Jag vet att jag måste härifrån. Jag vet att det är precis vad jag behöver.
MEN! Jag "vill" inte. Och framför allt: jag orkar inte.
Det känns som att det blir för mycket jobb. Och jag behöver ett stöd med mig.
Men vem skulle åka? Alla är underbart fast i någonting här.
Och dom som inte är det, är bara alldeles för fega, eller saknar alla resurser.
Jag vet precis vad jag hade behövt. Jag hade behövt förra årets månad i Thailand NU.
Älskade, underbara, favoritlandet Thai-thai.
Då mådde jag bra som fan. Helt ärligt så uppskattade jag inte det på samma sätt som jag hade gjort idag. Jag blir arg på mig själv när jag tänker tillbaka. Jag betedde mig som att det var en helt vanlig semester. Idag skulle jag verkligen betona det där med semester.
1 kommentar:
Babygirl...
Fick en chock när jag gick in här.
Gumman, gumman, gumman... Inte visste jag att det var såhär pass.
Fan.
Du vet när du sa att när din nära i familjen mår dålig, så mår du dåligt.
När du mår dålig, mår jag dåligt.
Vill inte att du ska må såhär, känna såhär.
Om jag bara haft pengar hade jag satt dig på ett plan NU.
Men jag har inga pengar. Jag har ingen tid.
Men håll ut okej. Det kommer att bli bättre. Vi ska resa. Vi ska uppleva. Vi ska leva.
November månad, Sverige, alla jobbar/pluggar som svin. Tror inte att någon hoppar av lycka just nu.
Och inte blir det bättre av att vara i ett liv som inte ser ut som man tänkt sig.
Men du, du har många familjermedlemmar och vänner som älskar dig, stöttar dig genom allt.
Jag är en av dom, och det vet du.
Efter regn kommer solsken.
Som jag sagt innan så känner jag att något kommer att komma vår väg, något positivt, jag vet att du snart kommer bli lyckligare än någonsin. Man måste vara vara tålmodig och öppen för framtiden, för vi vet inte vad som ska komma ske.
Om jag bara kunde slängt lite solsken på dig så hade jag gjort det illa kvickt!!
DU VET VAR JAG ÄR. JAG ÄR ALLTID HÄR FÖR DIG. <3
Skicka en kommentar