När ska man sluta sakna?

Nu har allt underbart folk åkt hem, och jag har fått tid att skriva massa igen.
Men jag vill inte. Jag vill ingenting.
Vet ni att jag har struntat i att det är den finaste dagen på nästan två veckor idag? Jag ville hellre ligga inne och sakna min lillasyster. Ain't no sunshine when she's gone anyway.
Och som jag har saknat. Jag har gråtit konstant. Jag har legat med ett par armar om mig, och en röst som har viskat "det blir bra, ni ses om 10 dagar igen". Lägg till massa pill i håret till jag nästan somnar.
När ska jag kunna slänga hennes paket med en halväten donut, lukta på hennes kudde och kunna handla mat i "vår affär" utan att börja gråta?

Okej, jag inser att jag börjar låta besatt av min lillasyster - och mer kommer säkert.
Men hade ni bara vetat hur speciell den här lilla tjejen är.
Den här veckan har hon visat det mer än någonsin.