Min hatkärlek till Sverige

Jag hatar Sverige av hela mitt hjärta. Jag hatar alla träd. Jag hatar alla typiska svenska mellanmjölks-människor. Jag hatar att många gamla måste sitta inne i sina lägenheter och kolla ut på ett trist landskap. Jag hatar att dom som kan gå ut får frysa röven av sig. Jag hatar att frysa också förresten. Jag hatar årstider. Jag hatar att vi spenderar mer än halva året på att vänta på någon månads fint väder. Jag hatar att googla sista minuten-resor och behöva längta mig bort. Jag hatar alla dagar då jag vaknar upp med en energi som hade kunnat ta mig runt hela stan, men med bara en koll utanför fönstret väljer jag att krypa ner under täcket igen. Jag hatar mörkret. Jag hatar alla nyanser av grått.
Jag älskar Sverige av hela mitt hjärta. Jag älskar att jag fick en grym uppväxt ute på landet tillsammans med alla andra bönder. Jag älskar att jag hade turen att få gå i grymma skolor och faktiskt lära mig saker. Jag älskar att jag har levt tryggt i hela mitt liv i ett land utan några större faror. Jag älskar att jag har min familj här, i samma trygga förvar. Jag älskar att jag har vänner som vet hur det är att leva i det här mörka landet och därför vet precis hur man piggar upp.
Jag älskar att jag har växt upp i ett land som ger mig alla möjligheter i världen att ta mig härifrån.