Är det något jag inte saknar så är det att komma hem från jobbet kl.23, göra mat, försöka trotsa sin konstiga dygnsrytm och somna innan klockan slår ny dag. Jag saknar absolut inte att jag självklart inte kan somna eftersom jag ska gå upp 4 timmar senare för att jobba hela dagen. Det jag saknar allra minst är känslan av att komma hem igen; "febrig", dåsig och skitsugen på chips.
Men på det igen imorgon, det ska jag. För fy fan vad jag älskar att tjäna pengar. En karriär kanske är något för mig ändå?
Fast det spelar ingen roll. Just nu tänker jag leva ut mina bästa år (guuud vad mycket tjatande det är om det, men jag måste peppa mig själv förstår ni). Den där karriären har jag resten av livet på mig att fixa. Jag har aldrig bråttom, och är alltid ute i sista sekunden. Jag sitter kanske där som alldeles färsk läkare vid 50 års ålder. Då tar jag med mig hela min familj (den jag föder fram själv alltså) för att leva loppan någonstans i världen.
Det är fan aldrig försent. Hör ni det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
efter 25 e de för sent för första ungen...sen e du pensionär när ungen flyttar hemmifrån=(
fan vad jag ska njuta då! ;)
Skicka en kommentar