As long as the wrong feels right

Hej, från en helt förstörd tjej. Kroppen sade ifrån igår, på alla sätt. Igår kom samma varningssignaler som i höstas. Skillnaden är att den här gången lyssnade jag. Därför tog Kimsan sitt pick och vovve och flyttade in en natt. Vi sov ingenting igen, men vi åt vitlöksbröd och planerade till typ 2.30. Två timmar senare ringde klockan för jobb... igen. Det är skrämmande att jag gick dit med tankarna att "det här blir ju lätt som en plätt eftersom det bara handlar om 5,5 timmar". Det blev det visserligen, men att bara stå upp på benen är egentligen en match just nu. Varför kommer allting alltid på en och samma gång? För några dagar sen skrev jag att jag inte kunde relatera till "Love the way you lie". Tänk vad mycket som kan ändras på bara några dagar. Nu har den blivit nr.1 på soundtracket om mitt liv.

Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano