MW FOREVER IN MY HEART

Jag hade en långfrukost med min superwoman idag. Ett par timmar var allt jag behövde för att känna att den tjejen lyser klarare än någonsin hos mig. Idag var ett starkt bevis på att vi är och kommer alltid att vara, oavsett vad som händer. Det spelar ju ingen roll att vi har träffats en gång under hela sommaren. För när vi väl ses handlar allting ändå om samma sak. Det är ett kilo skratt, blandat med allvar och myyyycket prat, allt på samma gång. När vi inte kan ses är det allt det där i mail-form. Det ska bli något av det bästa med att flytta härifrån. Malins mail. Jag känner redan nu vilken höjdpunkt det kommer att vara i mitt liv. Hur fan kan man sakna någon redan?
Jag flyttar ju inte förrän om en vecka...