18 TILL I DIE

Och så börjar vi den här dagen med världens leende. För idag har jag många saker att le åt. Vackra ord/komplimanger, vänner, jobbet ikväll, saker, händelser och människor att se fram emot, lika fantastiska saker och händelser att titta tillbaka på. Men mest av allt så ler jag tack vare den här låten. Den är sååå jag.

PLAY AND SHAKE IT BABY!

Detta är mest för min egen skull

Jag hittade något bättre att titta på än OC. Jag hittade min verklighet för bara nån månad sen. Nu sitter den som skärmsläckare på min älskade mac. I trekvart har jag lett åt alla bilder som har visats. Den där resan var fan perfektion. Den innehöll allt, utom möjligtvis en tatuering. Om jag bara kunde visa precis det jag känner. Om ni bara kunde ta er in i min skalle och uppleva minnena tillsammans med mig. Ni skulle också stråla. Jag svär. Tyvärr får jag nöja mig med att ge er lite av det jag kan; dom vågräta och "snälla" bilderna (obs! endast "party", myset kommer nog en annan dag).

• Vi fick åka massa bil för att hämta min fina, oslagbara Ac i ett kallt och regnigt Lissabon. Gänget skulle bli komplett, vet ni.
  

• Mustach-förfest "påväg till MTV-festen" som slutade hemma med massa skrattande, fulla tjejer (plus två stackars killar).
  Efter lite striptease behövde vi svalka oss.

• Festen där vi verkligen kände oss svenska... och inte särskilt nyktra.

• Mellanlandning för ombyte. Nattbad nästa!

• Jag hittade Johanna. Att min killbästis skulle skaffa en favorit till mig trodde jag aldrig. Tack, ex-roomie.

• Bara för att han faktiskt var med hela tiden, men tydligen inte gillar kameran. Det är synd, för han är söt.
  Den andra bilden är till Ac. Jag vill att du ska veta att den där sista natten glömmer jag aldrig. Du ser mig som ingen annan.
  

Lugnet mellan stormarna

Kör slut på dig själv känslomässigt. Känn hur ditt hjärta hoppar ur bröstkorgen för att bli fångat och hamna på plats igen (Nu är det där i alla fall. Och jag vågar tro att det slår hårdare än på länge).
Se till att hitta på massa saker och var typ mer upptagen än någonsin. Åk fram och tillbaka mellan så många platser som möjligt på kortast tid. Somna alldeles för sent och vakna alldeles för tidigt flera dagar i rad. Jobba så fort du får chansen - oavsett vilken tid på dygnet det är. Kom hem och var alldeles utmattad. Sätt igång OC från första avsnittet. Lägg dig under täcket med din nya favoritglass. Ligg där tills du somnar. Njut innan du vaknar och allt börjar om igen.

Smile though your heart is breaking

Det är mycket nu. Upp och ner, ner och upp. Jag försöker att skratta så ofta jag kan, trots allt. För varför lägga för mycket energi på att hänga läpp när du kan le och få hela världen med dig? Att skratta och ha kul känns mycket bättre för själen helt enkelt. Så gråt en skvätt när du behöver, men låt det vara där. Spring iväg och gör någonting kul sen. För du vet, precis som jag, att allting löser sig. Ibland är det svårt att se, men det är bara dom gångerna då det känns lite långt bort. Håll ut, det handlar bara om lite längre tid.
Det flummar iväg nu, och det gillar vi. Synd bara att jag har en dusch som väntar på mig.

Ps. Ricky drog av mig håret igår. Det gick vilt till... Men nu är jag äkta igen.

Personlighetstestet 2010

Try it, vettja!

SOOOOOOOOL

Visst är det helt underbart att bo i ett land där man hurrar för lite sol, men så fort den här grymma solen dyker upp så börjar även kliandet i ögonen? Bara i Sverige, I tell you.
Jag har haft en sjuk pollenallergi sen jag var 9-10 år. Ser ni? Att jag skulle härifrån fick jag tecken på redan då. Den svenska naturen vill liksom inte ha mig här, och jag kan ta en pik.

Två saker

1. Ser ni så bra det går med min bantning? Puffat ris med yoggi och resterna av en Naturdiet till middag. Hur duktig är jag som klarar av detta samtidigt som Johan kränger det näst bästa jag vet? - typ 2 kilo people!
   
2. Vi kom in på hur människor vi känner uppför sig när det är äldre i närheten. Johan kläcker ur sig att han minsann vet precis hur man beter sig, eller som han sa: "Jag vet hur man tar en gammal tant".
   

♥ KILLEN

Min, bara min, killbästis har varit hos mig hela kvällen.
Det har varit skitnyttigt att ha honom här, om man ska vara den som är den. Vi har snackat sönder varandra om relationer, sex, ex, Alicante, framtiden, etc. Det är underbart att somna med känslan av att vara lyckligt lottad. För vet ni vad? Jag tror att vad som än händer så har jag honom. Vet ni varför? För att han är kille. Hihi nej, men han är så chill - och ärlig. Två egenskaper som gör att man alltid kommer att ha kvar mig. Vi bråkar lika mycket som alla andra, MEN alla sura miner suddas bort lika snabbt som dom kom. Varför? För att vi går rakt på sak, utan en massa omvägar för att undvika vad det egentligen handlar om. Skiten tar vi med varandra, inte om varandra. Nu blir det en massa frågor, men den sista kommer nu. Vet ni vad det allra bästa är? Att skratta är vår medicin, and I love it.

Mina dagliga tankar

Jag börjar tröttna på att drömma mig bort. Jag orkar snart inte "vänta ut tiden" i Skåne längre, när jag vet att ett helt annat liv väntar någon helt annanstans. Jag vill helt enkelt inte vänta längre. Jag håller ständig koll på vädret i typ alla länder som lockar mig. Jag googlar mig bort hela dagarna. Jag går igenom platsbankens utomlandsjobb varje vecka. Jag har börjat överväga saker och platser jag aldrig har velat innan. Jag kommer att ta första (inte tvunget den bästa) chansen. Jag har börjat strunta i att hitta rätt, jag vill bara hitta ut. Snart blir jag galen. Jag blir inte förvånad om jag sitter på ett flygplan påväg till en destination utan någonting fixat. Jag kommer snart att bli så desperat att jag bara drar. Jag vill bara iväg. Helst igår.

Bantning 2010

Idag börjar jag.
Viktkontroll är taget, sallad är fixat. En power walk kommer nu.
Det blir det här plus noll sprit i en månad. Det ersätts med Nutrilett.
Jag är så taggad. Och det var allt jag ville säga.

Bara för att jag gjorde allt det här

Bara för att ni inte hade längtat hela veckan efter att träffa Malin. Bara för att ni inte ville krama ihjäl henne när ni äntligen träffades efter nästan två månader ifrån varandra. Bara för att ni inte hade en miljon saker att prata om. Bara för att ni inte bytte om och insåg att ni tydligen gillade det svart och tight därnere båda två. Bara för att ni inte gjorde er snygga tillsammans. Bara för att ni inte insåg att ni höll på att bli sena och gick direkt ut i kvällen.
Bara för att ni inte kom in i ett hem där i stort sett alla era bästa var. Bara för att ni inte blev lurade i ett kortspel, och avslöjade hemlisar i ett annat. Bara för att ni inte fick ha hur många partyhattar ni ville, hur länge ni ville. Bara för att ni inte ringde på hos alla grannar för att "låna toaletten då det tyvärr är stopp i vår", medan tre tjejer står och fnissar i bakgrunden. Bara för att ni inte skrattade så att ni fick ont i magen. Bara för att ni inte dansade finsk dans, drack finsk sprit och fick en "utskällning" på finska. Bara för att ni inte stekte oslagbar fyllemat. Bara för att ni inte fortsatte ha roligt. Bara för att ni inte gick tillsammans ut i natten i bara strumpbyxor (utan att frysa!). Bara för att ni inte somnade i en drömlägenhet - efter ett drömfyllesamtal. Bara för att ni inte vaknade upp till världens godaste frukost. Bara för att ni inte hade den bästa bakissöndagen med UPP och godis. Bara för att ni inte åkte hem med ett leende på läpparna.

Räkna alla positiva adjektiv!

Om jag visste att inte så många (haha, beror på hur man ser det där) läser det här så hade jag verkligen lättat mitt hjärta just nu. Men det går inte. Jag kan dock dela med mig av en sak. Det är knäppt egentligen. Men igårkväll åkte jag hem med en känsla som jag inte har haft sen jag var i Spanien. Det var alltså första gången sen jag kom till Sverige som jag kände mig lycklig. Det har varit en grym vecka på jobbet, med en helt oslagbart bra helg som världens bästa bonus.
Men fan ni, vad lycka är relativt. Jag kom hem, kramades lite och somnade med en jobbig känsla i hela mig. Jag vaknade upp tre timmar senare, kom tillbaka till verkligheten igen och kunde inte somna om.

Det är tur att man har familj och vänner som är så pass bra att det är dom man tänker på när man egentligen "borde" tänka på något helt annat. Men hur kan jag låta bli när jag lägger en helg med mycket kärlek, gråt, skratt bakom mig?
Ibland känner jag mig som en riktig "lyckost".

Remember me

Whatever you do in life will be insignificant,
but it is very important that you do it because you can't know.
You can't ever really know the meaning of your life.
And you don't need to.
Just know that your life has a meaning.
Every life has a meaning.
Whether it lasts one hundred years or one hundred seconds.
Every life, and every death changes the world in its own way.

Boys are getting down, sisters fool around

Jag älskar mina systrar.

Utan dom hade jag inte varit den jag är. Det är många gånger jag känner att det är för dom jag lever. Det är dom jag alltid ringer, trots att jag hatar att prata i telefon. Det är dom jag är som mest bekväm med. Det är med dom jag kan vara precis så ärlig som jag önskar att jag kunde vara med alla i mitt liv. Det funkar med dom eftersom det inte spelar någon roll hur arga dom blir. Dom känner mig som ingen annan och vet därför att jag alltid har rätt (haha).
Dessutom är vi blodsbundna till varandra, så det går inte att komma undan (haha igen).
Allt jag vill få fram är att dom har mitt hjärta. Ikväll fick jag bevisat ännu en gång att det är så. Vi har visat alla känslor som går att visa för varandra på bara några timmar. Vi har skrattat, gråtit, ja vissa har till och med grymtat. Det är tack vare dom som jag somnar med ett leende på läpparna ikväll. Slå det, om ni kan!

Det här är bara för er

KLICKA HÄR OCH SKAKA LITE RUMPA!!!

Can I get a "OOOOH WOW"

Jag har visst glömt att vara lite fashonista och modeblogga för er.
Kan jag få ett fint välkomnande för mina nya medlemmar i den rosa familjen! Dom där skorna... Dom kommer att göra ont, men det kommer att vara så värt det. Ge mig nu lite äventyr så att jag kan få rasta mina fina.
Ps. Jag förstår att modebloggarna inte behöver träna för att se ut som dom gör. Det var nog 100 situps för min mage bara genom att hålla uppe benen sådär.

Fredag, jag är kär

Jag är på världens bästa humör idag.
"Killen" är borta, och jag ska dansa på borden (jag har faktiskt börjat dansa framför spegeln igen. Världens bästa träning!).
Ikväll börjar jag med en låååång date med mina fina, underbara, oslagbara systrar. Vi ska fixa käk. Vi ska njuta av Alice Underliv. Vi ska springa iväg och avsluta kvällen med ännu en bio-film. Vet ni vad? Vi ska dejta Robert Pattinson. Vi ska bli lite mer kära.
Imorgon blir det en grym kväll till. Söndag behöver jag inte ens gå in på. Den här helgen alltså... Jag finner inga ord.

