På tal om att tiden springer iväg från oss

Det finns en låt som alltid sätter gråten i halsen hos mig.
Det är Forever young.
Det finns ingen text som kan få mig att vilja lägga mig ner på marken och tänka att jag lika gärna kan ge upp, samtidigt som den peppar mig att ge järnet med mitt liv.
Jag blir i alla fall lika tagen varje gång jag hör den.
Det spelar ingen roll om jag är på en fest, i en bil full av främlingar eller i ipoden någonstans.
Jag påminns om att ta vara på varje dag, för det är en dag som aldrig kommer igen.
Dom människorna jag beundrar mest är dom som har insett det, och vågar leva efter det.

Snart ska jag våga ta steget också. Min största skräck är att gå genom livet, titta tillbaka och inse att jag aldrig gjorde det jag ville, jag nöjde mig som det var. Jag vill leva ett liv som jag kan se tillbaka på och le. Jag vill leva ett liv som är värt att berätta om för barnbarnen. Jag vill att dom ska höra att mormor/farmor gjorde det allra modigaste: hon gjorde drömmarna till verklighet.

So many adventures couldn't happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams swinging out of the blue
We let them come true

Min favoritvers... oooh rysningar