Det bästa med vintern just nu

Jag kollar på "The last one" av Vänner.
Jag tror att jag har sett just det avsnittet 20 gånger (Och lika många gånger har jag både gråtit och undrat varförihelajävlahelvete dom slutade göra den serien).
Eller ja, jag har nog sett alla 10 säsonger runt 20 gånger. Det är Vänner och Sex and the city som går om och om igen hos mig.
Gud vad jag kan tjata om det. Men jag älskar det.
Vet ni vad jag också älskar? Alltså verkligen Ä L S K A R...
Det där chokladet...
(Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra när vintern är slut.
Gå ner ett par kilo kanske?)

Inget händer här

Idag är min första riktiga chill-dag under den här lilla ledigheten. Det känns så i alla fall.
Hur jag spenderar den?
På mage i sängen med ögonen på min fina älskling.
Jag tar igen alla missade avsnitt av DH, och hela tredje säsongen av Big Bang Theory.

Jag börjar som på vänsterbilden och lär väl sluta som på den högra.
En sjukt bra dag med andra ord.

Utan henne hade jag legat i sängen hela helgen

Jag hade en underbar lördagsnatt med mys, oseriösa och superseriösa samtal.
Allting börjar falla på plats. Och idag känner jag att jag börjar vakna till liv igen.
Jag har haft världens bästa sällskap i helgen.
Trots depp, ångest och massa skit så har en liten solstråle lyckats skina igenom allting.
Det räcker med en minut, ett leende och snabb ögonkontakt och så har hon lyckats få mig att glömma.
Fan vad poetisk jag blir här ibland, men hur ska jag annars kunna förklara?
Malin, du är chill. Du rockar fett. Bättre så?
Fast jag vill hellre skriva att jag inte vet hur jag hade tagit mig upp så snabbt om det inte hade varit för dig. Med dig vid min sida så känner jag verkligen att jag är någon för någon, för dig.
Du är faktiskt bäst, och det ska du ta till dig.
Att du kan få en kväll med mysig julbelysning, chailatte och fotboll att bli något att minnas säger väl bara allt. Varje dag med dig är något alldeles extra, och det menar jag.

Kvällen ska sluta bra idag.
Därför kollar jag klart på sista säsongen av mina älskade Vänner, och mumsar upp min pepparkaksburk.
Jag älskar det här mer och mer för varje år.

Fina människor

Jag säger bara fan att jag har så fina människor i mitt liv, som gör allting perfekt.
Som tar varje steg precis som man ska. Som har bäst timing med allt.
Som ser, som vet och som känner med mig.
Som gör allt, utan att det ser ut som att man försöker för mycket.
Det är ärligt, för att dom fina människorna vet hur man handskas med mig.

Jag tänkte säga att det är fan för det, för att då reagerar man när andra människor inte går och står helt perfekt.
Men så får man ett sms som säger att jag är typ mest värd för någon i hela hans liv.
Killbästis <3

Varför lyssnar jag inte på min magkänsla?

Jag visste att jag inte skulle vara mig själv igår.
Kände mig heldeppig, och absolut inte i partystämning.
Kass var jag. Just den kvällen när jag inte borde ha varit kass.
Men fan ni, det där tar jag igen så fort jag är tillbaka på benen fo shizzle igen.


Varför jag inte lyssnar på min magkänsla?
För att, trots allt, så ville jag ha en fredag med min underbara, fina vän.
Jag snackar om Malin såklart, inte alkoholen.

This bitch is going down again

Jag vill inte vara sån.
Men jag har ett "återfall". Jag har hamnat på noll igen.
Och vafan? Jag trodde det var över nu.
Jag har jobbat så jävla hårt med att bygga upp mig själv igen, och så stöter man på folk som har en otrolig förmåga att stjälpa en.

Ikväll är det fest hos min älskade Malin.
Men jag är så opepp som jag kan bli.
Jag är inte sugen på att leta upp min kameraladdare så att jag kan ha kameran med ikväll.
Jag är inte sugen på att hoppa in i duschen för att börja vägen för att bli "snygg as hell".
Jag orkar inte trängas i garderoben för att inse att jag inte har något att ha på mig ikväll. Och om jag skulle hitta något perfekt, så kommer depp-kilona visa att det inte funkar ändå. Jag vill inte gå runt och bli påmind om det hela kvällen i en tight klänning, förstår ni.
Det jag är sugen på är att träffa Malin. Men jag sätter punkt efter det.

Om inte någon vill komma hit, plinga på min dörr, tvinga in mig i duschen samtidigt som han/hon väljer ut min outfit till ikväll och hitta min kameraladdare medan jag fixar mig så måste jag väl försöka hitta motivationen på något annat sätt.
Jag hatar bara att vara såhär opepp så att det kan gå ut över att ha kul med mina vänner.
Jag vill inte vara såhär. Jag vill tillbaka till den jag var i somras.
Jag har aldrig varit gladare.

Äntligen!

People... Jag har något helt fantastiskt att berätta.
Jag har blivit med mac. Jag är en i familjen nu.
Jag är kär, åh så kär!
Jag har haft den i min famn i sammanlagt en timme, och det är redan det bästa köpet jag någonsin har gjort.

Jag vill aldrig slitas från den. Men sista avsnittet på säsong 9 av Vänner är slut nu.
Det är dags för mig att börja dagen. Vi börjar med solning.
Talk to you later.

Idag har jag:

• Lyckats sova hela natten, men var tvungen att vakna supertidigt. Allt för att jag inte ska få sova ordentligt vet ni. Hehe.
• Åkt bil
• Haft ett nyttigt samtal. Efter det har det varit kaos i mitt huvud, alla tankar rörs runt som i en torktumlare. Jag vill veta nu nu nu hur mitt liv kommer att se ut om ett år.
• På tal om hur mitt liv kommer att se ut om ett år så var jag en sväng på Infoteket. Jag är typ 100 papper rikare, och har kvällens läsning räddad.
• Åkt Skåne runt i jakten på den godaste yoghurten som någonsin har funnits. Jag vet inte hur långt jag har åkt, hur mycket tid och energi som är nerlagt. Men den där yoghurten... Äpple/Kanel/Vanilj från Valio. TESTA SÅ FORT NI FÅR CHANSEN! Det smakar riktigt god äppelkaka med vaniljsås i yoghurtform. Typ... Yummi.
• Möspöst
• Ringt hundra samtal och blivit så frustrerad att jag tog till lipen. Det händer rätt ofta nuförtiden. Skärpning, Josephine!

Det var allt för idag. Imorgon händer ingenting. Inatt ska jag sova.

Jag ska drömma om Australien. Jag tror inte att jag har velat något såhär mycket innan.

Jag tror inte att något har känts såhär rätt förr. Men jag vågar inte tänka för mycket. Jag är så rädd för att det ska skita sig. Att det ska bli alldeles för dyrt, att bidragen ska gå emot mig eller något liknande. Sånt som jag själv inte kan styra över och alltså inte kan göra något åt, ni vet.

Men skit i det nu. Nu väntar viktiga saker. Vänner säsong 8.

Jag fortsätter att drömma

Jag känner mig alldeles nykär. Det pirrar i hela kroppen, och det bubblar i magen. Jag ler inombords och jag skrattar så att det märks ordentligt. Jag är trevlig och folk undrar varför jag är på så bra humör.

Nykär, ni vet.

Vill ni veta anledningen? Varsågoda:

Dagens två sms från Malin..:

"Hej min lilla älskling!"

Trampa ner tanterna på Ullared för mig :)

Du. Jag har snackat med päronen.

Dom tycker du + jag = australien. Let's go!!

:) puss"

"... hahaha jag vill verkligen göra det..

har tänkt på det jätte mycket. Kosta vad det kosta vill!

Man lever bara en gång :)

Vi kanske stannar där sen med ;)"

Det där "kosta vad det kosta vill, man lever bara en gång"-snacket peppar som fan.

Jag känner verkligen likadant. Pengar kommer alltid igen. Pengar löser sig alltid på något sätt. Vill man så kan man. Vill man tillräckligt mycket så kan man allt.

Jag känner verkligen i hela mig att det är dags nu. Det är dags att röra på sig. Att ha Malin med sig hade varit det bästa som kan hända. Vi delar nämligen samma livsambitioner när det gäller sånt här. Vi är inte rädda, vi har drömmar och vi uppfyller dom. Vi ser möjligheter.

Vi vill, vi kan och vi ska.

Och jävligt kul ska vi ha på vägen...

Imorgon är det jag som tar tag i mitt liv, på riktigt.

Natti natti

Jag har helt fantastiska människor i mitt liv.

Mer om det blir det imorgon. Det är dags att sova nu. Ja, klockan 21 en lördag.

Jag ska upp så tidigt att det känns hemskt att skriva ut det. Sen ska jag köra hela dagen till hatkärleken Ullared.

