Jag har vaknat var femte minut inatt, av ångest (och antagligen lite ensamhet).
Jag vaknade för en halvtimme sen och var hur pigg som helst. Jag har ju knappt sovit något under hela natten. Tröttheten kommer senare.
Det var inte tröttheten jag ville prata med er om. Jag försöker skämta bort det här inlägget lite, för jag vill inte vara deppig inför er. Men ni ska veta att det är lite sådär.
Ångesten. Stressen. Pressen.
Jag försöker intala mig själv hela tiden att jag har världens helg att se fram emot. Men det hjälper inte. Istället för att längta så känner jag mest hur tungt det är med allt som ska göras. Jag har inte ens en maskeraddräkt på min egna maskerad. Jag var försent ute, och nu är internetshopen med dom billigaste och bästa dräkterna stängd. När jag såg det igår så var det som att jag gick emot en vägg. Det sa stopp. Att en sån skitsak kan rubba min värld. Nej, jag är inte så stabil som jag har fått mig själv att tro.
Jag hade bara velat stänga av allt och alla i några dagar. Istället ska jag ta min rosa älskling ner till tåget nu. Jag vill inte. Jag vill bara verkligen absolut inte.
Som pricken över i:et börjar jag känna mig sjuk också. Just my luck!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar