Boys boys boys

Ikväll kom två underbara killar hem till mig. Jag inser hur ovan jag är vid att folk tar sig tid, ork och pengar till att komma till mig, istället för tvärtom. För jag uppskattar en sån gest otroligt mycket. Att en dag som denna då jag verkligen knappt har orkat gå till tvättstugan och hem igen få höra att det är lugnt, dom kan komma till mig istället.
Jag läste i Calle Schulmans blogg hur olika det är i killgängen vs. tjejgängen. Han hade en teori om att killar bara är ärliga, inte är lika känsliga och gnälliga. Kan dom inte hänga med ut en kväll så är det inte hela världen. Tofflar dom i två år så är dom lika välkomna tillbaka när det har tagit slut. Det är inte mycket som är en big deal i killgäng helt enkelt. Och det är ju tyvärr inte lika enkelt i ett tjejgäng. Jag ska inte vara den som är den, jag kan absolut bli besviken om någon ställer in något och säger nej. Och jag kan vara ärlig och säga att jag blir mer besviken om den personen är en av mina tjejkompisar, än om det skulle vara en kille. Det är knäppt egentligen. Jag ska nog ligga och analysera det här innan jag somnar. Ac, gör det du med and get back to me, haha.

Som vanligt tappade jag nu tråden och det jag egentligen skulle berätta. Jag ville ju bara skriva att jag fick en liten energikick ikväll. Dom är grymma, mina grabbar. Och jag saknar att bo med den ena av dom så in i. Att inte längre veta att hur skit dagen än har varit, så vet jag att jag kommer hem till en bästa vän. Att inte längre få kramar när jag behöver det, eller bara för att vi tycker om varandra. Att inte längre gå in och väcka honom på alla mysiga sätt, och få ett vackert morgonleende. Fan, jag saknar till och med allt tjafs om kvitton och städning.