11.11.10
10.11.10
Ord som får mig att framstå som patetisk, men som måste ut för att undvika en explosion
Är det ingen som har tänkt på hur mitt år har sett ut? Är det någon som har tagit sig ur sitt eget och tänkt på hur många månader av 12 som jag har spenderat utanför vårt land? Hur mycket av resten av tiden som jag har lagt på att planera nya sätt att ta mig härifrån? Åh, vad jag myser av tanken på att ett nytt sätt är här. Igen. Jag myser mer och mer inför varje avfärd. Vet ni varför? För att varenda gång jag kommer "hem" till Sverige känner jag mig mer och mer borta.
Människorna här får mig att tröttna så snabbt på att vara kvar. Jag älskar Sverige, men inser snabbt att det inte är den rätta Josephine här. Inte fullt ut i alla fall. Inte den Josephine som dansar på gatorna, går fram till främlingar för att prata om vädret, är sugen på livet och att bara skratta. Därför är jag glad över mitt nästa steg. Söndag, dagen då livet som jag vill lära känna börjar. Dagen då jag ska iväg på något som jag har drömt om sen jag var 12 år. Det var den dagen som jag började plugga spanska för när jag knappt var tonåring. Det är den dagen jag har haft ångest för varje gång den har kommit och gått under åren. Det vet inte många av er, men jag har haft stenkoll på den här utbildningen sen flera år tillbaka och mått dåligt varje gång ett nytt gäng har åkt iväg på min dröm. Nu är jag där själv. Och många av er har inte ens en centimeters aning om hur mycket det betyder för mig. Ni borde veta att om jag inte hade gjort det här så hade jag skaffat barn. Det är det bästa sättet jag hittar för att göra ett försök till en liknelse. Det är helt enkelt det absolut största som kommer att hända mig, innan jag ens har åkt iväg.
Människorna här får mig att tröttna så snabbt på att vara kvar. Jag älskar Sverige, men inser snabbt att det inte är den rätta Josephine här. Inte fullt ut i alla fall. Inte den Josephine som dansar på gatorna, går fram till främlingar för att prata om vädret, är sugen på livet och att bara skratta. Därför är jag glad över mitt nästa steg. Söndag, dagen då livet som jag vill lära känna börjar. Dagen då jag ska iväg på något som jag har drömt om sen jag var 12 år. Det var den dagen som jag började plugga spanska för när jag knappt var tonåring. Det är den dagen jag har haft ångest för varje gång den har kommit och gått under åren. Det vet inte många av er, men jag har haft stenkoll på den här utbildningen sen flera år tillbaka och mått dåligt varje gång ett nytt gäng har åkt iväg på min dröm. Nu är jag där själv. Och många av er har inte ens en centimeters aning om hur mycket det betyder för mig. Ni borde veta att om jag inte hade gjort det här så hade jag skaffat barn. Det är det bästa sättet jag hittar för att göra ett försök till en liknelse. Det är helt enkelt det absolut största som kommer att hända mig, innan jag ens har åkt iväg.
Det var tider det
Det finns så mycket i mig som vill komma ut, men jag hittar inget bra sätt att få ut det på. Jag snackar inte om äckliga saker, här snackas det bara om ord. Fina ord, dumma ord, tomma ord, uppgivna ord, glada ord, arga ord, jättebesvikna ord, meningslösa ord, ord, ord, ord. På tal om ord så kommer det en länk lastad med några stycken här: LALALA. Det här är första gången jag går ut "offentligt" med den största bekräftelsen jag någonsin har fått. Aaah, vad det inte går att undvika att drömma sig bort till tiden då jag var Sorans stalker, levde i mitt rosa rum med Killbästis i Lund och hade en passionerad av och på-relation med en kille som kallades "på andra sidan havet". Vilka förändringar livet har att bjuda på alltså!
9.11.10
Vad håller jag på med?
Jag kollar på heta nakenscener med Ashton Kutcher hemma hos Malin. Vi testar årets vinterchoklad från Marabou och blir besvikna. Det gick bättre med Salt&Vinäger-chipsen. Jag myser med mamma och skrattar åt jättebarnsliga skämt. Vi diskuterar var gränsen egentligen går för skämt och kommer fram till att vår lilla försvarsmekanism inte alltid uppskattas. Jag leker mff:are och firar med champagne och bästa vänner hela natten lång. Fredric studsar och kommer med bakismat kvällen efter. Som varje gång vi ses försöker vi få upp honom i brygga, men det verkar inte som att armarna är så sugna. Ricky och jag håller nästan på att mysa sönder oss till "Lite sällskap". Han tvingar upp mig kl.7 för att gymma för första gången på veckor (tror jag). Resten av tisdagen spenderas med Sara. Lunch, middag och en fin tjejkväll på det.
Imorgon är det kanske dags att ta tag i min månad i Spanien?
H J Ä L P?
Imorgon är det kanske dags att ta tag i min månad i Spanien?
H J Ä L P?
Ett av Fredrics tappra försök upp i brygga.
4.11.10
JUST DANCE
Jag sitter i träningskläder och älskar livet. Det är min nya grej. Eller gör om det till plural förresten; grejer. Att gå runt i träningskläder hela dagarna ska förhoppningsvis motivera mig så pass att jag springer till gymmet och får tillbaka min drömkropp (för ja, det är en drömkropp när jag har gjort min läxa).
Den andra grejen: Att älska livet är relativt nytt för mig. Men hur kan jag låta bli? Bitarna faller på plats. Det firar jag med att först äta födelsedagschoklad och sen röra mig mot spegeln för att shakea bort det framför den. Hade kunnat offra mina nya N.E.R.D.-skivor för att ha Kim här som min danspartner (skojar, Fredric!).
Den andra grejen: Att älska livet är relativt nytt för mig. Men hur kan jag låta bli? Bitarna faller på plats. Det firar jag med att först äta födelsedagschoklad och sen röra mig mot spegeln för att shakea bort det framför den. Hade kunnat offra mina nya N.E.R.D.-skivor för att ha Kim här som min danspartner (skojar, Fredric!).
Plötsligt i Malmö...
I den mest händelserika och roliga filmen genom Photo Booths historia avslöjas det vad Fredric gav mig i födelsedagspresent.
Jag kan faktiskt garantera er snusk också. Håll i er!
Jag kan faktiskt garantera er snusk också. Håll i er!
3.11.10
♥ 3.13
Dom gör det igen, och jag säger det den här gången också: TEXTEN. Rysningar är förnamnet. Inga ord är efternamnet.
Det råder kaos här
Min kropp, hjärna, hjärta, hela mitt liv är ute på havet och försöker rida ut en känslostorm. Om 11 dagar händer något som kommer att förändra hela mig och mitt liv. Jag är glad, nervös, nedstämd, nojig, orolig, förväntansfull, rädd, osäker, säker, känslig, lycklig, tankspridd, orkeslös och samtidigt full av energi... Jag måste plugga på både min danska och min engelska, gärna spanskan också. Allt för att vara så förberedd som jag bara kan. Tycker inte om känslan av att kasta mig ut utan att veta att jag har gjort mitt bästa för att få med mig några livlinor (vilket är lite ironiskt med tanke på att det var just det jag gjorde för att hamna i det här). Börjar ni förstå? Som pricken över i:et har N.E.R.D. släppt sitt album. Igår satt jag i en bil och mös mig igenom det med precis rätt sällskap. Det är sexigt. Albumet alltså. Sällskapet är det inte fel på heller för den delen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