Sååeeee sov gott.

Du gjorde min dag

Det här hittade jag i Lykkes blogg...

"10 saker jag älskar med Josephine

1. Hennes kommentarer om allt och alla

2. Att du är så uppriktigt ärlig

3. Att du får mig så jävla glad

4. Du ställer alltid upp för en

5. Ditt skratt

6. Your moves :P

7. Att du aldrig lyssnar på vad andra har att säga om en

8. Att du aldrig slutat hoppas på min dröm ( min dröm om en familj, du har varit den enda )

9. Din min du får när du inte alls gillar de man säger

10. Att du vill vara min vän och att du älskar mig

Åh, 10 saker räcker inte.. När jag skulle skriva detta visste jag fan inte vad jag skulle ta med. Det är helt enkelt så att allt med dig är underbart. Du är världens bästa vän. Bara så du vet de <3"

I really love you.

Jag kommer nog att kunna sova inatt ändå

Ikväll (jag menar torsdagskvällen) har jag spenderat massa tid med min fina storasyster.

Hon tog med mig på ett "ljusparty", lite för att jag ska se lite ljus i mitt mörker, ni vet.

Jag blev hämtad av en Saab. Jag klev ur med ett leende. Äntligen!

Jag har tagit initiativet till något som känns riktigt, riktigt bra.

Och imorgon ska jag få känna på Ac igen. Min lycka är så total som den kan bli i det här.

Jag längtar!

En dröm

Jag har hittat det jag vill göra.

Jag har hittat en dietist-utbildning i Australien.

Vet ni var universitetet ligger? På "The sunshine coast".

Hur låter det?

Och är det någon som har typ några hundratusen så att jag kan göra slag i mina drömmar?

Snälla..?

I'm gonna live my life

Jag är så trött på att gråta p.g.a. en annan människa.

Jag är så trött på att vara såhär arg.

Jag är så trött på att bli fruktansvärt sårad.

Jag är så trött på att såra tillbaka.

Jag är så trött på att vakna och känna att det kan bli en bra dag, för att förstöras bara genom ett fel sms.

Jag är så trött på att ha ångest över någon annan.

Jag är så trött på att känna mig som en hemsk människa.

I'm done.

Dags att fokusera på mig själv igen.

Det sista jag vill säga till dig är:

Förlåt för att du kom med på bilden, Sara. Men jag orkade inte klippa och klistra idag.

Jag ska bli rik

Jag har legat och snoozat i två timmar. I TVÅ TIMMAR. Jag som snoozar i genomsnitt en gång liksom.

Men ni vet hur det är. Nu när jag för första gången på över två veckor känner att jag hade kunnat sova ut, så ska jag upp.

Och vad ska jag göra uppe? Jag ska "bara" sitta och vänta på ett telefonsamtal.

Det är fan inte någon dans på rosor att inte jobba. Tro inte att du får sovmorgon och kan göra precis det du vill bara för att du är hemma från jobbet.

Fan alltså, på söndag är det jag som spelar Bingolotto. Nu ska dom riktiga cashen rulla in.

God is too busy to help you

Så då får jag väl ta tag i det själv.

Idag var första dagen på mitt nya liv.

Ett erkännande för mig själv. Både när det gäller min hälsa och när det gäller andra delar av mitt liv; typ kärlek. Eller vad man ska kalla det.

Förresten, helvete vad dåligt det har gått att smsa mitt folk idag. Ingen täckning nånstans. Det suger. Men vet ni vad? Trots att jag har fått "kämpa" och trycka på "skicka" fleeera gånger så har smsen kommit iväg tillslut. Det låter precis som en finfin metafor för att beskriva hur mitt liv ser ut.

Och vill ni veta så fortsätter mitt liv ikväll på rygg. Med datorn på magen - inget annat, och ingen annan.

Ser ni? Jag börjar skämta lite igen. Ett steg i taget...

Hon är och kommer alltid att vara

Det är tur att jag har en vän som kan göra platsen, som jag skulle vilja kalla "det som är den största orsaken till att jag mår såhär", till ett ställe där jag faktiskt vill vara. Hon har suttit bredvid mig. Hon har stått mittemot mig. Hon har varit där hela kvällen. Hon har skrattat. Hon har lyssnat.

Hon har pratat. Hon har pushat mig till att våga ta tag i det allra jobbigaste i mitt liv just nu. Hon har hjälpt mig med vad jag ska säga. Hon har fått mig att inse. Hon har delat en godispåse med mig.

Hon är Sara. Min fina underbara.

Och imorgon väntar ett seriöst samtal med the big boss.

Smile

Jag är trött på det här nu.

Igår fick jag tillbaka svaret på en hälsoundersökning som gjordes genom jobbet. Enligt den ligger min hälsa mycket under genomsnittet. Det är inte jag. Det är inte Josephine.

Jag fick svart på vitt att jag är deprimerad. Att läsa det där i bokstäver. som läkare på Karolinska institutet har gjort, fick mig oerhört medveten om hur allt ligger till.

Nu har jag bestämt mig. Det ska inte få fortsätta såhär. Jag ska ta tag i det.

Så nu ska mitt CV uppdateras, listor med plus och minus ska göras, listor över hur jag mår ska också skrivas. Jag har mycket att göra alltså.

Under tiden ska jag ladda ipoden med massa pepp-musik.

Den bästa just nu:

Michael Jackson - Smile

14068

Det var precis så många steg jag fick tillsammans med världens bästa Malin ikväll.

Det var precis så många steg som behövdes för att jag skulle fortsätta känslan av att "må okej".

Det var precis så många steg som behövdes för att jag skulle bli tillräckligt motiverad att ta tag i saker och ting.

Det var bara ännu fler steg som visade tydligt hur otroligt bra hon är för mig.

Jag är lyckligt lottad.

Och allt jag vill är egentligen att sova sova sova

Jag sticker nu.

Jag ska äta, snacka och umgås med mina systrar. Därefter blir det bio. Efter det blir det hem till den ena systern och fortsätta umgås.

Imorgon blir det först bio med ex-kexet. Därefter blir det ännu mer mat och bio med Sara.

Så, nu vet ni var ni har mig.

2012.

Upp!

Trubbel i paradiset.

Där har ni min helg.

Varför är jag inte där NU?

Lyssna på det här då:

Jag vet att jag måste härifrån. Jag vet att det är precis vad jag behöver.

MEN! Jag "vill" inte. Och framför allt: jag orkar inte.

Det känns som att det blir för mycket jobb. Och jag behöver ett stöd med mig.

Men vem skulle åka? Alla är underbart fast i någonting här.

Och dom som inte är det, är bara alldeles för fega, eller saknar alla resurser.

Jag vet precis vad jag hade behövt. Jag hade behövt förra årets månad i Thailand NU.

Älskade, underbara, favoritlandet Thai-thai.

Då mådde jag bra som fan. Helt ärligt så uppskattade jag inte det på samma sätt som jag hade gjort idag. Jag blir arg på mig själv när jag tänker tillbaka. Jag betedde mig som att det var en helt vanlig semester. Idag skulle jag verkligen betona det där med semester.

Service med stort S?

Jag står inne på Royal i Malmö, beredd att hämta ut biljetter åt mig och mina systrar till idag. Detta hände alltså igår. Det var premiär för 2012. Filmen skulle ha börjat 17.30, så jag tänkte att jag skulle komma dit vid den tiden också. Alla måste ju ha gått in till filmen då = jag slipper köerna. Men fel hade jag!

Jag hamnar i en fet kö som skulle ta 30 minuter att gå igenom.

Jag: Hej! Jag ska hämta ut biljetter till imorgon.

Fitt-kassörskan: Så du ska inte se filmen idag?

Jag: Nix pix

Hon: Då får jag be dig att stiga åt sidan, för vi har folk som ska se den redan idag.

Jag: Ursäkta? Jag har faktiskt också väldigt bråttom.

Hon: Vi har utsålt för 700 personer, har du så bråttom så hade du kunnat välja ett bättre tillfälle.

Jag: Jag bor i Ystad. Jag kan inte bara komma hit hur som helst.

Hon: Jahaa jaajajajaa, då får ni alla ursäkta att ni kommer ännu senare till filmen. För den här tjejen mååååste ha sina biljetter.

Jag: Ja, för det är ju jag som har stått i kassan hela tiden...

Fitt-kassörskan blir galen. Jag ser det. Hon vill bara dra mig i håret och kalla mig "h to the o to the r to the a". Istället ger hon mig biljetterna på ett väldigt aggressivt sätt, och avslutar med ett:

"Jag tror inte att du hade velat komma försent till din film imorgon."

Jag kontrar med:

"Är jag så rädd för att komma försent så hade jag kommit hit tidigare."

Jag har det fortfarande. Mina "hugga tillbaka-tonårshormoner".

Oh, silent night

Tystnad under en timmes bilfärd.

