Idag har jag bara behövt använda min energi till grymma människor. Det pågår alltså ett sjukt
lyckorus i hela min kropp just nu. Jag håller på att gå in i ett mode där jag bara inte bryr mig om saker som jag egentligen kan göra någonting åt, istället för att gnälla över.
Jag kommer att sluta bry mig om jag slår min tå i bordet. Aj aj, det kommer att göra jätteont, men smärtan går över,
det gör den alltid.
Jag kommer att sluta bry mig om jag får i mig en kalori för mycket, för lyckan i att ligga här och trycka i mig den godaste vitlöksosten är värd så mycket mer än ångest. Dessutom har jag alltid ett roligt träningspass med
Johanna att se fram emot.
Jag kommer att sluta bry mig om att min chef är dum. Jag kommer alltid att stöta på dumma människor, det är livet (and thank god, annars hade man aldrig kunnat sålla ut och
uppskatta vilka som är bra). Man kan ändå inte styra andra människor, men man kan ta lärdom av dom till nästa gång.
Jag kommer att sluta bry mig om vad andra tycker och tänker om mig. Jag gör vad jag vill så länge ingen blir sårad eller hamnar i fara.
Jag kommer att sluta bry mig om att jag går tillbaka till mitt gamla jobb. För den här gången gör jag det av en anledning, eller flera egentligen. Anledningarna stavas
härliga människor, en friare sommar och pengar till en väg ut.
Det är inte mycket som jag kommer att bry mig om, i alla fall inte just nu. För helt ärligt, om livets jävla fucking motgångar har lärt oss någonting så är det att
allting löser sig alltid. Vi tar oss ur det. Dessutom vet vi väl att
är man inte fel ute nån gång ibland så är man fel ute.