2.7.10

Kära livet.

Jag vill bara berätta för dig att du rockar. Du är min bästa vän och jag ska aldrig skada dig igen. Tar du hand om mig så tar jag hand om dig 20 gånger tillbaka. Fortsätt som du gör nu så ska du se att du kommer att bli behandlad precis så som du förtjänar. Men du, lova mig att du ger mig lite smällar också. Jag kommer inte klara av att gå runt på högre moln än så här alldeles för länge. Jag vill känna att du finns där på alla sätt. Du måste påminna mig om hur bra jag har det, låt mig absolut inte börja ta det för givet. Så var inte rädd för att komma med dåliga dagar till mig. Tänk snarare att jag behöver dom för att få känna mig mänsklig. Just nu känner jag mig onormal som går och ler när toalettpappret tar slut och jag måste springa till affären trots att jag har kört slut på hela min kropp (och psyke) efter att ha ersatt min sömn med arbete. Du har gett mig så mycket perspektiv den senaste tiden och jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig för det. Men fortsätt, bara gör det. Låt mig lära mig nya saker varje dag. Du hittar ingen som uppskattar det mer än jag. Wow, så avslutar vi det fint med ett rim där.

Puss och kram, ses på stan // Josephine.
(Om du inte vet vem det är så bifogar jag en bild...)

Inga kommentarer: