30.9.10
28.9.10
Tillfredsställd på en tisdag
Efter att ha spenderat ännu en dag i solen var det guld värt att ta sig uppför backarna, in i duschen (med varmvatten!!!), komma ut och slänga i sig världens godaste räkor och dricka väähäärrrldens bästa juice. Nu ska vi landa en stund, sen är det dags för resans andra tur till Primark. Jag kommer sakna att vara arbetslös i Lissabon.
27.9.10
Perfekt miljö för rumpskorna
Har jag berättat om Lissabons trappor? Dom äger hela staden och jag mår som en Gud varje gång jag går till affären. På en vecka lyckades jag tydligen med att ta steget från soffpotatis till bodybuilder. När jag kommer hem ska jag ge ut en träningsbok.
26.9.10
DET ÄR ÄNDÅ LÖRDAG
Var är ni?
Varför är ni inte i Lissabon och ppå Bairro Altså? Hahahahaha.
Människor, här är människor på gatan. Har previs hälsat på dom, aspackad. Har lärt mig att säga det på portugisiska men kan absolut inte stava det, perdon. Orkar inte apostrofen.
Ikväll har vi haft roligast äver. Vi har pratat engelska så att det står härliga till. Nu är vi så fulla att vi inte kan somna. Yrsel så att vi knappt kan se någonting. Men jag utmanade Kim att blogga, så nu kommer det.
Jag somnar med mitt Happy Meal bredvid mig. Fick en Batman-leksak som jag ska ge bort i julklapp. Kim tror att det här kommer att bli himla kul att läsa imorgon, tror att vi kan hålla med. Nu ska jag drömma om Ricky. Ni vet att det inte finns någon bättre kille va? Vad ni än säger så toppar han. Ni vet kanske inte, men jag vet och det är huvudsaken.
Nu ska vi somna så att vi kan vakna och äta pasta med vitlöksdreessing till frukost, och sticka till stranden för att bränna oss så utahelvete (för att citera Kimsan). Sara kommer imrogon. Fullt hus, medvetslös. Ska köpa ananas.
Varför är ni inte i Lissabon och ppå Bairro Altså? Hahahahaha.
Människor, här är människor på gatan. Har previs hälsat på dom, aspackad. Har lärt mig att säga det på portugisiska men kan absolut inte stava det, perdon. Orkar inte apostrofen.
Ikväll har vi haft roligast äver. Vi har pratat engelska så att det står härliga till. Nu är vi så fulla att vi inte kan somna. Yrsel så att vi knappt kan se någonting. Men jag utmanade Kim att blogga, så nu kommer det.
Jag somnar med mitt Happy Meal bredvid mig. Fick en Batman-leksak som jag ska ge bort i julklapp. Kim tror att det här kommer att bli himla kul att läsa imorgon, tror att vi kan hålla med. Nu ska jag drömma om Ricky. Ni vet att det inte finns någon bättre kille va? Vad ni än säger så toppar han. Ni vet kanske inte, men jag vet och det är huvudsaken.
Nu ska vi somna så att vi kan vakna och äta pasta med vitlöksdreessing till frukost, och sticka till stranden för att bränna oss så utahelvete (för att citera Kimsan). Sara kommer imrogon. Fullt hus, medvetslös. Ska köpa ananas.
GONATT SOCKERSÖTA ROCKNROLL-AC!!!!!
25.9.10
Rehab
Jag dissade stranden idag. Istället har jag spenderat flera timmar på balkongen, haft fina samtal med Ac, tittat ner på människorna, haft killkalas i Skype och bara tagit in varenda sekund. Här hade jag kunnat sitta och bli tjock. Och gärna få vykort varje dag.
24.9.10
!
Att vara borta ger perspektiv, det vet vi. Att vara borta, men ändå leva i en sorts vardag ger mer perspektiv än så. Det här är ingen semester där sola och bada står i fokus. Jag tar mig fram genom en främmande stad med hjälp av språk, erfarenheter (tack Spanien), gissningar och lite tur. Misstagen kan radas upp på led, men det är bara något som måste göras för att jag ska lära mig. Med Kim vid min sida tar vi nya vägar i backar vi aldrig har sett innan, bara för att komma ner och hitta nya guldklimpar att gapa stort åt. Vi har gått vilse mer än 35 gånger, men vi skrattar bara. För varje vilset steg är en lärdom och ett steg närmre att hitta rätt. Varje andetag jag tar i den här staden känns nyttigt för mig. Det är så rätt för mig att vara här just nu. Jag får ladda, lära och växa för varje dag. Snart kanske jag är stor nog att åka hem igen, men inte riktigt än.
