Såhär firade jag kärleken förra året

Plats: Alicante. En av dom roligaste kvällarna i mitt liv. Att jag blundar är säkert ett tecken på det. Tror att jag blev kär i livet här.

 

GODNATT

 Fatta hur jobbigt det har varit att ta en bild som tröttis. Började gäspa på en bild, och sen kunde jag ju inte sluta eftersom jag tittade på den första bilden hela tiden. Det ligger 7 gäspande bilder på mig i Photo Boothen just nu. Att skriva det här inlägget är en plåga. Eller det beror nog på hur man ser det, för jag älskar egentligen att gäspa. Det är därför jag alltid tar i så att jag nästan spricker. Lite spännande fakta som ni inte visste om mig. Nu ska jag, Carrie och Aidan sova. Klockan står på 8 imorgon, sen har jag en alla hjärtans dag att fira.

Tack för inspirationen

Vaknade och stack iväg till gymmet. Där var jag i två timmar, den sista halvtimmen spenderade jag i omklädningsrummet med en tjej, eller kvinna heter det väl när man är runt 35. Vi började först prata om hur vi tränar för att må bra, och att den snygga kroppen är bonusen (I know, Kimsan). Det ena ledde till det andra och tillslut insåg jag att jag stod och pratade med mig själv, i framtiden:
Dansk, ville bli reseledare och slutade med att hon reste runt världen på andra sätt istället, delar min passion för att åka in och ut med Sverige som bas överhuvudtaget, pratar om sina vänner som hon haft sen dom var 19 på ett så kärleksfullt, fast med glimten i ögat-sätt som jag hoppas att jag kommer göra om mina egna, 15 år från nu. Vi skrattade åt att hon var "koko" och kom överens om att det finns för få "koko-människor" därute. Sen frågade hon mig hur mitt liv har sett ut dom senaste 9 åren: "Svara snabbt, utan att tänka!" sa hon. Där och då insåg vi nog båda två att hon var jag och jag hoppas att jag en dag kommer att vara henne. En insikt jag behövde just idag.

Vad hände?

Igår var en sån dag då jag bara inte ville se han på R åka till Frankrike och sen somna ensam i lilla lägenheten. Så jag ringde mamma och tillslut var jag hemma i hennes säng och somnade som en bebis. Tänk hur det kan skiljas från dag till dag. Ikväll vill jag helst bara dra täcket över mig och vakna imorgon. Fast jag vet att det inte är bra för mig. Därför kommer Fredric snart hit. Han ska få ett stort paket med massa tomtar på, och jag ska få skratta lite.

DU

En fråga jag ofta ställer mig är: Vad hade jag gjort utan dig?

Ikväll dyker dom orden upp fler gånger än någonsin. För du är med mig när det händer. Inte alltid förste man på plats, men du är den första jag vill ringa. För du bryr dig om mig.

Du låter mig väcka dig mitt i natten och bjuda in dig till värsta konversationerna, trots att du egentligen behöver sova. Du lyssnar, lyssnar, lyssnar. Och du lugnar mig när jag är orolig över både det ena och det andra. När jag ältar mina val fram och tillbaka. Du pussar mig över hela ansiktet, ber mig komma och ge dig lite kärlek, ler mot mig. Vet du förresten hur jag ser att du är riktigt glad? Det är när du ler så att en bit av din höger framtand syns. Jag brukar tänka på det ibland och bara bli varm i hela kroppen. Du är så jävla söt.

På tisdag firar vi att vi har försökt i två år. Du borde få den största presenten av alla för att ha klarat av dessa två åren med mig. För det har ju inte varit vilka två år som helst, om vi säger så. Du har varit med när mitt liv höll på att ta slut, och du har varit med när det kom igång som mest. Du har hela tiden funnits där och jobbat bakom kulisserna, i alla lägen. Hur ger man tillbaka liksom?

Herregud, jag vill se världen med dig. Kan vi inte åka snart?

Sömnlösast i stan

Jag har haft alldeles för många såna här nätter den senaste tiden. Vaknar mitt i, hamnar i min avancerade tankeverksamhet och kan inte somna om. Inte förrän någon timme senare då jag tillslut somnar av ren utmattning, och vaknar sen upp "på riktigt" med huvudvärk. Så huvudvärken och jag har varit lika tighta som en, ja ni vet, dom senaste dagarna.
Inatt kan jag inte somna, trots att jag har fint sällskap bredvid mig. Trots att han bjöd mig på den godaste middagen jag nog har ätit tillsammans med honom, och sen gick med mig till Hemmakväll för godis. Trots att han är så varm och har en perfekt del på sin kropp som liksom verkar vara formad efter mitt huvud. Där brukar jag aldrig ha problem med att somna, men så brukar jag inte ha en fredag som denna att vakna upp till heller... I slutet av den kommer jag antingen hoppa av lycka eller skåla för min ångest. Är så rädd för att få "fel" erbjudande. Hellre inget alls, än "fel". Ställer in mig på "fel", ligger nämligen redan och försöker bearbeta och komma över. För på andra sidan hoppas jag att det går bättre för mig. Det måste det göra.
Och det var terapin jag behövde idag. Tack för att ni lyssnade.

En lång kärleksförklaring

Har en riktig sakna Kimsan-period just nu. Tänker tillbaka på den bästa sommaren med all planering inför den stora flytten, hur vi jobbade nätterna igenom och drog till stranden fyra timmar efter vi hade vaknat. Lissabon. Alla skratt, allt snack, allt hon har lärt mig. Hon har för fan lärt mig innebörden i att skratta.
Kim är en av mina riktiga vänner. Jag uppskattar att hon inte lindar in saker, utan går rakt på sak, och är samtidigt den mest optimistiska människan jag känner. Helt enkelt så är hon tjejversionen av en killkompis, och det är väl det ultimata för mig. Det är henne jag vänder mig till när jag får panik. För jag vet att det är hon som säger till mig att jag behöver ACTION och ska go for it till 150%. Jag vet att det är hennes ord jag kommer att sitta med i huvudet när jag tvekar. När någonting går bra är det henne jag vill springa och berätta det för, just för att hon blir så genuint glad för min skull. När någonting går dåligt så är det också Kim som får långa mail mitt i natten, för jag vet att när jag vaknar på morgonen så kommer hon fixa så att mitt hjärta börjar slå volter igen.
Det är inte konstigt att säga att efter min mörka vinter förra året så fann jag ljuset i dig, på riktigt. Det var du som fick mig att skratta igen.

Och nu då?

Tillåt mig att bara dra ner persiennerna, klä av mig och lägga mig under mitt rosa kaos i soffan resten av dagen. Där vill jag ligga ensam och umgås med SATC-tjejerna igen. För på några timmar har mitt liv förändrats. Jag vet inte hur, bara att just idag behöver jag det här. Imorgon är en annan dag, japp.