Det här kortet var det första som fick mig att skratta på riktigt igen. Jag såg det i stort sett varje dag, och det var lika roligt varje gång. Den sista dagen i Alicante köpte jag det, och skickade hem det till mig själv.
Det dök upp hos mig för några dagar sedan som en påminnelse om hur bra jag har haft det, om hur bra jag börjar må, och vad
Spanien gör för mig. Ibland älskar jag mig själv.
(ursäkta mina naglar...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar