar på sin framtid (ja Ricky, jag vet att jag har en paus från det fram till söndag, men du känner mig...) och gör olika tester för att försöka klura ut den lite. Alla ger mig samma resultat:

Du Blev Humanistiska Hugo (*fnissar*):
Du är en underbar pedagog och brinner för att lära ut dina kunskaper och erfarenheter till andra. Kanske har du ledaregenskaper och ser potential i andra samt kan leda andra i sitt arbete. Du förstår dig på psykologins vikt samt har en pedagogisk och diplomatisk framtoning som gör att andra lyssnar när du talar. Människor intresserar dig. Yrken kan vara lärare, pedagog, psykolog, coach eller beteendevetare. 

YIPPIIIIIIIIIEEEE! Jag ska jobba med hjärnor! :D :D :D :D

Låt mig

High five för att sova i fyra timmar och vakna av ett riktigt gött chokladsug. Tydligen kunde jag inte släppa tanken (inte ens i sömnen) på att jag igårkväll hade rört ihop en supergod och supernyttig chokladmousse. Eller ja, det skulle vara det, men bäst som jag är i köket så fick jag ihop en smarrig chokladsås istället. Och jag skiter väl i konsistensen, choklad som choklad. 7 på morgonen eller klockan nio ikväll. Det är inte så jävla noga just nu.

Precis vad jag behöver

Jag älskar att min lillasyster kommer att påminna mig från och med igår och genom resten av livet:

What do you think, baby

På gudieskolan sa Stefanie till mig:
"Du är precis som mig, du är en tänkare"

Jag har alltid tagit det som en komplimang, och jag gjorde det verkligen då. Att vara en tänkare har gett mig bäst betyg i skolan, gett mig speciella relationer till likasinnade vänner i mitt liv (som Stefanie, exempelvis), gett mig intressanta diskussioner med dessa vänner, gjort mig lite respektingivande och fått folk att berömma och se upp till mig, det har gjort mamma och pappa stolta många gånger.
Att vara en tänkare har även gett mig x antal sömnlösa nätter, för mycket krav i relationer, en depression, ångest, en rejäl dos press och osäkerhet på vad jag ska göra. Som tur är har jag haft en lång period av det positiva däruppe. Tills jag fick mitt första bakslag. Sen dess har det negativa stått starkare än på länge. Och nu vill jag ge allt för att inte vara en tänkare som ligger ensam i sin säng (för att hon har "kastat ut" en av människorna som betyder mest, men som på grund av det kan ställa flest krav i hennes lilla hjärna och tillslut orsaka en explosion) och undrar, oroar sig, får panik över småsaker och upplever att behöva sätta sig i en bil som ett krav, typ. Just nu vill jag bara förbjuda min hjärna från att säga någonting till mig, och istället bara köra på. Vill bara kasta mina regler och principer långt åt helvete. Men hur fan gör man det?

Såhär firade jag kärleken förra året

Plats: Alicante. En av dom roligaste kvällarna i mitt liv. Att jag blundar är säkert ett tecken på det. Tror att jag blev kär i livet här.

 

GODNATT

 Fatta hur jobbigt det har varit att ta en bild som tröttis. Började gäspa på en bild, och sen kunde jag ju inte sluta eftersom jag tittade på den första bilden hela tiden. Det ligger 7 gäspande bilder på mig i Photo Boothen just nu. Att skriva det här inlägget är en plåga. Eller det beror nog på hur man ser det, för jag älskar egentligen att gäspa. Det är därför jag alltid tar i så att jag nästan spricker. Lite spännande fakta som ni inte visste om mig. Nu ska jag, Carrie och Aidan sova. Klockan står på 8 imorgon, sen har jag en alla hjärtans dag att fira.

Tack för inspirationen

Vaknade och stack iväg till gymmet. Där var jag i två timmar, den sista halvtimmen spenderade jag i omklädningsrummet med en tjej, eller kvinna heter det väl när man är runt 35. Vi började först prata om hur vi tränar för att må bra, och att den snygga kroppen är bonusen (I know, Kimsan). Det ena ledde till det andra och tillslut insåg jag att jag stod och pratade med mig själv, i framtiden:
Dansk, ville bli reseledare och slutade med att hon reste runt världen på andra sätt istället, delar min passion för att åka in och ut med Sverige som bas överhuvudtaget, pratar om sina vänner som hon haft sen dom var 19 på ett så kärleksfullt, fast med glimten i ögat-sätt som jag hoppas att jag kommer göra om mina egna, 15 år från nu. Vi skrattade åt att hon var "koko" och kom överens om att det finns för få "koko-människor" därute. Sen frågade hon mig hur mitt liv har sett ut dom senaste 9 åren: "Svara snabbt, utan att tänka!" sa hon. Där och då insåg vi nog båda två att hon var jag och jag hoppas att jag en dag kommer att vara henne. En insikt jag behövde just idag.

Vad hände?

Igår var en sån dag då jag bara inte ville se han på R åka till Frankrike och sen somna ensam i lilla lägenheten. Så jag ringde mamma och tillslut var jag hemma i hennes säng och somnade som en bebis. Tänk hur det kan skiljas från dag till dag. Ikväll vill jag helst bara dra täcket över mig och vakna imorgon. Fast jag vet att det inte är bra för mig. Därför kommer Fredric snart hit. Han ska få ett stort paket med massa tomtar på, och jag ska få skratta lite.

DU

En fråga jag ofta ställer mig är: Vad hade jag gjort utan dig?

Ikväll dyker dom orden upp fler gånger än någonsin. För du är med mig när det händer. Inte alltid förste man på plats, men du är den första jag vill ringa. För du bryr dig om mig.

Du låter mig väcka dig mitt i natten och bjuda in dig till värsta konversationerna, trots att du egentligen behöver sova. Du lyssnar, lyssnar, lyssnar. Och du lugnar mig när jag är orolig över både det ena och det andra. När jag ältar mina val fram och tillbaka. Du pussar mig över hela ansiktet, ber mig komma och ge dig lite kärlek, ler mot mig. Vet du förresten hur jag ser att du är riktigt glad? Det är när du ler så att en bit av din höger framtand syns. Jag brukar tänka på det ibland och bara bli varm i hela kroppen. Du är så jävla söt.

På tisdag firar vi att vi har försökt i två år. Du borde få den största presenten av alla för att ha klarat av dessa två åren med mig. För det har ju inte varit vilka två år som helst, om vi säger så. Du har varit med när mitt liv höll på att ta slut, och du har varit med när det kom igång som mest. Du har hela tiden funnits där och jobbat bakom kulisserna, i alla lägen. Hur ger man tillbaka liksom?

Herregud, jag vill se världen med dig. Kan vi inte åka snart?

Sömnlösast i stan

Jag har haft alldeles för många såna här nätter den senaste tiden. Vaknar mitt i, hamnar i min avancerade tankeverksamhet och kan inte somna om. Inte förrän någon timme senare då jag tillslut somnar av ren utmattning, och vaknar sen upp "på riktigt" med huvudvärk. Så huvudvärken och jag har varit lika tighta som en, ja ni vet, dom senaste dagarna.
Inatt kan jag inte somna, trots att jag har fint sällskap bredvid mig. Trots att han bjöd mig på den godaste middagen jag nog har ätit tillsammans med honom, och sen gick med mig till Hemmakväll för godis. Trots att han är så varm och har en perfekt del på sin kropp som liksom verkar vara formad efter mitt huvud. Där brukar jag aldrig ha problem med att somna, men så brukar jag inte ha en fredag som denna att vakna upp till heller... I slutet av den kommer jag antingen hoppa av lycka eller skåla för min ångest. Är så rädd för att få "fel" erbjudande. Hellre inget alls, än "fel". Ställer in mig på "fel", ligger nämligen redan och försöker bearbeta och komma över. För på andra sidan hoppas jag att det går bättre för mig. Det måste det göra.
Och det var terapin jag behövde idag. Tack för att ni lyssnade.