Vatten, vatten, bara vanligt vatten
Igår badade jag i fina fontänen med stadens studenter, inte vilka studenter som helst utan lammkött-studenterna. Jag och Ruben, 18 år, utmanade varandra till ett dopp i det grå. Två klunkar Sangria, ni vet. Idag tittar solen fram igen och jag tar med mig Kimsan nerför backarna för lite mer... blått.
23.9.10
GODMORGON ÄLSKADE LIVET!!! :D :D
- Idag ska vi gå vilsna utan att bli oroliga över var vi är (för vi hittar ju faktiskt alltid hem igen).
- Idag ska vi gå upp och ner för alla miljoner backar och trappor, utan att tjata om att vi inte orkar (för vi får ju faktiskt ett jävligt snyggt ass av det).
- Idag ska vi ut och hoppa i resans första regn, utan att undra var fan solen är (för den dyker ju faktiskt upp igen).
- Idag ska vi äta vad vi vill, utan att få pengaångest (för pengar kommer ju faktiskt alltid igen).
- Idag ska vi prata med portugiser fast vi inte förstår varandra (för man kan ju faktiskt ha trevligt ändå).
- Idag ska vi leva utan gnäll. Imorgon också. Och i övermorgon. Och så lite till. För jag bara undrar: Varför gnälla när man kan SKRATTA!!!!??
21.9.10
Att vara arbetslös är helt okej
Hur underbart är det inte att vakna när man är utvilad, ta en iskall dusch för att få bort inpackningen som har fått sitta i under natten, komma ut och hoppa i ett gäng sommarkläder, öppna dörrarna till våra franska balkonger, bara titta ner på människor som lever medan man njuter av en kopp kaffe med daim-o'boy och inte har en jävla aning om hur dagen kommer att se ut?
20.9.10
Hej min måndag!
Efter att ha gått vilse i den här helt otroliga, one of a kind-staden, kommer vi hem och är jävligt förtjänta av ett glas sangria. Den drycken alltså. Nu vet jag vad min dotter ska heta.
Nu tar jag semester med ett leende på läpparna
Då lever vi livet i Lissabon på riktigt. Tre tjejer framför varsin dator där valvakan har varit i störst fokus hela kvällen. Sangrian passade fint in till resultatet. Imorgon kör vi rehab, men först ska jag försöka somna i allt ljud från glada och festande folk nere på gatan.
17.9.10
Hur har er dag varit?
Har ni varit lite spontana idag?
Har ni kanske spenderat pengar som ni egentligen inte har för att ni sätter hälsan före allting annat?
På söndag tar jag min relationsbok och åker härifrån. Även den här gången blir det på obestämd tid. När jag kommer tillbaka så är det med nya batterier och förhoppningsvis som den riktiga Josephine (=färgglad och lycklig. Bifogar en bild så att ni hänger med).
Jag saknar henne så att det gör ont.
Har ni kanske spenderat pengar som ni egentligen inte har för att ni sätter hälsan före allting annat?
På söndag tar jag min relationsbok och åker härifrån. Även den här gången blir det på obestämd tid. När jag kommer tillbaka så är det med nya batterier och förhoppningsvis som den riktiga Josephine (=färgglad och lycklig. Bifogar en bild så att ni hänger med).
Jag saknar henne så att det gör ont.
16.9.10
Torsdagen
Jag snubblade lite idag. Hade glömt bort hur mäktigt det är att fylla hela kroppen med musik. Att gå och gå i en värld där bara jag och dunka dunka existerar. Men det var nyttigt. För jag reste mig upp och hamnade i paradiset. 75% rea på böcker. Förutom att lära mig om relationer (till mig själv och er andra) så ska jag bli asgrym på grekiska, danska och norska. Språknörden i mig kommer att bli så tillfredsställd.
Fast inte idag. För om en halvtimme är det dags för det jag har väntat i fyra år på, typ. THE debatt. Oj, vad jag älskar debatter. När Björkis och han med dom fina ögonen har ordet tar jag fram glassen.
För att undvika att ge upp
Om ni bara visste vilken balansgång jag är ute på varje dag. Går på lina utan skyddsnät, och igår ramlade jag nästan. Idag gör jag vad jag kan för att hitta upp till en rak rygg igen. Jag ska inte, ska inte, ska inte, vill inte en gång till. Så jag måste ut ur den här lägenheten. 30 kvadrat börjar kvävas lite, lite. Dessutom behöver jag bli kompis med min nya iPod. Om den spelar Robyn för mig så ska jag nog ta med den ut på promenad. Ge och ta i alla relationer, ni vet.
15.9.10
Människor, vad är det med er?!
Vet ni vad jag är så otroligt trött på att jag bara vill sparka sönder fönstret, ställa mig i fönsterkarmen och gala rakt ut så att den läskiga tantens röda keps flyger av!?
Människor som bara ser sig själva. Människor som tror att när det dyker upp ett problem så är det större än allt annat. Alla ska veta om det och jorden ska ändra bana för att istället cirkulera runt dessa människorna. Jag är fantastiskt uppgiven när det gäller det där med att se varenda motstånd som ett hinder. Bara ta er över för faaaaaaaaaaaaaaaaan. Ta en titt ett steg längre fram och HOPPLA YIIHAAAAAA!!!!!!! Helt seriöst. Jag tänker mer än någonsin, och jag sover hela dagarna. Förstår ni? Jag är så trött att jag blir tom. Att hålla sig i bakgrunden för att se andra leva sina liv i några veckor har varit intressant. Intressant samtidigt som jag är rädd. När ska folk börja njuta av sina liv, se möjligheterna i en motgång för att få fira sin framgång och bara dansa/skratta/leva? Alltid ska det vara något, och jag är så (ja, ni fattar) på det. Pessimister, nästan hela högen. Jag har varit en av er så länge, men jag vill ut. Kan vi inte bara sluta leta fel och stötta varandra att hitta rätt istället?
Människor som bara ser sig själva. Människor som tror att när det dyker upp ett problem så är det större än allt annat. Alla ska veta om det och jorden ska ändra bana för att istället cirkulera runt dessa människorna. Jag är fantastiskt uppgiven när det gäller det där med att se varenda motstånd som ett hinder. Bara ta er över för faaaaaaaaaaaaaaaaan. Ta en titt ett steg längre fram och HOPPLA YIIHAAAAAA!!!!!!! Helt seriöst. Jag tänker mer än någonsin, och jag sover hela dagarna. Förstår ni? Jag är så trött att jag blir tom. Att hålla sig i bakgrunden för att se andra leva sina liv i några veckor har varit intressant. Intressant samtidigt som jag är rädd. När ska folk börja njuta av sina liv, se möjligheterna i en motgång för att få fira sin framgång och bara dansa/skratta/leva? Alltid ska det vara något, och jag är så (ja, ni fattar) på det. Pessimister, nästan hela högen. Jag har varit en av er så länge, men jag vill ut. Kan vi inte bara sluta leta fel och stötta varandra att hitta rätt istället?
13.9.10
Det här är heaven
Jag somnade tidigt igår. Resultatet? Uppe med tuppen klockan 4. Som jag har saknat det här. Jag känner mig aldrig ensam den här tiden på dygnet, tvärtom så njuter jag mer än någon annan del av dagen.
(Vi snackar ju tidig morgon med "vara vaken mitt i natten-musik", o'boy, bloggar...)
Den senaste timmen har jag gått igenom sommarens bilder och bara lett sönder hela ansiktet. Vilken sommar det var ändå. Och herregud vilka människor jag har i mitt liv. Vem behöver solsken när jag har en hel hög som gör livet värt att leva i mörka moln, snöstormar som gör fötterna iskalla, hagel, ni fattar.
Nu gör vi den här hösten tillsammans.
(Vi snackar ju tidig morgon med "vara vaken mitt i natten-musik", o'boy, bloggar...)
Den senaste timmen har jag gått igenom sommarens bilder och bara lett sönder hela ansiktet. Vilken sommar det var ändå. Och herregud vilka människor jag har i mitt liv. Vem behöver solsken när jag har en hel hög som gör livet värt att leva i mörka moln, snöstormar som gör fötterna iskalla, hagel, ni fattar.
Nu gör vi den här hösten tillsammans.
12.9.10
Mycket skratt idag
Kanal5play med Kungarna av Tylösand och det bästa av allt:
Min Soran. Jag står och kämpar med att öppna en burk med rödbetor (för att rödbetor är det näst bästa som finns, efter räkor) medan han snackar om Sverige. Och vad gör jag? Jag skrattar så att tårarna rinner. Hans skämt kan jag skratta åt i flera timmar.
Ingen får mig att skratta som den killen.
Min Soran. Jag står och kämpar med att öppna en burk med rödbetor (för att rödbetor är det näst bästa som finns, efter räkor) medan han snackar om Sverige. Och vad gör jag? Jag skrattar så att tårarna rinner. Hans skämt kan jag skratta åt i flera timmar.
Ingen får mig att skratta som den killen.
Jumping on my floor laughing
När man ligger sjuk i sin säng så finns det inte mycket annat att göra än att trycka in två papperstussar i näsborrarna och spendera dagen med storasyster på Skype. Eftersom jag inte känner mig kapabel till att ha ett eget liv så är det underbart att lyssna på allt hon hittar på därborta i det stora, stora USA. Jag önskar mig ingenting annat idag.
10.9.10
Jag har bara en sak att säga:
Jag har inte tid med människor som snor min livsglädje, det är livet för kort för.
