Gonatt min(a) skatt(er)

Efter en fullspäckad dag, kväll och natt med fina, fina människor så kan jag nog säga att jag är lite slut i rutan nu. Och mätt. Har blivit bjuden på mumsig pasta, delat sista påsen med jamónchips och sett på hur man gör kladdkaka i Lissabon. Vissa dagar är bara bättre än andra, och imorgon kommer en till. Jajaja.

Jättemeningslösa bilder. Tog dom för att jag skulle kunna skriva:
"Vid den här tiden imorgon kommer det att ligga ett skitsnyggt huvud på den där ensamma kudden bredvid mig."

"We only lose things because it make us strong"

Dricker kaffe, pillar mig i håret, snurrar min lugg och så. Lyssnar på Fredrics nya album och väntar ut tiden en halvtimme. Inser hur mycket jag älskar texter varje gång jag hör en ny låt. Jag lever lite för det där. Att sätta ord på känslor, upplevelser och livet. Får rysningar så fort en låt eller ett stycke text innehåller meningar som jag känner igen mig i. För mig och mitt djup är det inte många som förstår. Beundrar därför människor som lyckas. Människor som Lupe Fiasco och människor som finns i min inkorg (♥).

I'mma keep it cool, and I'mma do me
It is what it is and that's how it's gon' be
Until I get there
Until I get there
And yeah I got flaws, I know I'm not perfect
But all the ups and downs, will soon be worth it
When I get there

Dagens (packnings)outfit

Hans tröja ♥

Godmorgon tisdag

 

Jaha. Då var den här. Den "sista" morgonen som han åker iväg till jobbet och jag ligger kvar i en varm säng. Det var lite speciellt den här gången. Rutinerna fanns inte där, och vi gjorde saker som vi inte brukar göra istället för att dricka kaffe och säga "Kör försiktigt" innan jag stänger dörren. Det var helt klart den bästa hejdå-morgonen på länge, som världens bonus efter den här helgen. Jag svävar på moln, kan omöjligt somna om nu. På med nyhetsmorgon, koka thé, äta ägg och sen kör det igång. Bara för att jag tycker om att vara annorlunda så ska jag dra fram resväskan och börja packa inför sommaren.

Det är nu det gäller

Spanien ringde och tyckte visst om mig. Nästa måndag landar jag i SOLEN på Lanzarote. Alltså är det nu jag ska göra världens bästa vecka i Sverige. Jag börjar bra med att hänga med mannen upp i Skåne för att leka med bilar eller nåt. Det är kul:

Fast jag är inte så ledsen egentligen. Det är mest på skoj. Jag har faktiskt längtat efter den här dagen sen i lördags. För vi köpte en god yoggi just för dessa milen:

Nej ni, nu ska vi fortsätta vår lilla Skånerunda. Först tar han med mig till Gottegrisen, eller oj, Gotteboet heter det visst. En av Sveriges största godisbutiker. Bästa veckan har härmed börjat.

Charles Bukowski

"Some people never go crazy.

What truly horrible lives they must lead."

Aaaaah, svenskar...

Jag väntar på att Spanien ska ringa (det var ju ett tag sen sist nu va), och istället för att sitta instängd på 30 kvadrat så gav jag mig själv en liten uppgift. Ut skulle jag, ut ut uuuuut! Jag gick runt i stan och bara log mot alla människor jag mötte. Jag älskar verkligen att göra sånt här, för det slutar alltid med att jag skrattar åt hela situationen. För av alla jag mötte så fick jag två vanliga reaktioner där den ena innebar att människorna såklart undvek mig med blicken när vi möttes. Det verkar vara mångas första reaktion. En människa ler, nej fy fan det vågar vi inte ge oss in i - vänd huvudet och låtsas som att du inte såg leendet som kom emot dig. Den andra vanliga reaktionen är att folk faktiskt verkar ta illa upp. För mitt leende bemöts av en surpuppa som spänner ögonen i mig, vilket gör att jag såklart ler ännu mer och personen kommer gå förbi mig och vara så förbannad över att någon i det här landet faktiskt är glad - och vågar visa det.
Några få gav mig reaktionen jag var ute efter, ett leende tillbaka. Någon blev så himla lycklig att han (ja, det brukar vara gamla gubbar) stannade upp och avfyrade ett så vackert, tandlöst leende och jag såg verkligen i hans ögon att han levde och var glad över det. Egentligen borde vi alla gå runt och le över det faktum att vi faktiskt lever. Här och nu ska jag stoppa undan mina "hittepå-bekymmer" och stå stadigt för livet. Jag vägrar bli en av er som är så elaka mot både er själva och mot resten av världen genom att gå igenom dagarna och hitta problem/fel/misstag/saker som gör att ni inte klarar av att bemöta ett leende/whatever. Från och med nu ska jag leva upp till mitt motto och verkligen WALK ON SUNSHINE!

Vill redan ha tillbaka dig

Okej, idag är det jobbigt. Just nu är det riktigt tungt.
Idag ville jag inte riktigt pussas hejdå, idag ville jag ha honom kvar i min säng. Somna om tillsammans, vakna och mysa sönder frukosten.
Idag kan jag bara bli så trött på icke 9-5 jobbande, att inte veta att han kommer tillbaka när dagen är slut.
Nej nej, här väntar vi i dagar, ibland veckor innan nästa puss. Längtar till den dagen då det där är över. När vi börjar få en normal vardag där det faktiskt är något sällsynt att inte sova tillsammans.
Faktiskt, det gör jag. Lite i alla fall.