En lång kärleksförklaring

Har en riktig sakna Kimsan-period just nu. Tänker tillbaka på den bästa sommaren med all planering inför den stora flytten, hur vi jobbade nätterna igenom och drog till stranden fyra timmar efter vi hade vaknat. Lissabon. Alla skratt, allt snack, allt hon har lärt mig. Hon har för fan lärt mig innebörden i att skratta.
Kim är en av mina riktiga vänner. Jag uppskattar att hon inte lindar in saker, utan går rakt på sak, och är samtidigt den mest optimistiska människan jag känner. Helt enkelt så är hon tjejversionen av en killkompis, och det är väl det ultimata för mig. Det är henne jag vänder mig till när jag får panik. För jag vet att det är hon som säger till mig att jag behöver ACTION och ska go for it till 150%. Jag vet att det är hennes ord jag kommer att sitta med i huvudet när jag tvekar. När någonting går bra är det henne jag vill springa och berätta det för, just för att hon blir så genuint glad för min skull. När någonting går dåligt så är det också Kim som får långa mail mitt i natten, för jag vet att när jag vaknar på morgonen så kommer hon fixa så att mitt hjärta börjar slå volter igen.
Det är inte konstigt att säga att efter min mörka vinter förra året så fann jag ljuset i dig, på riktigt. Det var du som fick mig att skratta igen.

Och nu då?

Tillåt mig att bara dra ner persiennerna, klä av mig och lägga mig under mitt rosa kaos i soffan resten av dagen. Där vill jag ligga ensam och umgås med SATC-tjejerna igen. För på några timmar har mitt liv förändrats. Jag vet inte hur, bara att just idag behöver jag det här. Imorgon är en annan dag, japp.

We are family

Har spenderat halva helgen med mina favoriter på Disponentgatan och andra halvan med min familj.
Min familj är den underbaraste som finns, och på vissa sätt kan det störa mig lite. För ju finare dom är, desto svårare kommer det bli att en dag åka iväg från dom. Jag tror att det är därför som min mage säger andra saker än "lycka till" inför intervjun imorgon. För det är en intervju som KAN ta mig långt härifrån. Den kan uppfylla mina drömmar och ge allt jag nånsin har önskat mig, men kan samtidigt innebära ett litet liv borta från dom jag älskar mest. Varför, åh varför, kan det inte bara vara lätt någon gång?
Igår kramade jag pappsen hejdå. Han flyttar till Spanien igen, och vem vet när vi ser varandra nästa gång. Det är ändå lite coolt. Och när jag kom hem från Ystad och såg soffan där lillasyster och hennes grabbsing hade spenderat natten så ville jag mest bara gråta. Inte för att jag blev ledsen, utan just för motsatsen. Jag är så glad, och jag tycker om. Finns ingenting som får mig att må bättre än min familj.

:D

Idag fyller Fredric (23!!!) år, och han spenderade tolvslaget med moi. Ja, mer stolt över något kan man ju inte bli. Vi hade en fin födelsedagsmiddag och gottis. En riktig sista måltid för min del alltså. Imorgon kommer jag knappt behöva gå till gymmet, för heja träningsvärken som lär gå på party i min mage. OJ vad vi har skrattat. Hahahahahahaha. Fast det var inte det bästa, för kvällens (läs: livets!) höjdpunkt var att han fick upp min stora rödbetsburk. Nu jävlar ska jag festa på det godaste som finns, och göra mig redo för att kissa rosa imorgon. Gonatt kompisar.

YIIIHAAAA!!

Jag har precis ätit min sista skål med makaroner/vitlökskrydda/ketchup/rhode island-dressing (för den här gången). Måtten är tagna och imorgon börjar min väg mot att minska dom med några centimeter. Mitt gymkort är hittat och jag är så jävla taggad att ta tag i kilona på allvar. My fat ass är inte lika putigt längre, och det ska bli en bomb igen. Så är det bara. Okej, kan jag få börja nu tack?

I love you, P

I can't take back the words I never said

Jag måste säga grattis till Fredric.
Hans Lupe har gjort något riktigt bra.


Ps. Juventus är världens bästa lag!

Älskar att vara fri (igen)

Oj, vad jag har tagit hand om mig själv idag. Scccch, inte så.
Kom precis upp från ett underbart bad med massa ljus, bubblor, inpackningar och mys-musik. Det var jag fan värd efter livet jag har haft den senaste tiden. Och resten av kvällen ska fortsätta likadant. SATC är på g, all in english eftersom jag måste öva-öva-öva inför min intervju på tisdag. Till SATC blir det dippa och... JAMÓNCHIPS! Älskar att jag alltid tar med mig en påse hem. Brukar spara till dom helt ospeciella dagarna som bara blir sådär speciella av ingenting, och idag är en perfekt dag.

Ett meddelande till Ricky

Baby, baby, baby!

Jag har städat våra 30 kvadrat nu. Det tog mig tre härliga timmar. Har hunnit lyssna till nummer 41 på Spotifys topp-lista. Och ja, tagit pauser för att dansa lite framför spegeln såklart, hehe.
Vet du vad jag ska göra nu? Vänta på mörkret, sen tända alla ljusen, lägga mig på soffan och läsa tidningen. Det där jag inte kunde göra när du åkte imorse för att det inte kändes lönt i ett stökigt hem. Känslan skulle liksom inte vara densamma, du vet.
Jag längtar redan lite till du kommer hem igen. Fast du behöver inte skynda dig, för du lämnade ju mig på bästa sätt. Med Sims och den största rödbetsburken vi kunde hitta. Och fried rice i kylen.
Jobba på! För på fredag ska vi ha roligt. Ring mig ikväll innan du somnar så ska jag berätta vad som händer, hihi :)
Massa pussar och kramar (för mer orkar jag inte efter imorse)

 

Ps. Fredric hälsar att det är så synd om dig!

Har jag sagt att jag älskar min nya bransch?

Den har gett mig världens finaste vänner, så mycket kärlek och glädje, utmaningar, utveckling och you name it. Bonusen på det hela är att få se dessa finaste vännerna höra av sig om nya jobb någonstans i världen. Senast ut är Trang, min älskade lilla boll. Hon som är precis som jag när jag var 19 år. Hon som säljer dammsugare för att komma någonstans i livet. Hon som gör allt och står för det, stencool med en attityd som bara säger "pyt/whatever". Hon som älskar att leva. Och hon som verkligen dansar för livet.
Kärlek, lycka, glädje, sprallighet och äventyr, det bara ger hon:

"WOHO SUNSHINE!! tack så mkt, din glädje ger mig ännu mera glädje, fuck va fantastiskt :D
vi kmr rocka världen tsm precis som vi brukar oavsett var vi befinner oss: i spanien, i kolding, på toan eller andra sidan jordklotet. kmr sakna ngn som sveper min mage när jag är full, HAHAHH vilka minnen!! :D loads of hearts girl ♥♥"

Matrix-maraton på en måndag

I Sverige igen. Och jag blir sjuk. Såklart.
Fast den här gången gör det ingenting, för jag är inte sjuk ensam.
Vi samlar på snorpapper, svettas under det rosa kaoset i soffan, överdoserar thé och nudlar, gör upp värsta planerna för "när vi blir friska igen", och frågar varandra hur vi mår varannan minut. Hans famn är feber-varm och jag burrar in mig mer än någonsin.

Idag ska jag leva livet med dessa två:

Her sidder jeg og spiser nudler og taler dansk

Älskar ni livet idag?
Va va vaaaa? Gör det, för fy faaaaaan vad fedt det är!
Imorgon ska jag pakke min kuffert, ha prøve (situationsbestämt ledarskap (på dansk)), sen är det fest i byen, handboll mellan Sverige-Danmark, och på onsdag tar jeg så hjem igen.