Jag vaknade upp med solen i ögonen. I två sekunder hann jag le mig varm och tänka att jag kan gå ut och sola idag. Jag hann tänka på min älskade strand. Jag hann till och med att tänka på om jag ska ha Frosties med jordgubbar och mjölk till frukost.
Jag gjorde misstaget att resa mig upp och kolla ut. Fucking snö. Fucking Sverige. Fucking hemma igen. Fucking allt är tillbaka till verkligheten igen. Jag vill inte vara i verkligheten. Jag vill ligga i bäddsoffan i mitt Gran Alacant-hus och drömma om att aldrig mer komma tillbaka hit.
Solen kanske skiner. Men det är "fel" sol. Fan alltså, jag trodde inte det här. Men nu märker jag att jag måste kämpa, kämpa, kämpa. Gör jag inte det så kan ni krama Josephine hejdå - och välkomna henne ner i mörkret igen.
ps. Redan när jag tog mitt första fotsteg på svensk mark fick jag ett stort tecken på att jag inte skulle ha kommit hit igen. Syrran fick göra en liten omväg på nästan tre timmar när hon skulle hämta oss. Orsak? Fet punktering. But no worries - jag fick min kycklingkebab, och hamnade i min säng tillslut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha jovisst får man kommentera på svenska hos mig xD finner inget intresse att skriva på de språket bara haha åsså har ja vänner som läser som inte e från schweden :) kör vi samma race imon på jobbet dårå?! haha de va fett nice!
Skicka en kommentar