Kort, men viktigt

Vet ni om att man aldrig märker hur stor säng man har förrän man blir lämnad ensam i den?
Jag är trött. Idag är min "sova ut-dag".
Zzzzzzzzzzzzzzzzzz...

I'm a happy happy girl

Vet ni varför?
För att den 8 maj åker jag och massa snygga tjejer på en roadtrip till Stockholm.
Vad händer i huvudstaden då?
Förutom att vi ska ta min riktiga oskuld där, så blir det shopping för Jessica, fest för allihopa och LADY GAGA. Det kommer att vara vår, nästan sommar. Stöter vi på Blondinbella någonstans i vimlet så hade lyckan varit total. Annars har jag inte mer att säga. Fast jag undrar om det bara är jag som känner att det vänder? Oj, nu får jag nog gå ut en runda och ta i trä.

Nu hoppas jag att våra planer blir till verklighet

Jag trotsade huvudvärken. Jag trotsade milen. Jag trotsade en mysig hemmakväll med marängsviss. Jag trotsade min trötthet. Jag trotsade alla jobbiga tankar på att jag skulle upp och jobba dagen efter. Och jag är sååå glad för det (ännu en BB-line).
Det blev nyktert, och himla kul hos Lisa.
Tjejerna på J kan verkligen få mig att skratta, stråla och må bra.

BLäääää

Jag tycker inte om att jag bor ett ljusår ifrån alla BFFs.
Jag längtar ihjäl mig till den dagen då jag bor närmre. Då en huvudvärk inte kan stoppa mig eftersom jag vet att jag har nära hem om det skulle bli för jobbigt. Jag längtar till den dagen då jag bara kan ringa upp någon och ta en spontanfika. Jag längtar till den dagen då jag inte behöver fixa mig klockan 14 för att jag måste hinna med en resa på nästan två timmar för att ha kul. Jag längtar till den dagen då jag kan ta en taxi i 10 minuter för att komma hem till min säng.
Jag är så trött på att behöva planera allting. Jag är så trött på att man måste kolla i kalendern efter en dag som passar.
Jag är så trött på att åka till Malmö att jag snart går i ide tills jag har flyttats dom där 5 milen.

Hejdå så länge

Jag vet vilka flera av er som läser är. Min fråga till just er blir då:
Var är responsen?
Nej, nu gör jag en privat blogg istället.
Skriver jag ändå för mig själv så kan jag lika gärna låta bli att lämna ut mig inför hela världen här.
Och ett fett ps. Jag vill aldrig mer höra att jag uppdaterar dåligt.

Ibland älskar jag mig själv

Det här kortet var det första som fick mig att skratta på riktigt igen. Jag såg det i stort sett varje dag, och det var lika roligt varje gång. Den sista dagen i Alicante köpte jag det, och skickade hem det till mig själv.
Det dök upp hos mig för några dagar sedan som en påminnelse om hur bra jag har haft det, om hur bra jag börjar må, och vad Spanien gör för mig. Ibland älskar jag mig själv.

(ursäkta mina naglar...)

Ja, jag är trött

Är det något jag inte saknar så är det att komma hem från jobbet kl.23, göra mat, försöka trotsa sin konstiga dygnsrytm och somna innan klockan slår ny dag. Jag saknar absolut inte att jag självklart inte kan somna eftersom jag ska gå upp 4 timmar senare för att jobba hela dagen. Det jag saknar allra minst är känslan av att komma hem igen; "febrig", dåsig och skitsugen på chips.

Men på det igen imorgon, det ska jag. För fy fan vad jag älskar att tjäna pengar. En karriär kanske är något för mig ändå?
Fast det spelar ingen roll. Just nu tänker jag leva ut mina bästa år (guuud vad mycket tjatande det är om det, men jag måste peppa mig själv förstår ni). Den där karriären har jag resten av livet på mig att fixa. Jag har aldrig bråttom, och är alltid ute i sista sekunden. Jag sitter kanske där som alldeles färsk läkare vid 50 års ålder. Då tar jag med mig hela min familj (den jag föder fram själv alltså) för att leva loppan någonstans i världen.
Det är fan aldrig försent. Hör ni det?

Min hatkärlek till Sverige

Jag hatar Sverige av hela mitt hjärta. Jag hatar alla träd. Jag hatar alla typiska svenska mellanmjölks-människor. Jag hatar att många gamla måste sitta inne i sina lägenheter och kolla ut på ett trist landskap. Jag hatar att dom som kan gå ut får frysa röven av sig. Jag hatar att frysa också förresten. Jag hatar årstider. Jag hatar att vi spenderar mer än halva året på att vänta på någon månads fint väder. Jag hatar att googla sista minuten-resor och behöva längta mig bort. Jag hatar alla dagar då jag vaknar upp med en energi som hade kunnat ta mig runt hela stan, men med bara en koll utanför fönstret väljer jag att krypa ner under täcket igen. Jag hatar mörkret. Jag hatar alla nyanser av grått.
Jag älskar Sverige av hela mitt hjärta. Jag älskar att jag fick en grym uppväxt ute på landet tillsammans med alla andra bönder. Jag älskar att jag hade turen att få gå i grymma skolor och faktiskt lära mig saker. Jag älskar att jag har levt tryggt i hela mitt liv i ett land utan några större faror. Jag älskar att jag har min familj här, i samma trygga förvar. Jag älskar att jag har vänner som vet hur det är att leva i det här mörka landet och därför vet precis hur man piggar upp.
Jag älskar att jag har växt upp i ett land som ger mig alla möjligheter i världen att ta mig härifrån.

Jag hjärtar Leo

Vet ni vilka underbara nätter jag har haft senaste dagarna(eller nätterna såklart)? Jag har en lillasyster längst in under hyllan som håller på att trilla ner. Men henne behöver vi inte prata så mycket om den här gången, för det är Leo som gör mina nätter. Vet ni hur grymt det är att vakna flera gånger av att en Leo-Liten kryper en så nära han bara kan? Vet ni hur mysigt det är med lite förspel i örat innan man somnar? Vet ni hur roligt det är att se honom lägga sig under täcket (helst med bara huvudet)?
Det finns inget sötare, och nu vill jag också ha en hund. Man kanske ska beställa en av Sabina när hon sticker ner som volontärarbetare på en hundgård i Spanien? Fast bara en Westie Macho i så fall. Det är min drömvovve sen jag såg en i skyltfönstret på Al Campo.

Lillasyster är här, och vi upptäckte hennes ex-crush

Det skrattades mycket i fredags:

"Golvet är fan bäst"

Det var turkiskt släktkalas med skolfest som efterrätt.
Jag trodde nog att jag hade roligare än någonsin - dagen efter insåg jag att jag kanske hade lite fööör roligt. Var uppe och hoppade redan 3 timmar efter jag kom hem. Såg mig i spegeln. Skrattade åt ett stort "L" i pannan, och lite snuskiga ord på mina kinder. Jag kom ihåg gårkvällen och kände mig som 16 år igen. Jag hamnade på golvet den mesta av tiden och slängde ur mig kommentaren: "Det är alltid jag som hamnar här".
Till folk som (säkert) tittar snett på tjejer som jag: Chilla. Släpp loss. Eller visst, tänk på vad ni gör och säger. Kom sen inte och gnäll över att ert liv är tråkigt. Jag kanske har ångest över att det blev lite för mycket - men ni har ångest över att det blev för lite. Jag har hellre för roligt än håller på mig för att jag oroar mig för vad alla andra ska tycka. Mina barnbarn ska få höra om hur jag levde - inte om hur rädd jag var för att leva.

Sagt av Anna Hibbs. Eller av mig, för jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

"Jag hatar att jag orkar bli besviken på människor, för det spelar liksom ingen roll. Man har bara sig själv, och man kan egentligen inte lita på någon annan. Jag har en tendens att lyfta människor till skyarna och göra allt för dom, och sedan när jag inser att jag inte var riktigt lika viktiga för dom, som de var för mig, så faller jag pladask ner på jorden igen."

Välkommen till Sverige

Jag vaknade upp med solen i ögonen. I två sekunder hann jag le mig varm och tänka att jag kan gå ut och sola idag. Jag hann tänka på min älskade strand. Jag hann till och med att tänka på om jag ska ha Frosties med jordgubbar och mjölk till frukost.
Jag gjorde misstaget att resa mig upp och kolla ut. Fucking snö. Fucking Sverige. Fucking hemma igen. Fucking allt är tillbaka till verkligheten igen. Jag vill inte vara i verkligheten. Jag vill ligga i bäddsoffan i mitt Gran Alacant-hus och drömma om att aldrig mer komma tillbaka hit.
Solen kanske skiner. Men det är "fel" sol. Fan alltså, jag trodde inte det här. Men nu märker jag att jag måste kämpa, kämpa, kämpa. Gör jag inte det så kan ni krama Josephine hejdå - och välkomna henne ner i mörkret igen.

ps. Redan när jag tog mitt första fotsteg på svensk mark fick jag ett stort tecken på att jag inte skulle ha kommit hit igen. Syrran fick göra en liten omväg på nästan tre timmar när hon skulle hämta oss. Orsak? Fet punktering. But no worries - jag fick min kycklingkebab, och hamnade i min säng tillslut.

Mina sista tankar härifrån

Vid den här tiden imorgon ligger jag i min säng. Oh - min älskade säng. Jag har längtat och längtat. Nu vill jag inte hem.
Idag har jag bara njutit av mitt favoritland. Jag har tagit in dofter, ljud och ljus. Jag åker härifrån med en ännu starkare känsla än jag tidigare har haft om att jag ska tillbaka. Om det inte blir Spanien, så blir det någon annanstans. För i Sverige tänker jag aldrig i hela mitt fucking jävla liv stanna. Hör ni det? Jag svär. Jag blir arg.
Jag ger er min sommar. För den vill jag göra oslagbar med mina bästa. Men efter det sticker jag.
Jag vet inte var jag ska, men jag ska komma dit.

Ps. Jag hoppas för er skull att Burn Day kommer till Sverige.
Fast mest för Sabinas faktiskt.

Den här listan kan säkert fyllas på med mycket mer. Men det här är vad jag kommer att sakna:

• stranden i Gran Alacant. Det är där jag har gått bort kilon. Det är där jag har tänkt och analyserat. Det är där jag har kommit fram till det mesta. Det är där jag har börjat växa.
• att frysa i 15 graders värme.
• att kunna visa benen utan att få gåshud.
• att gå och lägga mig utan att behöva tänka på vilken tid jag ska gå upp.
  
• att vakna och inte veta vad dagen har att erbjuda.
• ljuset.
  
• att relatera vädret till svensk sommar hela tiden.
• kvällarna. Mer behöver jag inte säga på den punkten.
  
• Al Campo och alla affärer.
• att inte höra spanska utanför fönstret.
• strandpromenaden i Alicante.
• det spanska livet där folk är ute och lär sina bebisar att gå klockan 22 på kvällen, och träffas för att äta middag lika sent.
• siesta.
• fiesta.
• att snappa upp nya ord hela tiden och känna hur jag växer in i ett nytt språk.
  
• att supa mig full utan ångest över att det kostar för mycket.
• den asiatiska restaurangen där vi fick gratis sprit och fina armband varenda gång vi var där och åt FRIED RICE.
  
• kycklingsalladen och all stekt svamp.
• Jamón-chipsen, som Ac lärde mig att älska.
  
• Nata-glassen, Ferrero Rocher-glassen, Kiwi-glassen...
• den goda mjölken med Nesquik-oboy.
• lukten av Spanien; huset, havet, soporna...
• att ta spontana resor till Lissabon.
• att googla en fin stad och bara köra dit.
• alla skratt.
• att vara saknad.
• att känna mig hemma.