Jag ligger inne med öppet fönster och lyssnar på vädret. Ena stunden regnar det, andra skiner det. Alltså, en metafor till livet eller vadå?!
Nu har det spruckit upp igen, och pepp-musiken spelas utifrån någonstans. Kim sitter på msn och gör uppgiften som vi har fått i läxa av Ac. Från ingenstans fick jag ett sånt glädjerus att typ hela min ryggrad hoppar. Det händer verkligen. Vi har hittat en väg ut, och vi ska fucking gå den om bara ett par månader.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar