Jaha... Och nu då?
Det här är nog den första dagen på väldigt, väldigt länge som jag kommer hem från jobbet utan några planer. Jag ska inte träffa någon, jag ska inte någonstans. Jag kan bara ligga här i min säng tills jag somnar, om jag vill.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av det här. Jag vill inte ha en ledig eftermiddag och kväll. Det här är fel måndag. Det är en skitmåndag. Jag vill ha nästa måndag istället.
Jag är ostabil som fan. Jag går från att vara på tipptopp-humör tills något händer, stort som smått (oftast smått) och jag trillar. Det hände nu. Det där med att ligga i min säng tills jag ska sova låter helt plötsligt inte helt fel. Särskilt inte om man ska jobba från klockan 6 till 14.30 imorgon.
Gonatt
26.10.09
"Trött på allt"
Jag har vaknat var femte minut inatt, av ångest (och antagligen lite ensamhet).
Jag vaknade för en halvtimme sen och var hur pigg som helst. Jag har ju knappt sovit något under hela natten. Tröttheten kommer senare.
Det var inte tröttheten jag ville prata med er om. Jag försöker skämta bort det här inlägget lite, för jag vill inte vara deppig inför er. Men ni ska veta att det är lite sådär.
Ångesten. Stressen. Pressen.
Jag försöker intala mig själv hela tiden att jag har världens helg att se fram emot. Men det hjälper inte. Istället för att längta så känner jag mest hur tungt det är med allt som ska göras. Jag har inte ens en maskeraddräkt på min egna maskerad. Jag var försent ute, och nu är internetshopen med dom billigaste och bästa dräkterna stängd. När jag såg det igår så var det som att jag gick emot en vägg. Det sa stopp. Att en sån skitsak kan rubba min värld. Nej, jag är inte så stabil som jag har fått mig själv att tro.
Jag hade bara velat stänga av allt och alla i några dagar. Istället ska jag ta min rosa älskling ner till tåget nu. Jag vill inte. Jag vill bara verkligen absolut inte.
Som pricken över i:et börjar jag känna mig sjuk också. Just my luck!
Jag vaknade för en halvtimme sen och var hur pigg som helst. Jag har ju knappt sovit något under hela natten. Tröttheten kommer senare.
Det var inte tröttheten jag ville prata med er om. Jag försöker skämta bort det här inlägget lite, för jag vill inte vara deppig inför er. Men ni ska veta att det är lite sådär.
Ångesten. Stressen. Pressen.
Jag försöker intala mig själv hela tiden att jag har världens helg att se fram emot. Men det hjälper inte. Istället för att längta så känner jag mest hur tungt det är med allt som ska göras. Jag har inte ens en maskeraddräkt på min egna maskerad. Jag var försent ute, och nu är internetshopen med dom billigaste och bästa dräkterna stängd. När jag såg det igår så var det som att jag gick emot en vägg. Det sa stopp. Att en sån skitsak kan rubba min värld. Nej, jag är inte så stabil som jag har fått mig själv att tro.
Jag hade bara velat stänga av allt och alla i några dagar. Istället ska jag ta min rosa älskling ner till tåget nu. Jag vill inte. Jag vill bara verkligen absolut inte.
Som pricken över i:et börjar jag känna mig sjuk också. Just my luck!
25.10.09
That's what friends are for
Jag vet inte vad jag skulle göra utan mina vänner.
Jag vet inte var jag skulle vara.
Jag vet inte vem jag skulle vara.
Jag vet bara att det är dom, och min familj, som ger mig styrkan att stå på mina fötter.
Mina vänner betyder mer och mer för varje tår, för varje ord, för varje gång vi ses, för varje telefonsamtal och sms, för varje kärleksfull handling, för varje dag som går.
Jag vet inte var jag skulle vara.
Jag vet inte vem jag skulle vara.
Jag vet bara att det är dom, och min familj, som ger mig styrkan att stå på mina fötter.
Mina vänner betyder mer och mer för varje tår, för varje ord, för varje gång vi ses, för varje telefonsamtal och sms, för varje kärleksfull handling, för varje dag som går.
Please don't leave me
Första gången jag insåg vad den låten egentligen betyder för mig så stod jag utanför en bil och kramade en hand som om det vore sista gången. Jag grät mer än jag hade gjort på flera år, och det kändes som att mitt hjärta skulle krossas så fort han lade i ettan och körde iväg.
Sen dess har den kommit varje jävla gång vi skiljs åt.
Jag skojar inte.
Och så var det idag också. Mitt på E65an kommer den.
Pink - Please don't leave me.
När jag körde hem i söndagsmorgonregnet (mitt egna ord, tack så mycket) spelade radion enbart depp-låtar. När jag tänkte överraska mamma med bullar och såg att allt var stängt, så insåg jag att man ställer om den jävla klockan idag. Det slog mig att vi hade kunnat ha en timme till, en heeeel timme. Efter det körde jag hem, kastade mig i sängen. Här tänker jag ligga...
Sen dess har den kommit varje jävla gång vi skiljs åt.
Jag skojar inte.
Och så var det idag också. Mitt på E65an kommer den.
Pink - Please don't leave me.
När jag körde hem i söndagsmorgonregnet (mitt egna ord, tack så mycket) spelade radion enbart depp-låtar. När jag tänkte överraska mamma med bullar och såg att allt var stängt, så insåg jag att man ställer om den jävla klockan idag. Det slog mig att vi hade kunnat ha en timme till, en heeeel timme. Efter det körde jag hem, kastade mig i sängen. Här tänker jag ligga...
23.10.09
And you can see my heart beating
Rihanna - Russian Roulette
Första gången jag hörde den satt jag i en bil och småhånglade... Mums
Första gången jag hörde den satt jag i en bil och småhånglade... Mums
No one on the corner have swagger like us
Ikväll smäller det!
Äntligen har det blivit dags för David Guetta och min gamla kärlek Slagthuset. Att få dansa hela natten på Slagt igen är obeskrivligt. Töntigt kanske, men jag älskar det.
Det var allt jag ville säga. Det och att jag hade den bästa natten på länge. Inte på det sättet ni tror, tyvärr, utan sömnmässigt. Jag tror att det hade att göra med en underbar massage jag fick igår. Jag är fortfarande alldeles, alldeles avslappnad. Malin, you're the best.
Äntligen har det blivit dags för David Guetta och min gamla kärlek Slagthuset. Att få dansa hela natten på Slagt igen är obeskrivligt. Töntigt kanske, men jag älskar det.
Det var allt jag ville säga. Det och att jag hade den bästa natten på länge. Inte på det sättet ni tror, tyvärr, utan sömnmässigt. Jag tror att det hade att göra med en underbar massage jag fick igår. Jag är fortfarande alldeles, alldeles avslappnad. Malin, you're the best.
20.10.09
My comfort
Att ha glömt, eller "glömt", en mobilladdare ledde till en underbar natt och en halv dag.
Jag behöver en del människor i mitt liv mer än andra, det är allt jag har kommit fram till. Jag behöver ha små, eller stora, saker att se fram emot för att ta mig igenom vardagen i det här... ja, ni vet själva. Jag har mina långsiktiga mål, men jag behöver dom kortsiktiga för att ta mig dit. Jag behöver något att längta efter.
Det jag längtar mest efter den kommande tiden är:
Att träffa vänner, bli masserad av Malin, mysa på nätterna, hitta på saker innan och efter jobbet, bara att få sms piggar upp otroligt mycket just nu.
En maxibag med ostbågar, två påsar lakritsnappar, Sourcream&Bearnaise-chips, choklad och B&J-glass finns också där. Ni får alltså ursäkta om jag tappar det i några veckor. Jag behöver tröst i mat ett tag, annars kommer jag att gräva ner mig helt.
Jag behöver en del människor i mitt liv mer än andra, det är allt jag har kommit fram till. Jag behöver ha små, eller stora, saker att se fram emot för att ta mig igenom vardagen i det här... ja, ni vet själva. Jag har mina långsiktiga mål, men jag behöver dom kortsiktiga för att ta mig dit. Jag behöver något att längta efter.
Det jag längtar mest efter den kommande tiden är:
- David Guetta och älskade Slagthuset med tre av mina absolut bästa tjejer genom tiderna.
- My b-day, som enligt planerna blir en lokalfest med dom flesta av mina favoritmänniskor.
- Idag fick jag en ny: AC kommer hem en sväng!!! Jag blev så glad att jag tror att det slår allt annat just nu. Herregud vad jag kommer att sprudla av lycka när dagarna närmar sig. Det kommer att pirra i hela mig. Du är såå välkommen hem, fina fina Ac.
En maxibag med ostbågar, två påsar lakritsnappar, Sourcream&Bearnaise-chips, choklad och B&J-glass finns också där. Ni får alltså ursäkta om jag tappar det i några veckor. Jag behöver tröst i mat ett tag, annars kommer jag att gräva ner mig helt.
18.10.09
Boys boys boys
Ikväll kom två underbara killar hem till mig. Jag inser hur ovan jag är vid att folk tar sig tid, ork och pengar till att komma till mig, istället för tvärtom. För jag uppskattar en sån gest otroligt mycket. Att en dag som denna då jag verkligen knappt har orkat gå till tvättstugan och hem igen få höra att det är lugnt, dom kan komma till mig istället.
Jag läste i Calle Schulmans blogg hur olika det är i killgängen vs. tjejgängen. Han hade en teori om att killar bara är ärliga, inte är lika känsliga och gnälliga. Kan dom inte hänga med ut en kväll så är det inte hela världen. Tofflar dom i två år så är dom lika välkomna tillbaka när det har tagit slut. Det är inte mycket som är en big deal i killgäng helt enkelt. Och det är ju tyvärr inte lika enkelt i ett tjejgäng. Jag ska inte vara den som är den, jag kan absolut bli besviken om någon ställer in något och säger nej. Och jag kan vara ärlig och säga att jag blir mer besviken om den personen är en av mina tjejkompisar, än om det skulle vara en kille. Det är knäppt egentligen. Jag ska nog ligga och analysera det här innan jag somnar. Ac, gör det du med and get back to me, haha.
Som vanligt tappade jag nu tråden och det jag egentligen skulle berätta. Jag ville ju bara skriva att jag fick en liten energikick ikväll. Dom är grymma, mina grabbar. Och jag saknar att bo med den ena av dom så in i. Att inte längre veta att hur skit dagen än har varit, så vet jag att jag kommer hem till en bästa vän. Att inte längre få kramar när jag behöver det, eller bara för att vi tycker om varandra. Att inte längre gå in och väcka honom på alla mysiga sätt, och få ett vackert morgonleende. Fan, jag saknar till och med allt tjafs om kvitton och städning.
Jag läste i Calle Schulmans blogg hur olika det är i killgängen vs. tjejgängen. Han hade en teori om att killar bara är ärliga, inte är lika känsliga och gnälliga. Kan dom inte hänga med ut en kväll så är det inte hela världen. Tofflar dom i två år så är dom lika välkomna tillbaka när det har tagit slut. Det är inte mycket som är en big deal i killgäng helt enkelt. Och det är ju tyvärr inte lika enkelt i ett tjejgäng. Jag ska inte vara den som är den, jag kan absolut bli besviken om någon ställer in något och säger nej. Och jag kan vara ärlig och säga att jag blir mer besviken om den personen är en av mina tjejkompisar, än om det skulle vara en kille. Det är knäppt egentligen. Jag ska nog ligga och analysera det här innan jag somnar. Ac, gör det du med and get back to me, haha.
Som vanligt tappade jag nu tråden och det jag egentligen skulle berätta. Jag ville ju bara skriva att jag fick en liten energikick ikväll. Dom är grymma, mina grabbar. Och jag saknar att bo med den ena av dom så in i. Att inte längre veta att hur skit dagen än har varit, så vet jag att jag kommer hem till en bästa vän. Att inte längre få kramar när jag behöver det, eller bara för att vi tycker om varandra. Att inte längre gå in och väcka honom på alla mysiga sätt, och få ett vackert morgonleende. Fan, jag saknar till och med allt tjafs om kvitton och städning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
