Bara lite lördagstankar

Från igår:
Konstig helg. Konstiga dagar överhuvudtaget. Jag är jätteglad, skrattar och njuter av varje sekund. Men nu börjar jag känna på baksidan av att flytta från landet. Igen.
Tycker inte om att säga hejdå. Tycker inte om att se vilka som inte finns där för en "sista kram" och tycker inte om att ge den där "sista kramen" till dom som finns här. Det känns ju aldrig som att jag får dom perfekta hejdå:na, utan skiljs åt som att vi ses imorgon igen. Antar att man inte kan få det bättre än så, och kanske ska jag vara glad att jag har så pass avslappnade relationer att vi liksom vet att heey, vi ses igen. Det är lite jobbigt just nu, samtidigt som jag bara vill njuta upp alla millisekundrar som finns kvar av den här helgen. För supertidigt på måndagmorgon är det inte bara dags för mig att börja nästa äventyr. Det är även dags för den största "sista kramen". Fy fan alltså, kan någon lära mig att klara av att säga hejdå jättefint och sen bara gå iväg och vara grym? Jag är typen som vänder sig om hundra gånger i hopp om att få en skymt till. Jag vänder mig om för 100e gången och inser att skymt 99 blev den sista tills vi ses igen, för nu har vi gått så långt att vi inte kan se varandra längre... Just där och då så slutar jag andas för någon sekund. Måndagmorgon alltså. Dagen då mitt liv kommer att ta ett skutt på många sätt och vis. Vill/vill inte.