Där satt den

jag kan sitta flera timmar
jag kan gå igenom allt
det tog slut för längesen
men du är överallt

och du har säkert hört
att jag träffar honom nu
jag håller mina löften
precis som du

han kommer varannan vecka
och på söndagen när han går
känns det lätt att vara ensam
svårt att vara två

och jag är aldrig nöjd med något
jag har alltid varit sån
när jag ser mig själv i spegeln vänder jag mig om

jag kan sitta flera timmar
jag kan gå igenom allt
det tog slut för längesen
men du är överallt

och jag ska sakna dig imorgon 

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig

Jag mår inte helt hundra = jag bloggar bättre. Nu får ni det om och om igen av mig.
Det är bara det att jag har så mycket inom mig som bara måste ut, så förlåt om jag tjatar, om det blir lite depp här. Jag är glad egentligen, jag har mycket att vara glad för. Jag känner bara att livet inte väntar på mig, att jag är på helt fel plats, och att det börjar bli dags att ta mig i kragen nu. Hade jag haft tillräckligt med pengar så hade jag sagt upp mig från mitt jobb klockan 18.01 imorgon. Men pengar, dom jävlar pengarna. Jag har i alla fall önskat mig ett nytt jobb i födelsedagspresent.

Det jag egentligen skulle komma till är att jag vill tipsa er. Det är kanske ett av dom bästa tipsen ni kommer få av mig. Ni kommer kanske att bli förvånade. För dom flesta känner mig som en rnb/hiphop-älskande människa. Men ni ska lyssna på Melissa Horn. Jag ber er och jag tvingar er. Det finns minst en låt som ni kommer att känna igen er i. Jag känner igen mig i samtliga, på riktigt. Jag har glidit ifrån en vän som Melissa sjunger om i "Hanna", jag har ett ex som ligger och gnager i perioder och där kan man känna igen sig i majoriteten av låtarna.
Mest kär är jag just nu i "Lät du henne komma närmre".
Det jag känner igen mig mest i just nu är "Jag kan inte skilja på"...

Smartass

En sak ska ni vara med på om ni ska läsa vad jag skriver. Ni kommer få höra mycket om hur underbar Malin är, hur grym Lykke är, hur smart Ac är, och hur mycket jag tycker om mina tjejer. Nu har en av dom gjort det igen.
Ac och jag har pratat om allt som galningar, men när hon flyttade fick vi börja skriva istället. I varenda ord hon säger finns det ingen annan som jag känner igen mig mer i. Det slår aldrig fel. Allt hon säger går rakt in i mig, och ibland kan jag nästan tycka att det är läskigt hur rätt hon har.

Jag bjuder på ett utdrag ur hennes senaste kommentar till inlägget där jag gnällde över hur skit det är att vara tillbaka i Sverige:
"Leva! Inte överleva. Överleva gör man i Sverige. Man jobbar hela året för att få 2 sketna veckor någon annanstans, 2 veckor som ska vara så bra så att känslan varar hela året, tills nästa sommar kommer. Men det är inget liv. Jag hoppas verkligen du lyckas med dina drömmar och planer så att du kan vara lycklig i det stället som får dig att le utan anledning, som får dig att le när du vaknar, bara av att se solstrålarna komma in genom fönstret."

Jag behöver egentligen inte säga så mycket mer om det. Hon säger ju precis det jag tänker ändå.
Idag läste jag att ordet "lagom" bara finns som ett ord i svenskan. Förstår ni?

Hon gav mig det jag behövde

Jag är glad att jag tog mig i kragen och följde med Malin ut i fredags. Tack vare det har jag kunnat ligga på rygg i sängen resten av helgen, precis som jag har velat. Men i fredags, i fredags dansade vi och hade kul. Jag var glad, trots allt.

Jag vill inte vara här

Förlåt, mina älskade vänner som har fått mig att känna mig saknad varenda dag i två veckor. Jag vill så gärna höra av mig, men all min energi är som bortblåst. Jag orkar inte helt enkelt. Jag är dum, men jag vill bara ligga här. Det är fest ikväll, och jag ska äntligen få träffa min älskade Malin. Festen är några minuter bort (allt är några minuter bort i den här skitstaden), men jag känner ändå att det tar emot. Det är inte det att jag inte vill, det är bara det att jag hatar att vara tillbaka...

Igår var vi nära att missa flyget hem, eller ett av flygen hem. Vi hade kollat fel på tiden, och fick helt plötsligt suuuperbråttom. Jag segade mig, jag gjorde verkligen det. För i mitt huvud tänkte jag "vad gör det om jag missar flyget som tar mig från mitt hem till något kallt jävla skitland?". Ni hörde rätt, hem.

Ni som har haft samtalen med mig om hur jag alltid har längtat efter något annat än det här, ni vet att jag aldrig har känt mig riktigt hemma i Sverige. Jag har aldrig rotat mig ordentligt, och jag har alltid väntat på ett liv någon helt annanstans. I samma sekund som jag landade på Mallis och jag läste dom första spanska skyltarna så kände jag det, jag kände mig ett med Spanien.

Jag har mått så fruktansvärt bra i två veckor nu. Jag har känt i hela kroppen, själen och i hjärtat hur jag hade hamnat rätt. Jag hade hamnat i ett land där man lever precis som jag alltid har drömt om. All värme och sol är bara det uppenbara, det ytliga. Men där finns så mycket annan värme. Jag älskar att möta någon och säga "Hola" utan att få blickar som undrar vem fan jag är och vad fan jag vill. Att se alla glada människor, alla leenden och skratt. Jag kände mer gemenskap där än vad jag någonsin har gjort i Sverige.

När vi var ute i Palma så såg jag att glädjen, värmen och gemenskapen fanns även under nätterna. Spanjorerna festar ju precis så som jag alltid har velat göra i Sverige! Det är dricka för att ha ännu roligare, inte för att våga. Det är dans hela natten, och det är dans med alla och vem som helst. Alla får vara med, och det var verkligen KUL.

Förstår ni känslan jag har i mig nu? I samma sekund som planet landade i Köpenhamn sa jag att jag inte kan vara kvar. Jag fylldes av ångest över att komma tillbaka till ett jobb, en vardag i ett land där jag inte vill vara. Jag måste härifrån, och så fort jag hittar rätt så sticker jag, utan tvekan.

C ya fucking later

Jag är hemma. Jag har inte landat. Jag har knappt vaknat, kommer att somna om igen...

När jag har vaknat har jag lite att göra, så...

Nära 400 inlägg att läsa, och det är bara för några dagar... Livet är hårt.

Arg

Jag är arg.
Jag skrev ett lååångt inlägg om hur jag inte ville hem.
Internet här är så segt att jag borde få en medalj varje gång jag uppdaterar, men nu lade det av helt.
Josephine is out.