So happy I could die

Jag lever - L E V E R.
Den här helgen uppfyllde alla förväntningar. Galna roadtrips som tog dubbelt så lång tid för oss än vad det gör för "normala, tråkiga människor". Vi lekte katt och råtta med en Peugeot som gav fint resultat. Vi fick en åktur av Ricky som lockade fram ett sånt skratt hos Johanna att jag typ nästan trodde att hon inte kunde sluta. Vi stressade till Systemet för att vi hellre ville göra det i en annan stad än i Malmö. Vi hade onormala kisspauser. Vi trängdes i en liten säng för att kolla på "Allt för min syster" (gud, se den!). Vi vaknade och letade upp närmsta H&M, åkte hem och gjorde oss heta. Vi ringde taxi, men taxin dissade oss för att vi var skåningar. Vi ringde ny taxi, fanns inga bilar. Vi ringde en till taxi, fick samma som dissade oss. Den här gången dissade vi honom. Malin var så "kissinödig" att hon gick in i fel lägenhet. Jag skrattade så att jag trodde att jag skulle explodera. Efter att ha gömt oss för taxin i en kvart tog vi lilla bilen och körde själva. Stress, bilköer och en jävla massa skratt på det, sen befann vi oss äntligen på världens bästa platser i Globen. Kvällen fortsatte, men vi var trötta och åkte hem för att bli gravida och snacka sex till vi somnade.
Imorse tog tjejerna med mig till Adidas-affären. Min lycka. Efteråt körde vi genom regnet för att hinna till Polkapojkarna i Gränna.
Jag bara älskade varenda sekund av att åka hem.

STOCKHOLM, NU KOMMER VI OCH VÄNDER DIG UPP OCH NER

Min bästa tid är nu

Jag ligger här med en kopp makaroner och känner mig fruktansvärt harmonisk. Det är nu jag mår som bäst. Jag har en vecka av fullkomlig glädje bakom mig. Mina allra bästa människor har omringat mig på ett eller annat sätt och bara inspirerat mig mer än någonsin. Ikväll har jag haft sällskap av mys och skratt. Jag har inte ens packat, utan ville bara vara med dom allra bästa och suga in så mycket energi att jag kan slå kullerbyttor hela natten. Det är något speciellt i att komma in på djupet av människor som man verkligen vill veta mer om, som man hör har något att ge. Det är en grym känsla att lära känna någon som kan rota sig en plats hos en för alltid. Och imorgon åker jag till Stockholm för en helt otrolig helg. Det blir en roadtrip dit med spontana, glada, härliga tjejer. Det är dit- och hemresan jag ser fram emot mest. Det kommer att bli så knasigt och roligt. Alltså fattar ni hur mycket det ska till för att slå ner mig just nu. Och om någon lyckas, grattis. Du ska bara veta vilka jag har bakom mig. Så come on!
Jag vet inte varför jag ger mig in på dessa inläggen, för jag kommer ju återigen fram till att jag inte har något att skriva egentligen. Jag antar att jag inte kan sätta ord på min lycka.

Glädje

Okej, förlåt. Det kommer ett till. Kvinnan är ju verkligen underbar. En väldigt nervös Maria går ut på scenen för att hålla tal. Hon möts av jubel från hela lokalen. Vilken lycka! När hon säger orden "allt jubel, det är en känsla jag aldrig kommer att glömma" så blir jag så glad, så GLAD. Hon förtjänar det där. En glad människa ska uppmuntras. Och jag vill inte sova, jag vill bli full och dansa hela natten.

Kärlek

När jag väl slår mig ner så ska jag ha Maria Montazami som min "förebild". Jag fastnade för henne i samma veva som alla andra hatälskade Anna Anka. Maria är allt som Ankan inte är, och det faller mig mer i smaken.
Med ett fungerande internet har jag äntligen kunnat kolla igenom alla avsnitt av Svenska Hollywoodfruar, och jag är på det senaste. Maria ska hålla tal på en gala och hennes man är där. Alltså det där måste vara på riktigt, alltså (igen) äkta kärlek. Hennes gubbe ser så strålande glad ut för sin tjej. Han ler med hela ansiktet och ser nästan ut att vilja hoppa lite för att visa hur stolt han är. Att han åker över halva jorden för att (med ett leende på läpparna) stå bakom sin fru är fan kärlek, om något. Jag blir så nöjd att jag nästan får ont i magen. Jag blir fan rörd, och på riktigt glad för att dom har varandra.
Kim, du vet vad jag pratar om. Shit, kommer åldern och tar oss nu?

Vinden har vänt

Det tar lite tid för mig att skriva det här, för jag håller i trä med ena handen. Jag känner att jag behöver göra det för att våga få ut det jag vill säga, och veta att jag gör vad jag kan för att livet inte ska vända nu. Men vet ni? Jag håller på att hitta ut. Jag har börjat skymta min väg att gå, och vilka jag ska gå den med. Jag har absolut noll koll på vad som väntar mig, men jag vet att när jag väl har kommit fram så kommer jag att veta vem jag är. Jag kommer att ha landat precis som Malin har gjort.
Efter flera dagar av lycka som toppar en skala på 10 så känner jag att jag lever. Jag har känt det förr, men det brukar vara i samband med att jag måste kämpa mig ur någonting. Den här gången är det något helt annat, den raka motsatsen kan man säga. Eller i alla fall att jag kommer att börja kämpa för någonting istället.
Jag har så mycket att berätta om saker som har hänt, människor jag har träffat och det jag har att se fram emot. Egentligen borde jag kunna skriva inlägg efter inlägg i 120 just nu. Fast jag kan bara inte.
Jag är alldeles för glad för att skriva.

SUPERTAGGAD

Idag vaknade jag upp, alltså mer än av alarmklockan då. Eller egentligen var det igår efter att ha hängt med Malin och Johanna hela kvällen. Självklart är jag som alla andra proffsbloggar och ber er att hålla andan tills det kommer ett eget inlägg gällande hur.
Men sätt igång och håll andan. Passa på att bli avundsjuka också, för nu skaffar jag gymkort!!!!!! Det borde egentligen vara i ett eget inlägg eftersom det är mitt allra första, något sånt förtjänar sin uppmärksamhet. Men Johanna är påväg till mig för att göra det stora köpet, och därför hinner jag inte mer än såhär. Vi ska köpa skorna som tränar rumpan också. "Jag vill se ut som hon i reklamen".

Ac, får jag en date med dig idag?

Robyn är ingen favorit, men...