Vinden har vänt

Det tar lite tid för mig att skriva det här, för jag håller i trä med ena handen. Jag känner att jag behöver göra det för att våga få ut det jag vill säga, och veta att jag gör vad jag kan för att livet inte ska vända nu. Men vet ni? Jag håller på att hitta ut. Jag har börjat skymta min väg att gå, och vilka jag ska gå den med. Jag har absolut noll koll på vad som väntar mig, men jag vet att när jag väl har kommit fram så kommer jag att veta vem jag är. Jag kommer att ha landat precis som Malin har gjort.
Efter flera dagar av lycka som toppar en skala på 10 så känner jag att jag lever. Jag har känt det förr, men det brukar vara i samband med att jag måste kämpa mig ur någonting. Den här gången är det något helt annat, den raka motsatsen kan man säga. Eller i alla fall att jag kommer att börja kämpa för någonting istället.
Jag har så mycket att berätta om saker som har hänt, människor jag har träffat och det jag har att se fram emot. Egentligen borde jag kunna skriva inlägg efter inlägg i 120 just nu. Fast jag kan bara inte.
Jag är alldeles för glad för att skriva.