Hälsa på min kompis
Den sista halva fjärdedelen av min tid står nog han för. Han testar verkligen mina gränser genom att ta med mig ut i skogen mitt i natten för att berätta spökhistorier. Han kommer med ännu fler planer (möjligheter) i mitt redan sprängfyllda huvud. Han "yoar" och "mannar mig". Han ställer upp på allt med ett leende. Han är en blond bitch, precis som jag. Han köper the och honung till min supersjuka sambo. Han beställer sol-dejter med mig bara för att han ska orka lyssna på alla mina frågor. Fast allt det här gör han bara för att få hänga hos min granne Subway. Så tro inte att han är så snäll utan anledning. Och så fick vi ett bild-inlägg ändå! WEE
Vad fan är det här för blogginlägg?
Jag har låst in mig på toaletten med SATC. Vad ska jag annars göra? I tre dagar är det ändå här jag har spenderat tre och en halv fjärdedelar av min tid. Tro nu inget, jag är bara väääldigt kissinödig. Men det är nyttigt. För just nu koncentrerar jag mig bara på mina fysiska problem och det är riktigt skönt. Omväxling förnöjer liksom. Ja, alltså, jag har verkligen inte så mycket att berätta. Jag känner bara lite ensamhet här på toalettstolen (jag har kläder på mig, så äcklig är jag inte hehe).
Och så skrevs det ännu ett inlägg utan bilder. Försök hitta en lämplig till det här liksom! HAH. Okej, nu ska nog den här tjejen försöka chilla ner lite. Att vara arbetslös på 30 kvadrat är inget jag rekommenderar. Man blir knäpp i huvudet.
Ps. Det finns ingen tjej som är så löjlig som Carrie. Min totala motsats och någon som jag aldrig vill bli. Kändes viktigt att berätta det.
Och så skrevs det ännu ett inlägg utan bilder. Försök hitta en lämplig till det här liksom! HAH. Okej, nu ska nog den här tjejen försöka chilla ner lite. Att vara arbetslös på 30 kvadrat är inget jag rekommenderar. Man blir knäpp i huvudet.
Ps. Det finns ingen tjej som är så löjlig som Carrie. Min totala motsats och någon som jag aldrig vill bli. Kändes viktigt att berätta det.
7.9.10
Idag räcker jag finger till livet
För det gör ändå detsamma tillbaka till mig...
Kan jag beställa tid hos någon som har lust att lyssna när jag öser ur mig frågor? Är det någon som är intresserad av att höra mig berätta allt som rör sig i mitt huvud? Jag har ord, färdiga meningar, FRÅGOR, för- och nackdelar, konsekvenser, "om jag tänker ett steg längre fram" och en hel del babbel som flyger runt som en enda nöjespark. Fast det roliga börjar ta slut nu, parken stänger. Det tar på alla mina krafter att inte veta. Att ena timmen vara hundraprocentigt säker, för att tänka efter om en viss sak och känna lika många procent av osäkerhet timmen efter. Snart ger jag makten till någon annan. Sen nickar jag bara och lyder mig in i ett nytt liv.
Kan jag beställa tid hos någon som har lust att lyssna när jag öser ur mig frågor? Är det någon som är intresserad av att höra mig berätta allt som rör sig i mitt huvud? Jag har ord, färdiga meningar, FRÅGOR, för- och nackdelar, konsekvenser, "om jag tänker ett steg längre fram" och en hel del babbel som flyger runt som en enda nöjespark. Fast det roliga börjar ta slut nu, parken stänger. Det tar på alla mina krafter att inte veta. Att ena timmen vara hundraprocentigt säker, för att tänka efter om en viss sak och känna lika många procent av osäkerhet timmen efter. Snart ger jag makten till någon annan. Sen nickar jag bara och lyder mig in i ett nytt liv.
6.9.10
Och jag ler på alla bilder
Nuförtiden när jag lyssnar på Melissa Horn så kommer jag alltid att koppla henne till en söndag för några veckor sen. För mig var den där kvällen det sista jag fick smaka av sommaren. Det var även dagen efter alla avsked i en stad som lös av festival, och det var "sista kvällen i Sverige" (med allt vad det innebar). På scenen stod hon och sjöng om kärlek. Mitt i ett folkhav stod vi och kände den. Han höll armarna om mig och jag kände oss starkare än någonsin. Mixen av vad som hade hänt och skulle hända och hände just där var otrolig. Vilken explosion! Den resterande veckan i bilen fortsatte i samma spår. För varje mil kändes det mer rätt än någonsin. Efter resans slut hade jag blivit så säker. Veckan efter det där somnar jag bredvid honom när han sitter med ett ton arbete i knät. Mitt i allt vaknar jag till av att han har rest sig för att lägga en filt över mig. Där låg jag och fick tillbaka sömnen som varit förlorad så länge. Timmar senare vaknade jag upp och såg klart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
