Jag fortsätter att drömma

Jag känner mig alldeles nykär. Det pirrar i hela kroppen, och det bubblar i magen. Jag ler inombords och jag skrattar så att det märks ordentligt. Jag är trevlig och folk undrar varför jag är på så bra humör.

Nykär, ni vet.

Vill ni veta anledningen? Varsågoda:

Dagens två sms från Malin..:

"Hej min lilla älskling!"

Trampa ner tanterna på Ullared för mig :)

Du. Jag har snackat med päronen.

Dom tycker du + jag = australien. Let's go!!

:) puss"

"... hahaha jag vill verkligen göra det..

har tänkt på det jätte mycket. Kosta vad det kosta vill!

Man lever bara en gång :)

Vi kanske stannar där sen med ;)"

Det där "kosta vad det kosta vill, man lever bara en gång"-snacket peppar som fan.

Jag känner verkligen likadant. Pengar kommer alltid igen. Pengar löser sig alltid på något sätt. Vill man så kan man. Vill man tillräckligt mycket så kan man allt.

Jag känner verkligen i hela mig att det är dags nu. Det är dags att röra på sig. Att ha Malin med sig hade varit det bästa som kan hända. Vi delar nämligen samma livsambitioner när det gäller sånt här. Vi är inte rädda, vi har drömmar och vi uppfyller dom. Vi ser möjligheter.

Vi vill, vi kan och vi ska.

Och jävligt kul ska vi ha på vägen...

Imorgon är det jag som tar tag i mitt liv, på riktigt.