Tystnad under ett helt Ikea-besök.

Tystnad tur och retur mellan Lykke och Malmö.

En minut innan jag skulle gå ur bilen börjar det.

Bråk.

Jag smäller igen bildörren och springer hem.

Mellan 00-04 sover jag runt en halvtimme, sen ger jag upp.

Somnar igen vid 8. Vaknar vid 10, brister ut i gråt och känner hur fel mitt liv är.

Nu har jag gett otroligt mycket av mig själv till dig bloggen, trots att du vet att jag hatar att visa mig svag inför dig. Jag hoppas så att du vet hur du ska använda dig av det här, och tar hand om mig istället för att kasta allting tillbaka i mitt ansikte.

För det blir bråk om du gör det. Sen blir det ett dygns tystnad.

Sen bråkar vi järnet igen.

Som jag älskar henne

Jag fick en välbehövlig timme med världens bästa Malin igårkväll.

Den tiden behövde jag. Det snacket behövde jag. Det skrattet behövde jag. Dom kramarna behövde jag. Dom glada ögonen behövde jag. Allt med den underbara människan behövde jag.

2 liter vaniljglass med pepparkakor behöver vi alla.

(Att bli "lämnad" runt kl.00 kom som en överraskning, och var inte alls något jag behövde.

Att vakna vid 4 med riktigt magont och svårt att somna om var verkligen inte något jag behövde heller.

Go fredagen den 13e!)

Jag har underbara människor i mitt liv som alltid lyckas få mig att skratta

Johan:

"Hur är läget med en sån tjej idag?"

Josephine:

"Upp och ner"

Johan:

"Vänd på dig då"

You gotta love it!

Ett litet bråk med en slutkommentar från mig som mynnar ut i en låååång tystnad.

Man måste älska när folk vet precis hur dom ska ta mig.

För jag har ju alltid föredragit att vara tyst framför att lösa allting med ord.

Japp japp. That's me, tydligen.

Såatteee...

Psykisk sjukskrivning?

Idag gick jag hem från jobbet.

Orsak: Jag är tom.

Att finnas utan att leva

Jag tog igen helgens bloggläsande och fastnade för ett inlägg hos Ac. Det här är kärlek.

På något sätt så blir jag glad av mer än att läsa hennes ord om hur Péter lyfter upp henne. Hon skriver nämligen på ett sätt som gör att det går rakt in i hjärtat. Jag har sagt det förut, och kommer nog säga det så länge jag kan prata, att den tjejen träffar rätt varje gång.

Idag lyckades hon beskriva precis hur jag känner mig. Jag känner mig som ett "skal". Jag är helt tom på allt som gör mig till människa. Jag känner mig som en robot som äter för att jag ska, som kissar för att jag ska, som går till jobbet verkligen enbart för att jag ska. Hänger ni med?

Det där är inte jag. Det där är min största skräck. Det är något som jag har föraktat folk för innan. Nu är jag här själv.

Jag finns utan att leva, som Ac så fint beskriver det.

(Inget illa menat med klippandet av bilden. Jag ville bara lägga all fokus på oss två.)

Jag längtar verkligen otroligt mycket efter den tjejen nu.

Jag satt i bilen påväg hem idag och tänkte på henne. Jag saknar hur hon kunde peppa mig så pass mycket att det kändes som att ingenting var omöjligt. Från att vakna upp med världens sämsta dag framför mig så är hon den som kan vända allt så pass att jag somnar som världens lyckligaste människa (med miljoner tankar i huvudet och ännu fler drömmar och framtidsplaner). Hon ger mig inte bara ord som ger mig styrkan att våga, hon ger mig även konkreta vägar att gå för att lyckas. Hon får mig att se ljusare på saker och ting. Hon visar mig att det i stort sett bara finns möjligheter, fast hon slutar aldrig att vara realistisk för det. Hon är one of a kind i mitt liv. Det går inte att säga något annat.

Jag vänjer mig aldrig vid att hon inte är här längre. Jag tänker på det varje dag.

Fina, fina Ac.

Wow, vad det går upp och ner

Om jag lyckades somna, och sova?

Jo tack. Jag gjorde ju "tyvärr" det. Och det var ett rent helvete när jag vaknade.

Jag hade sovit mig igenom 5 missade samtal och flera sms som slet sönder mig.

Men dagen blev bra, trots en morgon med fruktansvärt obeskrivligt dåligt samvete över att jag inte fanns där när min lilla människa behövde mig.

Jag har myst med världens bästa storasyster. Hon fick mig på så himla bra humör idag.

Till middag blev det mat från mormor. Ibland är det bara så fel att klaga när man har en underbar familj och släkt (och vänner).

Min första fredag i november

Jag har precis kommit hem från jobbet. Inga kommentarer angående det.

Jag har haft en "egen" bil idag. Det var obeskrivligt skönt att köra hem till dunkande hög musik. Jag knäppte upp bältet och dansade hela vägen hem.

Jag väntade mig räkor och en myskväll när jag väl var hemma.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Så istället sitter jag och väntar på en härlig pastarätt som ska avnjutas direkt från sängen.

Och myset, det kommer det med.

Ikväll hoppas jag att kan sova. Lääääääänge tack.

Jag älskar er.

Och en till...

Jessica, som ser och som bryr sig. Det här är en tjej som alltid kommer att vara kvar. Det spelar ingen roll om det kommer att gå 20 år, hon kommer alltid att finnas där och ingenting kommer att vara förändrat när vi ses. Jag har alltid kul med henne, det spelar ingen roll var vi är eller vad vi gör eller vilka som är där.

(Förlåt för bilden åt oss båda, haha...)

Mina finaste

Att ni kan lysa igenom det som händer inom mig just nu är helt otroligt. Det trodde jag aldrig om någon, men ni är flera stycken. För flera minuter, ibland timmar, får ni mig att glömma.

Jag har aldrig fått så mycket kärlek på en och samma gång. Ni älskar mig även i motgångarna, och det älskar jag er tillbaka för.

Vi har Malin. Min fina, älskade kompanjon som betyder mer och mer för varje dag som går. Hon gör saker för mig som ingen annan har gjort tidigare. Ikväll fick hon mig att le, t.o.m. att garva, genom att posta en massa bilder från världens underbaraste skoltid. Hon gjorde det med ett enda syfte: att få mig att må bra. Och hon lyckades.

Sara, som gav mig det absolut mest personliga och genomtänkta jag någonsin har fått. Hon gav mig inte bara en minnesbok med bilder från vår underbara tid tillsammans. Hon gav mig samtidigt bekräftelse på att vi är och kommer alltid att vara. Den boken gav hon mig när jag behöver den som mest.

Lykke, som alltid kommer med peppande ord. Som lyckas få en att glömma genom att bara prata på. Som alltid får mig att skratta. Som har en kärlek för mig som verkligen känns.

Johan, som alltid lyssnar, som alltid försöker både hjälpa och förstå, som alltid vill mitt bästa. Min stöttepelare, den som får ta all skit och är den som hjälper mig att reda ut det genom att vara ärlig som ingen annan, på gott och ont såklart.

Ricky, du är bara du. Du rör om i mitt liv och ger mig alltid något att längta till. Varje dag med dig är ett äventyr.

Sabina, som lyser upp min tillvaro som ingen annan, bara genom att leva i min närhet. Hon behöver inte göra mycket. Bara ett leende från henne gör mig varm i hela själen.

Och Ac, jag glömmer aldrig bort dig. Du är alltid med mig, och du ska veta att din hemkomst betyder otroligt mycket just nu.

Mitt nya mönster

Nu har det varit såhär flera dagar i rad. Jag vaknar runt 7-8 och kan inte somna om.

Har jag blivit vuxen nu, och behöver därmed bara sova runt 6 timmar?

Jag tippar mest på att allt som händer, och inte händer, går ut över min sömn.

Jag har vänner som sover när dom mår dåligt, sover sover och sover.

Jag själv kan knappt somna på kvällarna. Sen vaknar jag flera gånger under nätterna och är alldeles klarvaken. Och allt för att vakna "på riktigt" typ nu.

Dags att börja dagen då...

Herregud, vad det syns i mina ögon...

Vad händer?

Vad har hänt?

Jag har fyllt åååååår!

Jag har haft feeeeeeeeeeeest!

Det första igår, det andra i fredags.

Jag älskade det. Det var underbart att låta alkoholen ta över och låta mig försvinna i några timmar...

Jag kan säga en sak: Jag har aldrig förr känt mig så älskad och uppskattad som jag gjorde den här födelsedagen. Jag har verkligen otroliga människor i mitt liv, och jag uppskattar varje steg jag får ta med er vid min sida.

Jag skulle lägga upp massa bilder här, men som allting i mitt liv så skiter det sig. Och jag orkar inte lägga energi på det. Jag är glad att jag fick med några av dom underbaraste i alla fall.