Jag kommer nog att kunna sova inatt ändå

Ikväll (jag menar torsdagskvällen) har jag spenderat massa tid med min fina storasyster.

Hon tog med mig på ett "ljusparty", lite för att jag ska se lite ljus i mitt mörker, ni vet.

Jag blev hämtad av en Saab. Jag klev ur med ett leende. Äntligen!

Jag har tagit initiativet till något som känns riktigt, riktigt bra.

Och imorgon ska jag få känna på Ac igen. Min lycka är så total som den kan bli i det här.

Jag längtar!

En dröm

Jag har hittat det jag vill göra.

Jag har hittat en dietist-utbildning i Australien.

Vet ni var universitetet ligger? På "The sunshine coast".

Hur låter det?

Och är det någon som har typ några hundratusen så att jag kan göra slag i mina drömmar?

Snälla..?

I'm gonna live my life

Jag är så trött på att gråta p.g.a. en annan människa.

Jag är så trött på att vara såhär arg.

Jag är så trött på att bli fruktansvärt sårad.

Jag är så trött på att såra tillbaka.

Jag är så trött på att vakna och känna att det kan bli en bra dag, för att förstöras bara genom ett fel sms.

Jag är så trött på att ha ångest över någon annan.

Jag är så trött på att känna mig som en hemsk människa.

I'm done.

Dags att fokusera på mig själv igen.

Det sista jag vill säga till dig är:

Förlåt för att du kom med på bilden, Sara. Men jag orkade inte klippa och klistra idag.

Jag ska bli rik

Jag har legat och snoozat i två timmar. I TVÅ TIMMAR. Jag som snoozar i genomsnitt en gång liksom.

Men ni vet hur det är. Nu när jag för första gången på över två veckor känner att jag hade kunnat sova ut, så ska jag upp.

Och vad ska jag göra uppe? Jag ska "bara" sitta och vänta på ett telefonsamtal.

Det är fan inte någon dans på rosor att inte jobba. Tro inte att du får sovmorgon och kan göra precis det du vill bara för att du är hemma från jobbet.

Fan alltså, på söndag är det jag som spelar Bingolotto. Nu ska dom riktiga cashen rulla in.

God is too busy to help you

Så då får jag väl ta tag i det själv.

Idag var första dagen på mitt nya liv.

Ett erkännande för mig själv. Både när det gäller min hälsa och när det gäller andra delar av mitt liv; typ kärlek. Eller vad man ska kalla det.

Förresten, helvete vad dåligt det har gått att smsa mitt folk idag. Ingen täckning nånstans. Det suger. Men vet ni vad? Trots att jag har fått "kämpa" och trycka på "skicka" fleeera gånger så har smsen kommit iväg tillslut. Det låter precis som en finfin metafor för att beskriva hur mitt liv ser ut.

Och vill ni veta så fortsätter mitt liv ikväll på rygg. Med datorn på magen - inget annat, och ingen annan.

Ser ni? Jag börjar skämta lite igen. Ett steg i taget...

Hon är och kommer alltid att vara

Det är tur att jag har en vän som kan göra platsen, som jag skulle vilja kalla "det som är den största orsaken till att jag mår såhär", till ett ställe där jag faktiskt vill vara. Hon har suttit bredvid mig. Hon har stått mittemot mig. Hon har varit där hela kvällen. Hon har skrattat. Hon har lyssnat.

Hon har pratat. Hon har pushat mig till att våga ta tag i det allra jobbigaste i mitt liv just nu. Hon har hjälpt mig med vad jag ska säga. Hon har fått mig att inse. Hon har delat en godispåse med mig.

Hon är Sara. Min fina underbara.

Och imorgon väntar ett seriöst samtal med the big boss.

Smile

Jag är trött på det här nu.

Igår fick jag tillbaka svaret på en hälsoundersökning som gjordes genom jobbet. Enligt den ligger min hälsa mycket under genomsnittet. Det är inte jag. Det är inte Josephine.

Jag fick svart på vitt att jag är deprimerad. Att läsa det där i bokstäver. som läkare på Karolinska institutet har gjort, fick mig oerhört medveten om hur allt ligger till.

Nu har jag bestämt mig. Det ska inte få fortsätta såhär. Jag ska ta tag i det.

Så nu ska mitt CV uppdateras, listor med plus och minus ska göras, listor över hur jag mår ska också skrivas. Jag har mycket att göra alltså.

Under tiden ska jag ladda ipoden med massa pepp-musik.

Den bästa just nu:

Michael Jackson - Smile

14068

Det var precis så många steg jag fick tillsammans med världens bästa Malin ikväll.

Det var precis så många steg som behövdes för att jag skulle fortsätta känslan av att "må okej".

Det var precis så många steg som behövdes för att jag skulle bli tillräckligt motiverad att ta tag i saker och ting.

Det var bara ännu fler steg som visade tydligt hur otroligt bra hon är för mig.

Jag är lyckligt lottad.