Okej..

Var är alla danskar som larmar i korridorerna?
Var är alla knackningarna på dörren som betyder att det är dags för Texas?
Var är min roomie som älskar att sova i mörker? Som lämnade lappar till mig när hon stack iväg på äventyr? Som brukade låta lampan vara tänd inne på toaletten så att jag skulle se någonting när jag kom hem senare än henne om nätterna? Som delade julkalender med mig?
Varför knackar det aldrig på dörren klockan 8 på morgonen? Och varför står inte Stefanie och Trang utanför?
Varför ligger inte rum 1436 i närheten där vi njuter av solen på balkongen och två pluppar?
Varför kan jag inte gå till grannarna, knacka på och se en Ida som öppnar i trosor och en Malin som pratar sönder dagarna med sin underbara kristianstads-dialekt?
Varför ligger det inte en insmugglad Sangria i papperskorgen som vi har lekt "jag har aldrig" med kvällen innan?
Var är alla känslor av att dygnet borde ha fler timmar?
Var är alla suckar när vi inser att vi måste plugga efter en skoldag på 12-14 timmar?
Var är alla avbryt under lektionerna då instruktörerna satte igång partymusik och bad oss gå crazy på stolarna?
VAR ÄR DESERT WALK och STAMP?
Var är alla som också kan dom simpla, men oslagbara, dansstegen till Everytime we touch?
Var är min pizza med pasta, tortellini med fiskpinnar? VAR ÄR MIN BUFFÉ?!
Var är dom där känslorna av att man somnar och vet att under dagen har jag gjort ännu en sak som jag aldrig trodde att jag skulle göra/klara av?
Var är min månad i Lloret de Mar?
Och hur fan kom jag tillbaka hit?