BÄSTA ONSDAGEN

För jag har lekt med bra människor hela dagen. Eller, jag sov halva och resten spenderade jag hos Killbästis. Jag lyckades bli lite full och planera fester framöver. Imorgon åker vi till Köpenhamn, dubbeldejtar och äter brända mandlar. Omringad av dessa människorna så känner jag kärlek i Sverige, annars - ÖRK. 
Att ha tjock spaghetti med gorgonzola på g bidrar lite till mys-känslorna. Jag vet inte vad jag skriver här längre. Orkar inte ens bry mig om att börja meningarna bra och korrekt, eller att ens ha radbrytningar. Sånt där är inte viktigt för mig förrän jag har klurat ut mitt liv lite. Januari är fullspäckat, men sen då? Jag har absolut INGENTING från 1 februari och framåt. Ni förstår att det här är fruktansvärt - bra och dåligt. Vet inte någonting. Var jag ska ta vägen, med vem, hur... Jag kanske bara skaffar barn och tar mitt pick och pack långt härifrån.

JAPP.

Älskar just nu

Jag kom hem från tomtens verkstad för ungefär en timme sen. Inatt har jag spenderat all min vakna tid åt att tänka, lyssna på mig själv och njuta av världens bästa musik. Det här var första gången på evigheter, månader, som jag fick göra det här. Fast mest satt jag och saknade Kim och Bea. För när jag lägger den här delen av dygnet på det stället så är det ju faktiskt dom två som upptar 88% av mina tankar. Sommaren 2010 kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Det är sjukt att livet vi levde då har satt dessa spåren i mig. Jag älskar det. Hur jag och Kim jobbade för att komma bort. Mina promenader hem i sommar-morgonen tillsammans med Bea. Alla rekord i mängder godis som vi slog dagligen. Det där och allt det andra kommer att vara mina sista minnen från något som har varit "mitt liv" i 5 år.

Min slutpoäng med det här inlägget är att det inte finns mycket som slår just det här som jag upplever just nu. Kvällen och natten är över. Jag har kommit hem och ätit mig tillfredsställd. Nu väntar sängen på mig. Och idag är det extra bra, för just idag är den redan uppvärmd.

Människor

Den bästa fyrkanten i världen

Kärlek på en torsdag

Jag och min baby har bakat lussekatter hela natten. Han kör på mandelmassa och jag är lite mer normal. Nu ska vi lägga oss i sängen för att äta upp varenda en och dricka flera liter mjölk. På tvn visas alla serier som vi har missat under tiden som jag har varit borta. 
Min torsdagskväll kunde inte ha varit bättre.

Okej..

Var är alla danskar som larmar i korridorerna?
Var är alla knackningarna på dörren som betyder att det är dags för Texas?
Var är min roomie som älskar att sova i mörker? Som lämnade lappar till mig när hon stack iväg på äventyr? Som brukade låta lampan vara tänd inne på toaletten så att jag skulle se någonting när jag kom hem senare än henne om nätterna? Som delade julkalender med mig?
Varför knackar det aldrig på dörren klockan 8 på morgonen? Och varför står inte Stefanie och Trang utanför?
Varför ligger inte rum 1436 i närheten där vi njuter av solen på balkongen och två pluppar?
Varför kan jag inte gå till grannarna, knacka på och se en Ida som öppnar i trosor och en Malin som pratar sönder dagarna med sin underbara kristianstads-dialekt?
Varför ligger det inte en insmugglad Sangria i papperskorgen som vi har lekt "jag har aldrig" med kvällen innan?
Var är alla känslor av att dygnet borde ha fler timmar?
Var är alla suckar när vi inser att vi måste plugga efter en skoldag på 12-14 timmar?
Var är alla avbryt under lektionerna då instruktörerna satte igång partymusik och bad oss gå crazy på stolarna?
VAR ÄR DESERT WALK och STAMP?
Var är alla som också kan dom simpla, men oslagbara, dansstegen till Everytime we touch?
Var är min pizza med pasta, tortellini med fiskpinnar? VAR ÄR MIN BUFFÉ?!
Var är dom där känslorna av att man somnar och vet att under dagen har jag gjort ännu en sak som jag aldrig trodde att jag skulle göra/klara av?
Var är min månad i Lloret de Mar?
Och hur fan kom jag tillbaka hit?

(L)

Vi går upp för att äta samma frukost som vi har ätit varje morgon i tre veckor. Mätta i magen går vi upp till våra rum och får igång internet. Stefanie ligger och nynnar på julsånger. Trang sussar sött för att vakna upp med ett leende och sjunga "Desert Walk". Vi går ut på balkongen för att få solen rakt i ansiktet. Ryktet säger att det kan ta sig upp till 21 grader idag. Det är annat jämfört med dom 9 graderna vi har stått ut med annars (i sommarkläder, alla packade ju för värme). Jag ska iväg på möte. Efter det ska hela gänget mötas i stan. GODMORGON FRÅN SPANIEEEEEEN!

(en miljonhundratjugotusentvå bilder kommer när jag är hemma igen. Här är internet alldeles för segt, och jag upplever hellre än att sitta här)

Livet i Lloret de Mar

Idag är vi lediga för första gången sen vi kom hit. Lediga tolkar vi som att schemat är fritt från lektioner, men jag har fortfarande två gruppmöten att gå till och en utflyktsexamen att skriva. Det är ju det fina med att leva såhär. Att jag har dom sakerna att göra på "min lediga dag" har kommit att bli ett ryck på axlarna. Vad är det jämfört med att knappt ha tid att andas, äta, sova, säga hej för att vi har två examen på en dag, får ett grupparbete i sista minuten som ska vara färdigt till dagen efter, och verkligen måste hinna ut och dansa på Texas?
Vi har gått in i vår sista (och mest intensiva, roliga, bästa) vecka, och det firade vi med att gå all in igår. Jag älskar att vara här mer och mer för varje dag. Människorna är dom bästa jag har träffat på ett och samma ställe. Inte fan vill jag hem om en vecka.
Nej nej neeeeej tack.