UTGÅNG - Sydeuropa style

Nothing

"The music feels like the late 60s/early 70s, flower-power, that type of moment in music as the world is changing before our eyes. "
P.W.
och kan jag få 7 september nu, tack!

ps. Jag måste hitta på dom allra roligaste sakerna som kan göra vad dom kan för att få bort tankarna på att mina nördar är i Sverige den här helgen. Jag valde att jobba istället (för en god sak, men ändå), och nu pratar vi inte mer om det. Håll tyst, tack.

Färga håret... PÅ EN TORSDAG!?

Trots att resultatet blev typ grått så älskar jag att jag är tjejen som går till Ica för att handla naturgodis och kommer hem med en hårfärg som ändrar allt. Två timmar efter att jag hade vaknat upp som blondin blev jag... något helt annat. Ni vet vad det handlar om. Jag måste färga håret för att få en förändring i mitt liv. Mitt blonda hår tråkade ut mig, och den enda anledningen till att jag hade kvar det var för att få mer uppmärksamhet i mitt nya land. Nu ni, nu måste jag koppla på charmen istället. Jag börjar med bilderna här.

Och bara så att ni vet... "Ingen kommer ihåg en fegis ;)"

GODMORGON VÄRLDEN

Jag tog tydligen en liten sovmorgon idag. Det tyckte väl min kropp och mitt ostabila jävla psyke att jag behövde. Jag kunde inte bry mig mindre för INATT INATT INATT är DEN SISTA NATTINATTINATTEN. Hör ni det? Det är den sista natten på ett helvetes schema som har käkat upp mig inifrån och ut. Nästa vecka ska jag:

• Köpa nya mascaror och sminka mig. Varenda en har torkat efter total oanvändning den här sommaren. Tur att jag har råd att fylla på sminkförrådet nu då. Hö hö.
  
• Gå till gymmet varje dag igen. Ingenting ska få stoppa mig nu.
• SOLA så fort solen vill komma och leka med mig. Brun och fit inför mitt nya liv, japp.
• Ringa upp folk. Umgås med dom. Bara höra hur man gör med sina dagar när man inte sover bort dom.
• Rehaba mig och förhoppningsvis börja landa.
• Fixa, fixa, fixa, fixa helt otroligt mycket grejer...
  
• Sätta mig in i och förstå att det bara kommer att vara tre veckor kvar innan jag lämnar allt det här. Jag har inte fått in det i mitt huvud, jag har inte orkat. All min energi har gått åt till att ta mig igenom sommarnätterna.

Jahapp. Så kom tanken på att snart är det slut på riktigt och tog ett hårt tag om mig. Den här sommaren har varit den bästa. Jag kommer att sakna det jättejättejättemycket, och allt jag kan få fram just nu är GULP. Fy fan. Dags att ladda inför den sista natten med gänget.

Jag vill inte, vill inte, vill inte.

VI ÄR BÄST!

Förra veckan plus söndag och måndag har varit mitt egna lilla helvete. Jag har gråtit, spytt och varit en riktig jävla superbitch. Jag var nära på att ge upp mer än fyra gånger. Men jag klarade det. Allt för att få idag. Att kasta av sig kläderna och lägga sig i sängen med mina älskade tv-serier och veta att jag bara kan sooova och vakna upp till en normal jävla dag utan att oroa mig för jobb en timme senare är så fint att vi säger AAAAAAAHHHH.

Inatt är det på det igen, men vet ni vad? När Fredric hämtar upp mig och överraskar mig med nutrilett-bars bara för att jag ska orka kämpa mig igenom natten, när Bea alltid finns där med ett leende, när Kimsan bara är Kimsan och inte ens behöver prata eftersom hela hon är en påminnelse om varför jag gör det här, när jag high fivear Martin vid skiftbytet klockan 6 på morgonen, när jag får sms som slår volter med mitt hjärta, när jag får allt det där i mitt liv så ska jag nog fan klara av några nätter till. Mina vänner är dom bästa. Heja di blåe!!

SMACK THAT

As long as the wrong feels right

Hej, från en helt förstörd tjej. Kroppen sade ifrån igår, på alla sätt. Igår kom samma varningssignaler som i höstas. Skillnaden är att den här gången lyssnade jag. Därför tog Kimsan sitt pick och vovve och flyttade in en natt. Vi sov ingenting igen, men vi åt vitlöksbröd och planerade till typ 2.30. Två timmar senare ringde klockan för jobb... igen. Det är skrämmande att jag gick dit med tankarna att "det här blir ju lätt som en plätt eftersom det bara handlar om 5,5 timmar". Det blev det visserligen, men att bara stå upp på benen är egentligen en match just nu. Varför kommer allting alltid på en och samma gång? För några dagar sen skrev jag att jag inte kunde relatera till "Love the way you lie". Tänk vad mycket som kan ändras på bara några dagar. Nu har den blivit nr.1 på soundtracket om mitt liv.

Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano

Det är så vi gör det

Om någon har undrat hur vi har det under nätterna så bjuder jag på det här. Bilderna är era att klicka på.

Schweizernöt-cappuccino, sockerkickar, gaser i magen, överraskningar i små hål, enorm övertrötthet som resulterar i dom sjukaste skrattanfallen, dans, drömmar, ilska över skitsaker som blir hela vår värld när vi jobbar såhär, uppskattade besök av en alltid lika sprallig Fredric på sparkcykel, tutningar på trucken av samma kille, svammel och skitsnack, godnatt- och godmorgonsms, facebook på toaletten, att kämpa för ett mål och pusha varandra mot det, lyckan av att klara ännu en natt och känslan av att ha gjort det tillsammans, morgonpromenader i ett tyst och nyvaket Malmö...
Den enda nackdelen är att jag somnar nu...