Och jag ler på alla bilder

Nuförtiden när jag lyssnar på Melissa Horn så kommer jag alltid att koppla henne till en söndag för några veckor sen. För mig var den där kvällen det sista jag fick smaka av sommaren. Det var även dagen efter alla avsked i en stad som lös av festival, och det var "sista kvällen i Sverige" (med allt vad det innebar). På scenen stod hon och sjöng om kärlek. Mitt i ett folkhav stod vi och kände den. Han höll armarna om mig och jag kände oss starkare än någonsin. Mixen av vad som hade hänt och skulle hända och hände just där var otrolig. Vilken explosion! Den resterande veckan i bilen fortsatte i samma spår. För varje mil kändes det mer rätt än någonsin. Efter resans slut hade jag blivit så säker. Veckan efter det där somnar jag bredvid honom när han sitter med ett ton arbete i knät. Mitt i allt vaknar jag till av att han har rest sig för att lägga en filt över mig. Där låg jag och fick tillbaka sömnen som varit förlorad så länge. Timmar senare vaknade jag upp och såg klart.