DU

En fråga jag ofta ställer mig är: Vad hade jag gjort utan dig?

Ikväll dyker dom orden upp fler gånger än någonsin. För du är med mig när det händer. Inte alltid förste man på plats, men du är den första jag vill ringa. För du bryr dig om mig.

Du låter mig väcka dig mitt i natten och bjuda in dig till värsta konversationerna, trots att du egentligen behöver sova. Du lyssnar, lyssnar, lyssnar. Och du lugnar mig när jag är orolig över både det ena och det andra. När jag ältar mina val fram och tillbaka. Du pussar mig över hela ansiktet, ber mig komma och ge dig lite kärlek, ler mot mig. Vet du förresten hur jag ser att du är riktigt glad? Det är när du ler så att en bit av din höger framtand syns. Jag brukar tänka på det ibland och bara bli varm i hela kroppen. Du är så jävla söt.

På tisdag firar vi att vi har försökt i två år. Du borde få den största presenten av alla för att ha klarat av dessa två åren med mig. För det har ju inte varit vilka två år som helst, om vi säger så. Du har varit med när mitt liv höll på att ta slut, och du har varit med när det kom igång som mest. Du har hela tiden funnits där och jobbat bakom kulisserna, i alla lägen. Hur ger man tillbaka liksom?

Herregud, jag vill se världen med dig. Kan vi inte åka snart?