Jag saknar bråket om disken, att bli arg över soporna som aldrig töms. Jag saknar alla filosofiska samtal i köket.
Men mest av allt saknar jag att komma hem till någon som bryr sig, tar sig tid och lyssnar. Någon som ger mig en kram när jag behöver det som mest. Någon som erbjuder mig en plats i sin säng när jag inte vill sova ensam. Någon som ger mig något att göra varje dag. Någon som väcker mig genom att spela gitarr och sjunga mina favoritlåtar.
Jag vill bo med min killbästis igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar