Godmorgon onsdag

Klockan är halv 7. Jag vaknar av en dröm, faktiskt av mig själv i en dröm. I drömmen hör jag mig själv säga till mig själv att hoho, det är ju det här jag vill göra! Hur galet är inte det?
Nu ska jag läsa min bok om självkänsla tills jag somnar igen. Igårkväll somnade jag med den i handen. Det måste vara det näst skönaste sättet att somna på. För skönast är när en lillasyster ligger bredvid och vi pratar tills det helt plötsligt är morgon igen, vi vaknar och vi inser att vi somnade någonstans mitt i allt snack. Typ så.

GRATTIS

Idag fyller mina "första gången jag har fått rosor av dig-rosor" en vecka. Det firar jag med att ta hit lillasyster på pyjamasparty. Vi ska äta jamónchips, tortellini med pesto och ha SATC-maraton. Det har jag bestämt, för det vet jag att hon tycker om. Sen ska vi dela bekymmer, prata om killar och skratta lite. Det är sånt vi gör.

Älskar söndagar

Jag äter frukost i lugn och ro. Kollar igenom alla deltagarna från BB. Igår hann jag inte längre än till killen med den fulaste versionen av en PH-frilla som jag nånsin har sett (seriöst så ser det ut som att han blev rädd för saxen när halva håret redan hade blivit klippt) skulle in, för sen var det dags att sätta sig i en bil. Istället för att se fortsättningen på det bästa programmet jag vet satt jag lutad mot en axel, påväg i mörkret. När vi stannade bilen och var hemma fick jag en känsla av att vara... hemma.
Jag stoppar där, för min vecka ska bli bra. Därför tänker jag börja den med att leva lite på känslan från igårkväll. Ska tänka på den i varje tugga jag tar av min äggmacka.

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Vad gör man en fredagkväll som 22-åring?
Funderar på sin framtid (ja Ricky, jag vet att jag har en paus från det fram till söndag, men du känner mig...) och gör olika tester för att försöka klura ut den lite. Alla ger mig samma resultat:

Du Blev Humanistiska Hugo (*fnissar*):
Du är en underbar pedagog och brinner för att lära ut dina kunskaper och erfarenheter till andra. Kanske har du ledaregenskaper och ser potential i andra samt kan leda andra i sitt arbete. Du förstår dig på psykologins vikt samt har en pedagogisk och diplomatisk framtoning som gör att andra lyssnar när du talar. Människor intresserar dig. Yrken kan vara lärare, pedagog, psykolog, coach eller beteendevetare. 

YIPPIIIIIIIIIEEEE! Jag ska jobba med hjärnor! :D :D :D :D

Låt mig

High five för att sova i fyra timmar och vakna av ett riktigt gött chokladsug. Tydligen kunde jag inte släppa tanken (inte ens i sömnen) på att jag igårkväll hade rört ihop en supergod och supernyttig chokladmousse. Eller ja, det skulle vara det, men bäst som jag är i köket så fick jag ihop en smarrig chokladsås istället. Och jag skiter väl i konsistensen, choklad som choklad. 7 på morgonen eller klockan nio ikväll. Det är inte så jävla noga just nu.

Precis vad jag behöver

Jag älskar att min lillasyster kommer att påminna mig från och med igår och genom resten av livet:

What do you think, baby

På gudieskolan sa Stefanie till mig:
"Du är precis som mig, du är en tänkare"

Jag har alltid tagit det som en komplimang, och jag gjorde det verkligen då. Att vara en tänkare har gett mig bäst betyg i skolan, gett mig speciella relationer till likasinnade vänner i mitt liv (som Stefanie, exempelvis), gett mig intressanta diskussioner med dessa vänner, gjort mig lite respektingivande och fått folk att berömma och se upp till mig, det har gjort mamma och pappa stolta många gånger.
Att vara en tänkare har även gett mig x antal sömnlösa nätter, för mycket krav i relationer, en depression, ångest, en rejäl dos press och osäkerhet på vad jag ska göra. Som tur är har jag haft en lång period av det positiva däruppe. Tills jag fick mitt första bakslag. Sen dess har det negativa stått starkare än på länge. Och nu vill jag ge allt för att inte vara en tänkare som ligger ensam i sin säng (för att hon har "kastat ut" en av människorna som betyder mest, men som på grund av det kan ställa flest krav i hennes lilla hjärna och tillslut orsaka en explosion) och undrar, oroar sig, får panik över småsaker och upplever att behöva sätta sig i en bil som ett krav, typ. Just nu vill jag bara förbjuda min hjärna från att säga någonting till mig, och istället bara köra på. Vill bara kasta mina regler och principer långt åt helvete. Men hur fan gör man det?