Det var turkiskt släktkalas med skolfest som efterrätt.
Jag trodde nog att jag hade roligare än någonsin - dagen efter insåg jag att jag kanske hade lite fööör roligt. Var uppe och hoppade redan 3 timmar efter jag kom hem. Såg mig i spegeln. Skrattade åt ett stort "L" i pannan, och lite snuskiga ord på mina kinder. Jag kom ihåg gårkvällen och kände mig som 16 år igen. Jag hamnade på golvet den mesta av tiden och slängde ur mig kommentaren: "Det är alltid jag som hamnar här".
Till folk som (säkert) tittar snett på tjejer som jag: Chilla. Släpp loss. Eller visst, tänk på vad ni gör och säger. Kom sen inte och gnäll över att ert liv är tråkigt. Jag kanske har ångest över att det blev lite för mycket - men ni har ångest över att det blev för lite. Jag har hellre för roligt än håller på mig för att jag oroar mig för vad alla andra ska tycka. Mina barnbarn ska få höra om hur jag levde - inte om hur rädd jag var för att leva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar