Allting börjar falla på plats. Och idag känner jag att jag börjar vakna till liv igen.
Jag har haft världens bästa sällskap i helgen.
Trots depp, ångest och massa skit så har en liten solstråle lyckats skina igenom allting.
Det räcker med en minut, ett leende och snabb ögonkontakt och så har hon lyckats få mig att glömma.
Fan vad poetisk jag blir här ibland, men hur ska jag annars kunna förklara?
Malin, du är chill. Du rockar fett. Bättre så?
Fast jag vill hellre skriva att jag inte vet hur jag hade tagit mig upp så snabbt om det inte hade varit för dig. Med dig vid min sida så känner jag verkligen att jag är någon för någon, för dig.
Du är faktiskt bäst, och det ska du ta till dig.
Att du kan få en kväll med mysig julbelysning, chailatte och fotboll att bli något att minnas säger väl bara allt. Varje dag med dig är något alldeles extra, och det menar jag.
Kvällen ska sluta bra idag.
Därför kollar jag klart på sista säsongen av mina älskade Vänner, och mumsar upp min pepparkaksburk.
Jag älskar det här mer och mer för varje år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar