Fast den här gången gör det ingenting, för jag är inte sjuk ensam.
Vi samlar på snorpapper, svettas under det rosa kaoset i soffan, överdoserar thé och nudlar, gör upp värsta planerna för "när vi blir friska igen", och frågar varandra hur vi mår varannan minut. Hans famn är feber-varm och jag burrar in mig mer än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar