How else is God supposed to write

26.9.10

DET ÄR ÄNDÅ LÖRDAG

Var är ni?
Varför är ni inte i Lissabon och ppå Bairro Altså? Hahahahaha.
Människor, här är människor på gatan. Har previs hälsat på dom, aspackad. Har lärt mig att säga det på portugisiska men kan absolut inte stava det, perdon. Orkar inte apostrofen.
Ikväll har vi haft roligast äver. Vi har pratat engelska så att det står härliga till. Nu är vi så fulla att vi inte kan somna. Yrsel så att vi knappt kan se någonting. Men jag utmanade Kim att blogga, så nu kommer det.
Jag somnar med mitt Happy Meal bredvid mig. Fick en Batman-leksak som jag ska ge bort i julklapp. Kim tror att det här kommer att bli himla kul att läsa imorgon, tror att vi kan hålla med. Nu ska jag drömma om Ricky. Ni vet att det inte finns någon bättre kille va? Vad ni än säger så toppar han. Ni vet kanske inte, men jag vet och det är huvudsaken.
Nu ska vi somna så att vi kan vakna och äta pasta med vitlöksdreessing till frukost, och sticka till stranden för att bränna oss så utahelvete (för att citera Kimsan). Sara kommer imrogon. Fullt hus, medvetslös. Ska köpa ananas.

GONATT SOCKERSÖTA ROCKNROLL-AC!!!!!

25.9.10

Rehab

Jag dissade stranden idag. Istället har jag spenderat flera timmar på balkongen, haft fina samtal med Ac, tittat ner på människorna, haft killkalas i Skype och bara tagit in varenda sekund. Här hade jag kunnat sitta och bli tjock. Och gärna få vykort varje dag.

Jag är nog lite kär

24.9.10

!

Att vara borta ger perspektiv, det vet vi. Att vara borta, men ändå leva i en sorts vardag ger mer perspektiv än så. Det här är ingen semester där sola och bada står i fokus. Jag tar mig fram genom en främmande stad med hjälp av språk, erfarenheter (tack Spanien), gissningar och lite tur. Misstagen kan radas upp på led, men det är bara något som måste göras för att jag ska lära mig. Med Kim vid min sida tar vi nya vägar i backar vi aldrig har sett innan, bara för att komma ner och hitta nya guldklimpar att gapa stort åt. Vi har gått vilse mer än 35 gånger, men vi skrattar bara. För varje vilset steg är en lärdom och ett steg närmre att hitta rätt. Varje andetag jag tar i den här staden känns nyttigt för mig. Det är så rätt för mig att vara här just nu. Jag får ladda, lära och växa för varje dag. Snart kanske jag är stor nog att åka hem igen, men inte riktigt än.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Igår badade jag i fina fontänen med stadens studenter, inte vilka studenter som helst utan lammkött-studenterna. Jag och Ruben, 18 år, utmanade varandra till ett dopp i det grå. Två klunkar Sangria, ni vet. Idag tittar solen fram igen och jag tar med mig Kimsan nerför backarna för lite mer... blått.

23.9.10

GODMORGON ÄLSKADE LIVET!!! :D :D

Idag ska vi gå vilsna utan att bli oroliga över var vi är (för vi hittar ju faktiskt alltid hem igen).
Idag ska vi gå upp och ner för alla miljoner backar och trappor, utan att tjata om att vi inte orkar (för vi får ju faktiskt ett jävligt snyggt ass av det).
Idag ska vi ut och hoppa i resans första regn, utan att undra var fan solen är (för den dyker ju faktiskt upp igen).
Idag ska vi äta vad vi vill, utan att få pengaångest (för pengar kommer ju faktiskt alltid igen).
Idag ska vi prata med portugiser fast vi inte förstår varandra (för man kan ju faktiskt ha trevligt ändå).
Idag ska vi leva utan gnäll. Imorgon också. Och i övermorgon. Och så lite till. För jag bara undrar: Varför gnälla när man kan SKRATTA!!!!??