Jag har låst in mig på toaletten med SATC. Vad ska jag annars göra? I tre dagar är det ändå här jag har spenderat tre och en halv fjärdedelar av min tid. Tro nu inget, jag är bara väääldigt kissinödig. Men det är nyttigt. För just nu koncentrerar jag mig bara på mina fysiska problem och det är riktigt skönt. Omväxling förnöjer liksom. Ja, alltså, jag har verkligen inte så mycket att berätta. Jag känner bara lite ensamhet här på toalettstolen (jag har kläder på mig, så äcklig är jag inte hehe).
Och så skrevs det ännu ett inlägg utan bilder. Försök hitta en lämplig till det här liksom! HAH. Okej, nu ska nog den här tjejen försöka chilla ner lite. Att vara arbetslös på 30 kvadrat är inget jag rekommenderar. Man blir knäpp i huvudet.
Ps. Det finns ingen tjej som är så löjlig som Carrie. Min totala motsats och någon som jag aldrig vill bli. Kändes viktigt att berätta det.
7.9.10
Idag räcker jag finger till livet
För det gör ändå detsamma tillbaka till mig...
Kan jag beställa tid hos någon som har lust att lyssna när jag öser ur mig frågor? Är det någon som är intresserad av att höra mig berätta allt som rör sig i mitt huvud? Jag har ord, färdiga meningar, FRÅGOR, för- och nackdelar, konsekvenser, "om jag tänker ett steg längre fram" och en hel del babbel som flyger runt som en enda nöjespark. Fast det roliga börjar ta slut nu, parken stänger. Det tar på alla mina krafter att inte veta. Att ena timmen vara hundraprocentigt säker, för att tänka efter om en viss sak och känna lika många procent av osäkerhet timmen efter. Snart ger jag makten till någon annan. Sen nickar jag bara och lyder mig in i ett nytt liv.
Kan jag beställa tid hos någon som har lust att lyssna när jag öser ur mig frågor? Är det någon som är intresserad av att höra mig berätta allt som rör sig i mitt huvud? Jag har ord, färdiga meningar, FRÅGOR, för- och nackdelar, konsekvenser, "om jag tänker ett steg längre fram" och en hel del babbel som flyger runt som en enda nöjespark. Fast det roliga börjar ta slut nu, parken stänger. Det tar på alla mina krafter att inte veta. Att ena timmen vara hundraprocentigt säker, för att tänka efter om en viss sak och känna lika många procent av osäkerhet timmen efter. Snart ger jag makten till någon annan. Sen nickar jag bara och lyder mig in i ett nytt liv.
6.9.10
Och jag ler på alla bilder
Nuförtiden när jag lyssnar på Melissa Horn så kommer jag alltid att koppla henne till en söndag för några veckor sen. För mig var den där kvällen det sista jag fick smaka av sommaren. Det var även dagen efter alla avsked i en stad som lös av festival, och det var "sista kvällen i Sverige" (med allt vad det innebar). På scenen stod hon och sjöng om kärlek. Mitt i ett folkhav stod vi och kände den. Han höll armarna om mig och jag kände oss starkare än någonsin. Mixen av vad som hade hänt och skulle hända och hände just där var otrolig. Vilken explosion! Den resterande veckan i bilen fortsatte i samma spår. För varje mil kändes det mer rätt än någonsin. Efter resans slut hade jag blivit så säker. Veckan efter det där somnar jag bredvid honom när han sitter med ett ton arbete i knät. Mitt i allt vaknar jag till av att han har rest sig för att lägga en filt över mig. Där låg jag och fick tillbaka sömnen som varit förlorad så länge. Timmar senare vaknade jag upp och såg klart.
Sjunga fritt. Känna fritt. Älska fritt. Falla fritt.
Melissa Horn, i alla lägen. Hon hittar orden jag inte lyckas med. Här ger jag er mina tankar, genom den bästa textskrivaren som finns.
Oops I did it again
VRROOM sa det, och så körde bilen tillbaka igen.
Vad gör vi nu då? Reder ut miljoner tankar och försöker göra svar av alla frågor. Vad vill jag göra? Varför? Vad händer om jag gör det? Hur ska jag göra? När?
På något sätt finner jag en otroligt spänning i det här. Jag är F R I att göra precis vad jag vill för första gången i mitt liv. Och för första gången i mitt liv så ska det bli riktigt intressant att se var jag är om en viss tid, om bara ett halvår. För första gången i mitt liv så kan jag verkligen inte se spår åt något håll. Jag kan inte förutse någonting, jag har ingen aning. Det enda jag vet är att jag aldrig mer ska se bakåt. Nu är det enbart nya erfarenheter, nya ansikten, nya platser, nytt nytt nytt som gäller. Jag tänker bara köra på, sen får vi se var jag hamnar. HÄNG MED!
Vad gör vi nu då? Reder ut miljoner tankar och försöker göra svar av alla frågor. Vad vill jag göra? Varför? Vad händer om jag gör det? Hur ska jag göra? När?
På något sätt finner jag en otroligt spänning i det här. Jag är F R I att göra precis vad jag vill för första gången i mitt liv. Och för första gången i mitt liv så ska det bli riktigt intressant att se var jag är om en viss tid, om bara ett halvår. För första gången i mitt liv så kan jag verkligen inte se spår åt något håll. Jag kan inte förutse någonting, jag har ingen aning. Det enda jag vet är att jag aldrig mer ska se bakåt. Nu är det enbart nya erfarenheter, nya ansikten, nya platser, nytt nytt nytt som gäller. Jag tänker bara köra på, sen får vi se var jag hamnar. HÄNG MED!
2.9.10
Mitt mantra
"The great moments of your life won't necessarily be the things you do. They'll also be the things that happen to you. Now, I'm not saying you can't take action to affect the outcome of your life. You have to take action. And you will! But never forget, that on any day, you could step out the front door, and your whole life could change forever. You see the universe has a plan kids; and that plan is always in motion. A butterfly flaps it's wings, and it starts to rain. It's a scary thought, but it's also kind of wonderful. All these little parts of the machine constantly working, making sure that you end up exactly where you're supposed to be, exactly when you're supposed to be there. The right place. At the right time."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
